Kvällens promenad med Iza blev ett oväntat äventyr. Eftersom termometern här hemma visade på 28° när jag kom hem (i mer låglänt terräng = stan var det över 30°) så hade jag ingen lust att gå hela djävulsrundan. Ca 75% av den går nämligen på grusväg i stekande sol. Bestämde mig då för att gå halva djävulsrundan, den delen som inte innehåller några ”djävlar”. Detta innebar dock att jag var tvungen att ”uppfinna” en ny väg. Det var den vägen jag skulle uppfinna för någon dryg månad sedan när jag drabbades av akut älgfrossa och la mina uppfinnarjocke-planer på is. Men idag var det dags. Den första, okända delen, var inga som helst problem, men sen… Där det i vintras gick utmärkt att ta sig fram fick vi nu vada i tistlar och hundkex som nådde mig till axlarna, och något lägre (men ändå jättehögt) gräs. Iza hade nog egentligen behövt cyklop och snorkel. Den rundan går vi inte igen förrän någon gång efter årsskiftet…
En dålig idé
vallterrier.com 
Träffade ni inte en massa andra djävlar (fästingar) i det höga gräset.
Det gjorde vi säkert, men de fick påspädning av fästingmedlet igår och det brukar hjälpa. Själv hade jag långbenta byxor på mig så liiite förståndig är jag ändå.