Kategori: Uncategorized

Ge K en latex-pip och lag lovar … han skulle kunna roa sig i timmar. Alldeles på egen hand. Jag tog två pipar i fickan och gick ut i ”närskogen”. Där gav jag honom den ena. Och han sprang, och han sprang, och han sprang… Hela tiden inom en viss radie från mig (20-30 meter) men till synes utom kontroll. Han har dock järnkoll och håller sig på samma maxavstånd hela tiden. När han rasat ur sig det värsta började öronen fungera och då kom han förbi och hämtade en godbit och bytte pip med jämna mellanrum.

För de som trodde att jag överdrev när jag i somras beklagade mig över att skogsmaskinerna kört sönder min fina spårskog, här kommer bildbeviset. Och vi snackar inte om ETT sån’t här dike, hela skogen är genomkorsad av dom… (Känner ni igen er; Agnetha och Mysla?)

(By the way, ska nog putsa objektivet i mobilkameran. Riktigt så dimmigt som det ser ut här var det inte i verkligheten.)

Karlsson tycker oftast det är rätt OK med dikena och använder dom som dubbelvattengravar. Flyger över som värsta tävlingshästen. Det är bara det att inom hästhoppning förekommer inte dubbelvattengravar… Idag fann han dock något inte ens han fixade. Att han hann uppfatta situationen och faktiskt stanna fyller mig med beundran. Hade han misslyckats hade jag haft en mycket blöt, mycket lerig och mycket nysimmad terrier nu.

Lite svårt att uppskatta storleken på de olika delarna i bilden kanske, men grästuvan är uppskattningsvis 40×20 cm.

När vi kom hem började jag träna ingångar med uppletandeföremål. Vore väl f*n om jag inte kunde få till det lika snyggt som med apporten. Slängde ut ett 10-tal saker på garageinfarten och så fick han hämta. Det kanske blir ordning på det också. Om några år… 🙂

Nu sover han faktiskt ganska sött. Iza fick en promenad med husse trots att han också är krasslig. Normalt brukar vi planera in (hm?) så att vi är sjuka en i taget men nu har vi tydligen blivit smittade samtidigt. Dålig timing!

När mattes energi tryter kan hon ju alltid roa terriern med några halva mini-frolic i en lövhög. 🙂

Idag fyller han dessutom 22 månader, min lilla pyssling.

Hur kommer det  sig att påfallande många av de människor som verkar gilla statistik (och använder sig av det  i mer eller mindre säkerställda former och i olika, mer eller mindre vederhäftiga sammanhang) inte kan stava till ordet?

Det heter STATISTIK! Inte statestik…

Klockan 10.55 startade fyrfotingarna en smärre revolution för att upplysa mig om att det faktiskt är hög tid för lunchpromenaden. Har inte berättat för dom att det inte blir någon… När jag blir helt slut av att gå till brevlådan (15 meter) känns det som ett svårartat projekt med hundpromenad. Med endast Iza hade detta inte varit något som helst problem. Hon klarar några vilodagar utan att klättra på väggarna, men terriern…? Jag säger bara … terriern. Eller snarare, kombinationen av de två?! Hoppas husse kan promenera ikväll.

Som jag konstaterade i en kommentar igår så infann sig förnekelsefasen. ”Jag är inte sjuk, jag har inte feber, det gör inte ont i halsen, jag är inte snuvig.”

Följdaktligen packade jag in pysslingen i bilen och åkte till klubben iaf. Storasyster fick husse ta hand om, hon kändes som lite ”too much”.

Tanken var att träna passivitet, och det gjorde vi. Men jag kunde självklart inte hålla mig ifrån att träna lite annat också. Han skötte sig jättefint. Fick även till en budföring med den roliga mottagaren från i lördags. Jobbar nu stenhårt på att han inte ska tjuvstarta från mig. Vi får se om det fastnar?

Konstaterade även att olika människor har lite olika krav på sig själva (och sina hundar). Han som vann KM i bruks i lördags tillhör kategorin med mycket höga krav. Det var debut för hunden och de fick ihop 308,5 poäng i appellklass! Av 320 möjliga! Och han var inte riktigt nöjd för på ett par moment hade han bara haft 9/9,5…. Det är självklart upp till var och en men någon sådan perfektionist kommer jag nog (tyvärr?) aldrig att bli. Tycker det är rätt skönt att kunna glädja mig även åt mer blygsamma poängsummor. Å andra sidan är det väl därför vi aldrig lär hamna på SM.

…bli sjuk nu! Det är alldeles, alldeles underbart höstväder ute, det är allmän träning på klubben ikväll och jag mår – inte bra! Började känna mig konstig i halsen igår kväll och nu har jag lite feber (men bara lite), känner mig tung i huvudet och allmänt risig. Har inte varit förkyld på evigheter (förra hösten eller i vintras kanske?) så jag kunde väl ha fått klara mig ett tag till. Känner jag mig själv rätt så blir väl kulmen till helgen. Tur för arbetsgivar’n… *suck*

Eller så har jag lite tur och lyckas vända eländet? Hoppas… Det lär dock inte ske till ikväll. 😦

En så’n här vill jag ha!

Om någon har problem att se vad det står så kommer det här i ”klartext”:

Våt kotte                 Regn
Torr kotte                Regnar ej
Skugga på mark      Solsken
Vit på toppen          Snöfall
Kan ej se kotte        Dimma
Pendlande kotte       Blåsigt
Kotte hoppar           Jordbävning
Kotte borta              Tromb

Nu behöver jag inte bekymra mig om djävulsrundan längre. En bit in ser det nämligen ut såhär:

Husse och Iza har försökt ta sig över och det gick … inte bra. Man ska nog vara  en passionerad gyttjebrottare (vilket ingen av dom är såvitt jag vet) om man ger sig på det projektet. Ett pass under trädgårdsslangen blev det för båda två vid hemkomsten. Kanske går det att trassla sig runt, men jag tänker INTE testa med två vildhundar i koppel och ankelhöga kängor. Det får bli en expedition UTAN hundar och MED stövlar.

Något som fascinerar mig är att markägaren inte har någon skyldighet att återställa sån’t här? Det är trots allt en skogsväg som används ganska frekvent av såväl bönder som andra boende i området, och även är en del av en uppmärkt vandringsled.

Nu undrar jag bara – var ska vi ta vägen? Det som återstår är antingen två-tretimmarsrundor, trettiominutersrundor eller den asfalterade f d riksvägen. Inget av alternativen är speciellt lockande. Dom långa rundorna kan ju funka på helgerna men knappast på lunchen eller efter jobbet, åtminstone inte den här årstiden… *suck*

En gång i tiden var jag ganska ambitiös med att referera till Borås Tidning från klubbens tävlingar. Intresset har avtagit med åren… Lägger så mycket tid på idéellt arbete ändå så något fick stryka på foten. Tyvärr har ingen annan tagit över så jag tog mig i kragen i samband med klubbmästerskapet och skickade in en text och två bilder. Förr i tiden kunde det ta någon vecka innan det kom in. Ofta blev det söndagen helgen efter, när de hade nyhetstorka. Kändes ju halvkul eftersom det då var ”gamla” nyheter. Numera har vi dock en av tidningens journalister som medlem i klubben. Jag skickade in materialet via henne och vips – idag var det med!!! Och dom fick det alltså igår. En hyfsat lång text samt två bilder. 🙂 Om inte annat så  är det ju PR för klubben så nå’n nytta gör det väl. Självklart finns det INTE med på tidningens hemsida och texten har jag i hemdatorn som inte är tillgänglig just nu så jag kan inte lägga ut den här. Kanske kommer senare, vem vet?

…tyckte Karlsson att delar av gårdagens träningspass var. Han var nämligen tvungen att ligga still!!! Den hemska, elaka, oförstående och fullständigt gräsliga matten stod och pratade med en kompis och där skulle han bara ligga. Till ingen nytta?!

Matten kallar det för passivitetsträning. 🙂 En mycket eftersatt del i pysslingens utbildning. Skyller fortfarande på vintern för två år sedan. För de som inte vet så hämtade jag honom i slutet av januari, den värsta vintern i mannaminne… Utomhus kunde han inte vara stilla i mer än 10 sekunder innan han frös så han skakade. Och när det äntligen blev vår så hade jag liksom glömt bort den här viktiga biten. Det får vi ta igen nu. Körde tre pass där han bara fick ligga – ensam. Alltså ingen regelrätt platsliggning. Fortsätter vi bara med detta så är vi nog en bra bit på väg mot en regelrätt platsliggning också.

Dessutom körde vi lite anti-budföringsträning, eller snarare anti-tjuvstartsträning och anti-apportering. 🙂 Han tyckte nog det var ett gräsligt konstigt träningspass men det gör säkert nytta längre fram. Ställande under marsch körde vi också och så lite vanliga ”roliga” saker.

Med Iza körde jag vidare på den inslagna vägen; inkallning med ställande medelst handtecken. Än så länge är vi bara på 10 meters håll men hon ser mycket gladare ut på det här viset. Hon är ju fortfarande inte säker på vad jag vill även om hon stannar efter viss tvekan, men när jag inte ryter ”STANNA” verkar jag åtminstone inte arg i hennes värld. 🙂

Lite skall kryp och kommendering i linförighet hann vi också med. Och vi var glada HELA TIDEN!
Så hade den måndagskvällen gått och huset ser fortfarande ut som om 30-åriga kriget dragit förbi/igenom. För att inte tala om trädgården…

Nu är vi hemkomna efter ytterligare en tävlingsdag och vi har inte skämt ut oss alltför mycket. 😉

Idag var det KM i lydnad som stod på programmet och det var debut även för min del. Har ju aldrig tävlat lydnad, utom möjligen på någon kursavslutning med min första hund och det är väl 10-12 år sedan och preskriberat vid det här laget.

Pga en hel del återbud så blev vi bara nio startande men det tog sin tid ändå. KM avgörs genom att alla först kör den klass dom ”är” i, dvs klass I för vår del. De som sedan vinner eller har poäng som räcker till ett förstapris går till final med lite speciella moment, sluten bedömning och koefficienter som lottas i efterhand. Spänning är alltså på topp ända in i det sista, åtminstone för de som gått till finalen. Nu drabbade ju inte detta oss idag, och det var inget jag räknat med heller med avstådd platsliggning.

Den lilla terriern skötte sig faktiskt jättebra, men jag tror jag ska skicka in en motion om en ny bedömningspunkt liknande helhetsintrycket. Initiativförmåga! Där hade pysslingen fått en klockren 10:a, jag lovar. 🙂

För att ta det hela från början då (och jag lovar att detta är sista gången på åtminstone ett halvår som jag ska rabbla poäng och domarkommentarer här):

Platsliggning: avstår

Tandvisning: 10
Vet inte hur korrekt detta var med en 10:a här? Han satt ju inte still men lät ändå villigt sina tänder beskådas?

Linförighet: 8/8 ss, ls, vp (= snett sättande, långsamt sättande, växlar position)
En klar uppryckning från igår, men han kan bättre!

Läggande: 9/9,5 Långsamt
Jag såg ju inte vad som hände eftersom jag hade ryggen emot…

Inkallande: 9,5/9,5 Hoppar på föraren
Jo, så var det ju.

Ställande: 6/5 Långsamt, dk, många steg
Vet ju att detta inte är klart så där har vi att jobba på. Han tror fortfarande att ”stanna” betyder att han ska stå 2 meter framför mig så det får vi träna in med nytt kommando.

Apportering: 8/7 Tugg, tjuvstart, reser sig
Här hade jag tydligen klantat mig och hållit apportbocken för högt så att han var tvungen att resa sig för att kunna gripa den. Klantmatte, skärpning!

Hopp över hinder: 0/0
Karlsson satte full fart mot tävlingsledaren som hade fickorna fulla med apportbockar. Mycket roligare än att hopp just då. 🙂 Vi tränade ju i fredags på att låta bli apportbockar som låg på plan, men apportbockar i fickorna på folk har vi visst missat…

Helhetsintryck: 8/6,5

Totalsumma: 122,5

Om inte om hade varit (igen 😉 ); dvs om vi haft 30 poäng på platsen och poäng på hoppet som han egentligen kan så hade det alltså varit ett förstapris och uppflyttningspoäng (om det varit officiellt)! Nu är det hårdträning av platsliggning som gäller. Mycket annat också självklart, men det är den största käpphästen. Helgen har varit väldigt givande på så sätt att vi nu vet ungefär var vi står, var de svaga punkterna sitter och kan lägga upp träningen därefter.

För de initierade, som funderar över dubbla domarsiffror ovan, kan jag meddela att ja, vi har två domaren även på lydnaden när det är KM.

Även idag lyckades vi fastna på bild. Jag är ju normalt klubbens ackrediterade pressfotograf men när jag tävlar själv får jag lämna över kameran till någon annan och så här blev det idag.

Tänk om han gått så fint hela tiden?!

Om inte jag klantat till det så…

Till sist ytterligare en bild från igår kväll. Batteriladdning pågår! Det ser nästan ut som om Iza försöker överföra lite energi till lillebror. Hon stod så en bra stund innan jag fick tag på kameran, och då var hon ännu närmare. 🙂

…efter (ganska) väl förrättat värv. 🙂

(Det som ligger mellan hans framben är ett saligen ifrånsomnat tuggben.)

Så var debuten avklarad och det gick väl si. Och så.

Arrangemanget skulle inte börja förrän klockan 09.00 idag, och det hade ju sitt pris. Vi kom alltså inte hem förrän vid 17.30, så att jag inte uppdaterat alla nyfikna tidigare har sin förklaring. Egentligen orkar jag inte nu heller (borde ställa mig och laga mat) men jag gör ett försök ändå.

Appellspåren skulle gå sist och med lite felaktig beräkning av tidsåtgången för domarnas transporter runt lägre, högre och elitspåren så fick våra spår ligga i ca 1,5 timme. 40-50 minuter står det i regelboken så i kombination med mycket kraftiga vindar så var jag lite tveksam till hur det skulle gå. När jag la spåret så flög det dessutom iväg en hare tvärs över andra sträckan.

Karlsson kom i alla fall iväg fint och jag kom ihåg att stå kvar och släppa ut linan till 10 meter. Han plockade första pinnen fint men när det var dags för vinkeln så hände något. Inte något som hade med vinkeln att göra men något hade uppenbarligen satt sig på tvären i halsen på lille herrn för han stannade flera gånger och hostade, harklade och såg ut som om han skulle spy. Där var jag på väg att bryta men som tur var lyckades jag aldrig fatta något beslut innan han bestämde sig för att fortsätta. Sen spårade han riktigt fint och plockade andra pinnen och slutet. Jag hade tydligen (helt omedvetet) klantat mig i ”spyvinkeln” och kortat av linan så det fick vi lite avdrag för men slutbetyget blev ändå 8/8,5.

Tillbaks på klubben fick alla andra klasser köra sin lydnad innan det var vår tur. Platsliggningen (50 poäng) avstod vi, som planerat. Var lite sugen på att ändå lägga honom men lyckades behärska mig.

Därefter var det budföring. Tjuvstart! Jag hann inte mer än koppla loss och räta upp mig (hann inte ens få ner kopplet i fickan) innan han drog som en avlöning. Förutom studs på mottagarens ben var det dock skitsnyggt och han stannade inte ens och skällde ut mottagaren för att han inte fick godis. 😉 Men, det kostade ytterligare 20 poäng. Nu vet vi vad vi ska träna på där iaf. 🙂

Lydnaden var; ömsom vin, ömsom vatten. L

Linförighet: 6,5/5. Orkar inte ens redogöra för domarkommentarerna… *suck*
Om man nu ska skylla på nå’t, och det ska man ju 😉 , så får jag skylla på att Karlsson var nykär. Och i början av linförigheten kom föremålet för hans nya kärlek, tollaren Strimma, och gick förbi ganska tätt. Han blev väldigt skeptisk till att hon gick upp på övre plan och han skulle vara kvar på den nedre?! Tror inte vi fått några kanonpoäng ändå för han var minst sagt förvirrad, men som sagt, nå’t ska man ju skylla på.

Framförgående: 8/8. Stretar
Stämmer så bra, men sååå farligt var det inte och annars var det snyggt. Jättefint och rakt stopp på första sträckan, något lite snett stannande på andra.

Platsläggande (under marsch): 10/10!!!!
Höll på att få hjärnblödning när jag såg att den ena domaren visade 10 och den andra 0?!? Det visade sig dock att det fattades ett blad i domarblocket så när den ena domaren visade 10:an för publiken blev det 0 åt mitt håll. 🙂

Inkallande; 9,5/9. Dåligt avslut.
Tja, han använde mitt ben som bromskloss. Igen.

Apportering: 5/0. Går ur hand.
Jag kan inte göra annat än – le. Han satt kvar jättefint när jag kastade, ut som ett skott vid kommandot och grep apportbocken (möjligen lite slarvigt) men sen … kom han på att det faktiskt stod en massa människor och tittade på bara honom så det var helt nödvändigt att springa ett ärevarv och vissa upp sitt fina fynd för alla domare, skrivare, tävlingsledare och publik. Men han var extremt glad och lycklig när han gjorde det, och väldigt, väldigt söt. Det var nog därför han fick en 5:a av ena domaren för det var egentligen en klockren 0:a även om jag fick styr på honom till sist. 🙂

Hopp över hinder: 9,5/9. Långsamt sättande, nosar.
Tja, har man näsan i backen (på andra sidan hindret) så är det lite svårt att samtidigt få ner rumpan. Men annars var det snyggt, och utan startskall!

Totalpoäng; 182,25.

Nu vet vi iaf vad vi har att träna på (t ex att invänta kommando på budföringen, apporteringen och platsliggning i grupp), så sen ska vi nog få till det. 224 p. krävs för uppflyttning. Platsen och budföringen är ju totalt 70 potentiella poäng så det finns hopp. 🙂

Just nu är jag måttligt sugen på att köra KM i lydnad imorgon, men det blir nog bra. 🙂

Avslutningsvis en liten bild från dagens övningar; återhoppet.

Fotograf: Tytti

(och JA gammelmatte, det ÄR dags att trimma honom. Både under magen och under svansen. 🙂 )

Har man inget annat för sig en fredagkväll så kan man ju alltid shoppa lite. Jag har just blivit med ny bilstereo. Med CD! Den som satt i bilen när jag köpte den härstammar väl från någonstans i höjd med jesu födelse och har bara kassett, men nu passade jag på när stans ”hippaste” bilradiobutik ska lägga ner och säljer ut grejor till riktigt bra priser. Det var bara det att jag glömde detta på väg hem från jobbet så det fick bli en utflykt efter fredagsmiddagen istället. Det gick rätt smärtfritt. (Enda problemet var att jag missade vinet till maten.) De värsta köerna hade liksom lagt sig klockan 19.00 på fredagkvällen. Nu gäller det bara att ragga upp någon tekniskt bevandrad kamrat som kan montera den också. Husses kusin ligger illa till. 🙂

Ikväll blev det ett sista lydnadspass med Karlsson innan klubbmästerskapet imorgon (och på söndag). Det är inte utan att man ibland undrar om det inte borde stå border collie, istället för borderterrier, i stamtavlan. Maken till motiverad och fokuserad hund har jag aldrig haft. (Nu har jag ju bara haft två innan honom, men ändå.)

Jag fick nog en stjärna i lydnadshimlen också. Jag insåg nämligen att det är bra att träna med apportbock liggande på ”plan”. Hade jag kommit på det lite tidigare, än kvällen innan tävling, hade jag kanske fått två stjärnor? Med både min första hund och med Iza har jag nollat diverse moment pga av för stort intresse av apportbockar som legat och skräpat, så det vore ju fint om man kunde undvika det med tredje hunden.

Efter en tillsägelse förstod K att det INTE var tillåtet att ta den när och hur som helst. Det var lite jobbigt och läskigt, och i början när jag körde fritt följ förbi apportbocken så gick han en stor lov, in bakom mig, precis när vi passerade. Var ju lite rädd att han inte skulle vilja apportera den sen när det var tillåtet, men det var inga som helst problem. Full fart både ut och in, som vanligt. Det blev en form av externbelöning. Körde även inkallningar precis förbi (nästan över) apporten och han blängde ilsket på den men behöll farten i inkallningen.

Det ska bli spännande att se hur det går imorgon. Klubbmästartiteln lär vi ju INTE kunna aspirera på eftersom vi troligen avstår platsen, men det ska bli kul att se hur många poäng vi kan skrapa ihop (i ösregnet). Bedömningen brukar vara lika tuff som på officiella tävlingar, och förhoppningsvis är det inhyrda domare, så det bör kunna bli ett bra kvitto på var vi står.

Idag insåg jag att alla appellspår, dvs åkerspår, Karlsson gått efter sommaren har varit på samma j***la åker, den bakom huset (nädå, jag är inte alls lat… 😉 ). Den med alla rådjuren, om ni kommer ihåg?
Den är förvisso perfekt för detta ändamål men ibland kanske man ska varierara sig? Eller?

Ikväll stegade jag således iväg till grannåkern. Ja ibland måste man vara lite wild & crazy! Den är slagen betydligt senare och har mer en look av stubbåker. Kombinerat med lera. Och smärre sjöar.

Hur som helst så skötte sig K ungefär lika bra som vanligt. Lite jobbigare var det nog i vissa vinklar men det blåste också ganska rejält. På sista sträckan blev han lite förvirrad av nötkreaturen som gick på andra sidan vägen, men han kom över det också till sist. 🙂

Vi får se hur jag gör imorgon? Ytterligare ett spår kanske, inför lördagens klubbmästerskap? Eller kanske lite lydnad? Eller både och? Eller ingenting? Den som lever får se!