Gårdagens lydnad och uppletande gick ganska bra. Bytte ut kommandot ”stanna” mot ”stå” på inkallningen och det verkade vara ett bra drag. Testade i lördags också men nu fick jag bekräftat att det faktiskt funkar bättre?! OK, det är myyycket långt kvar till 10:an, men man kan väl få glädjas lite ändå?
Karlsson hann jag inte göra så mycket med. Lite linförighet och en platsliggning blev det. Nu kröp han en liten bit men reste sig inte en enda gång. Nu stod jag iofs på koppellängds avstånd, men ändå… det har ju inte hindrat honom tidigare.
Uppletandet med Iza kördes enligt senaste två veckornas upplägg. Dvs rejäl synretning. Vi var i samma ruta som sist, den med bäcken, och visst badade hon några gånger men i övrigt skötte hon sig riktigt bra. Glädjande är att när hon väl hittat ett föremål så är det ingen tvekan om vad hon ska göra. Full fart in till matte och inte speciellt mycket tugg heller. Lämnar av i handen framifrån gör hon också om bara jag är med på noterna. Någon av de andra hundarna var minst lika strulig som Iza på att gå ut och när föremålen hittades stod han i stort sett still och tuggade och bollade med prylarna. Det krävdes mycket övertalning för att få in honom. Det är bra att se sån’t ibland för att uppskatta sin egen hund lite mer.
Som sista hund körde jag Karlsson. Två föremål på fullt djup och utan synretning. Det fixade han utan problem i 180 knyck, både ut och in. Problemet är att bromsarna funkar dåligt när han närmar sig matte. Han lyckas inte bromsa förrän 10 meter bakom mig och tar sig sen en funderare på om han verkligen ska lämna ifrån sig den roliga prylen? Dock brukar köttbullarna i mattes ficka vinna kampen till sist. Nästa gång vi kör i den rutan funderar jag dock på att byta ut tjänstetecknet mot flytväst? När de stora hundarna tar sig ett dopp i bäcken så ser man fortfarande ryggen på dom, djupare än så är det inte. Men när Karlsson…?! Han bara försvinner! Och då har han ändå inte varit I bäcken utan bara klängt på kanten och druckit. Men risken finns ju att han ramlar i och då skulle nog flytvästen komma väl tillpass. 🙂
När vi kom hem fortsatte Karlsson i full fart. Han fick tag på en boll han inte sett på ett tag. Han tyckte det var en god idé att ha storasyster som mot-kampare men det tyckte inte hon. Jo en stund ställde hon upp men sen tröttnade hon. Vad tror ni han gör då? Jo, hoppar upp i soffan och trycker, vilt morrande, ner bollen mellan Izas öron!!! Ibland är hon bara ljuvlig min stumpa, och fantastiskt tolerant, för hon bara suckar, tittar uppgivet på mig och flyttar på sig en liten bit. Hon hade ju kunnat läsa lagen för lillebror på ett betydligt mer hårdhänt sätt och det hade varit helt OK, men … hellre fly än illa fäkta. En underbar egenskap som man uppskattar efter att tidigare ha haft en hund med valspråket ”anfall är bästa försvar”…
vallterrier.com 
Gulle Iza då som står ut med den där vilden *skrattar* Sätter du på han en flytväst och han trillar i så kanske han hellre badar än kommer in med föremålen 😉
Ett bra tips jag fått av retriverfolk vad det gäller avlämnande är att alltid ställa sig på huk från hunden, så att hunden aktivt får leta sig runt till dig för att avlämna. har funkat väldigt bra för mig i alla former av avlämnande.
OK, tack för tipset/påminnelsen. Det är ju sånt man egentligen ”vet” men glömmer bort. Ska försöka tänka på det nästa gång.
Mmmm, jag vet! Har tränat lite ihop med en tjej som bara kör jakt. Hon ”påminde” mig att ALLTID göra så här. Jaktfolk har förbaskat många bra idee´r.