Det finns folk till allt?!

Igår fick jag ett mail som gjorde mig MYCKET förvånad, fast samtidigt inte…

Hejsan.

När nöden kräver så finns ingen lag…

Jag xxx och xxx (hundens namn) xxxx nödgas nu gå ut med hoven för att hos vänner och bekanta runt om i Sverige söka ett frivilligt ekonomiskt bidrag.

Det som föranleder detta mail, som går ut till alla som jag har i min adressbok med mejladresser, är att för ett litet tag sedan köpte jag och xxx (hundens namn) en bil. Denna bil, en xxx årsmodell xxx, betalade vi 9.000:- för och nu efter någon månad så har det visat sig varit en mycket dålig affär för oss. Bilen har på tre punkter totalt rasat ihop och om den skall repareras som kommer det att kosta drygt samma summa som vi köpte den för. De tre punkterna är växellådan, vågrätt stötdämparaxel samt kamremen. I stort sett så finns det ingen anledning till att fortsätta lägga pengar på denna bil.

Då sommaren börjar att dra mot högsäsong så skulle det vara trevligt och roligt för mig och xxx (hundens namn) att kunna komma utanför kommungränsen.

Jag och xxx önskar nu att av det inkomna frivilliga ekonomiska bidragen kunna köpa en annan och bättre bil.
En målsättning och förhoppning som jag och xxx har är att 10.000:- skulle vara behjärtansväl av det totalt inkomna bidragen.

Om du med ditt hjärta känner att du vill hjälpas oss så kan du sätta in ditt bidrag på vårat postgironummer som är:
xxxxx

Resultatet av denna insamling kommer att presenteras på min och xxx hemsida.

Tack på förhand…

Mitt och xxx måtto som vi bägge försöker att leva upp till är:
”Neka aldrig den behövande din hjälp när det står i din makt att ge den”.

xxxxxxxxx
Underskrift

Ps. Om du vill så vidarebefordra gärna detta mejl till någon du själv känner. Ds.
Ps Ps. Om någon skulle bli arg och upprörd över detta mejl så ber vi om ursäkt, det var inte vår avsikt. Ds D

Men jösses! Hur är folk ihopskruvade??? Om han eller hunden lidit av en allvarlig sjukdom kanske jag förstått det, men en bil!!!

Jag känner inte denna människa. Och även om jag gjorde det så hade jag nog varit lika förvånad/chockad. Ett tag vistades han på klubben och deltog i träningar utan att vara medlem (visade det sig i efterhand) och sedan ägnade han sig åt smutskastning av klubben på insändarsidan i Borås Tidning. Jag tror inte ens jag pratat med karl’n?! Hur min mailadress hamnat i hans adressbok kan man spekulera över. Eller rättare sagt; det är klubbens officiella mailadress han skickat till, och då går det vidare till mig. Men hallå! Idag kom det dessutom en fortsättning på det hela men det läste jag bara som hastigast och raderade sedan. Innehållet var ungefär detsamma…

För övrigt så har Karlsson skrämt mig halvt ihjäl ikväll. Det blev det en sen och ganska kort kvällspromenad i värmen. Varken jag eller hundarna har vant oss än så det krävs inte så mycket för att vi ska vara nöjda. Dock höll det hela på att sluta snabbt. Iza var mer laddad än vanligt, förmodligen för att Karlsson fått gå ut och hälsa på husses kompis vilket inte hon fått göra. Det tumlades runt ganska rejält första metrarna och när vi passerat tomtgränsen med några meter så stannar Karlsson och vägrar gå. Han ligger ner med frambenen och bara tjuter. Inte jättehögt, men det lät rejält otäckt. Som vanligt fungerade hjärnan snabbt i sådana här lägen och samtidigt som jag vrålade allt vad jag kunde på husse, som var på andra sidan häcken, så hann jag både lägga in K på djursjukhuset och gipsa minst ett, förmodligen två, av hans framben…

Jag måste också ha låtit ganska illa för husse kom faktiskt upp i god joggingtakt innan han var framme hos oss. Han tog Iza och jag testade att gå med K åt andra hållet. Det var inga som helst problem. Han ruskade på sig och travade iväg precis som vanligt…

Jag skulle bra gärna vilja veta exakt vad som förorsakade detta beteende? Uppenbarligen var det ingen fysisk skada iaf. Jag skulle även vilja veta vad som rörde sig i Izas huvud? Efter detta lugnade hon ner sig rejält så jag tror att även hon fick sig en tankeställare. Sen misstänker jag ju att minnet är selektivt (och kort) så att hon skulle minnas det till imorgon är nog för mycket begärt…