Författare: vallterrier

När vi kommit en liten bit på dagens regniga lunchpromenad, in i ett litet skogsparti mellan två vägar, där vi aldrig brukar stöta på vilt (mer än möjligen ekorrar) gör Iza plötsligt ett jätteryck i kopplet, ställer sig på bakbenen och bara vrålar. 20 meter framför oss på stigen sitter en förvånad räv, som raskt ändrar sig från att sitta till att springa. Bortåt!

Det är väldigt sällan vi ser rävar, så det var lite av en happening. Lite av en happening var det väl också att vi fick vända om och gå en annan väg. Troligen satt väl räven där och ”festade” på något ätbart som jag inte unnade mina hundar. Dessutom skulle vi passera genom en rätt oländig rishög och det kändes inte som någon bra strategi med en galen Iza i kopplet som bara ville framåt, så fort som möjligt. Karlsson var också ”galen” men det är inte fullt lika fysiskt påfrestande, och som vanligt tror jag inte han hade någon aning om varför. Han var bara sympatigalen i största allmänhet…

***

Ni kanske minns mitt projekt ”lugna hundar inför promenad”. Jag har fortsatt på min linje och det går bra. Förutom några få ”utbrott” så ligger nu hundarna och väntar medan jag klär på mig. Det krävs upprepade ”ligg kvar-”kommandon och mycket beröm, men de ligger. De ligger till och med när jag sätter på halsband och koppel! Idag råkade jag dock ha ett av de nyinköpta skorhornen i ena handen samtidigt som jag skulle sätta på K halsbandet. Och jösses vilken reaktion! Han flög upp och tittade mycket misstänksamt på skohornet. Undrar var denna skohornsskräck kommer ifrån? Det kan ju knappast vara jag som pryglat honom med ett skohorn eftersom jag inte ägt något tidigare. 🙂 Och det lär knappast vara dagmatte/svärmor… Nåja, den omotiverade prasslandeplastpåsekräcken gick ju över efter tre år så detta kanske också ger sig med tiden. Får väl skicka honom på skohornsterapi annars.

Varje år vid den här tiden går ju vågorna i fästingmedeldebatten höga. Och varje år (nästan) presenteras något nytt ”undermedel”. Själv körde jag med Scalibor (halsband) på Iza tills hon fick en lillebror. Eftersom det troligen inte var någon nyttig tuggleksak gick jag då över till Exspot (droppar) vilket båda får numera. Vissa hundar får ju negativa reaktioner på dessa medel, för visst är det gift, men mina verkar klara det bra.Jag känner allt för många som fått avliva sina hundar i förtid pga av fästingburna sjukdomar och det stärker mig i mitt beslut. Här chansar vi inte!

Idag fick jag veta att att Karlssons halvbror Börje avlivats i sviterna efter erlichia. Mer kan man läsa här!

Nu är ju inte fästingmedlen någon garanti för att slippa dessa vidriga djur eller sjukdomarna de för med sig, men risken minskar avsevärt. Mig veterligen har inte Karlsson haft en fästing i hela sitt liv (peppar, peppar…) och med tanke på hans pälskontruktion borde man hitta dem rätt snabbt. Iza brukar få en eller två/år.

I nästa vecka är det dags för årets andra omgång av Exspot. Jag brukar ”späda på” en gång i månaden ungefär och inför utfärden till Arboga och Årets Border, där det brukar vara mycket fästingrikt, känns det som om det är läge.

Jaha, då har omröstningen legat ute nästan ett dygn och resultatet blev väl inte riktigt det jag väntat mig. Att det skulle vara sådant stort motstånd mot att klicka sig vidare till en annan site för att läsa detaljerna kunde jag inte drömma om?!

Jag tyckte ju att jag hittat det optimala upplägget men det tycker tydligen inte mina läsare. Nu är det ju bara ett fåtal som orkat svara. Antalet läsare som sett (och läst?) inlägget är enligt statistiken betydligt högre, men orkar man inte ens svara på en, i mitt tycke, enkel fråga får man faktiskt skylla sig själv. 😉

Och de två stackarna som tyckte det var skönt att slippa ”de riktiga” nördinläggen – sorry. 😉

Vid närmare eftertanke (det gick lite fort när jag totade ihop detta igår) så blir ju konsekvensen av fråga 1 och 3 densamma så resultatet är alltså:

Fortsätt skriv nördinlägg här – 12 röster.

Klicka vidare till hundarhundar.se – 3 röster

Skönt att slippa – 2 röster

Så vad gör jag nu då? Det får väl bli någon form av klippa/ klistra-variant. Jag vill inte överge hundarhundar.se eftersom jag tycker det är ett kul idé,

Förut har jag ju, trots allt, försökt balansera det hela lite och inte gå in på alla små detaljer vilket jag med gott samvete kan göra där, men vi får väl se hur det blir. Risken är överhängande att det blir ännu nördigare här, men den som lever får se.

Sen vill jag bara förtydliga att länkarna jag lagt till hundarhundar.se (inte i början, men de senaste dagarna) gått direkt till mina inlägg, så man behöver inte läsa vad alla andra skrivit, om man inte vill.

Då är Karlsson förtrimmad och påminner nog mer om en nakenhund. 🙂 Jag gillar honom bättre när han är liiite raggigare, men det växer snart ut igen. Imorgon blir det finputs samt trimning av ben, tassar, mage och bringa hos V. Dessa delar är omöjliga att klara av på egen hand. När man försöker ta ben och tassar är det en terriernos i vägen hela tiden, och magen vill han gärna ha i fred så då måste man vara två. Huvud, och framför allt skägget, lämnar jag med varm hand till gammelmatte som får putsa det sista innan utställningen nästa lördag.

På tal om det; vilka kommer jag träffa på Årets Border? Svara nu snällt i kommentarerna så att jag vet vilka jag ska hålla utkik efter.

Och glöm för all del inte att svara på den lilla enkäten i förra inlägget!

Försök bortse från den stökiga bakgrunden.
Orkade inte arrangera något bättre…

Förresten, på tal om nakenhundar; igår såg jag en sådan på klubben vilket inte hör till vanligheterna. Den var iförd heltäckande fleecepyjamas, med ben! OCH täcke! Vi skriver maj i almanackan och temperaturen var väl ca +10° även om det blåste lite svalt. Ursäkta mig, men jag förstår inte vitsen med att ha en hund som inte klarar att vara ute utan denna massiva klädsel, eller också var det bara husse som var nojjig?

Sedan förra inlägget har jag funderat på om man ska försöka kvala in som utter i nästa liv? Verkar ju faktiskt vara rätt mysigt. 🙂

Jag har även funderat på det här med bloggandet. Senaste dagarna har jag valt att lägga alla nördiga detaljer om hundträningen på hundarhundar.se. Med andra ord blir det mindre bloggat här, eller åtminstone kortare inlägg, eftersom det mesta så här års cirkulerar runt hundträning. Jag var ju lite kluven till det här med separat träningsblogg, och kluven är jag väl fortfarande. Ibland har jag kopierat inlägg rakt av, härifrån och dit, men det känns lite mesigt. Och att skriva två separata inlägg som avhandlar exakt samma sak, njae…

Igår kväll var det träning inför sjuhäradsmästerskapet och när jag åkte hem var jag faktiskt riktigt nöjd. Mycket kvar att slipa på, men känslan var helt OK och det verkade även litet träsktroll tycka. 🙂 Vill du läsa mer så kan du göra det här: hundarhundar.se.

Även om det inte direkt är någon actionrulle så måste ni se HELA filmen! Lova!?

Letade reda på gammelkameran, ställde in på macro, och tog några bilder. Det var som jag trodde, den ÄR bättre i den grenen. Nu var ändå inte förutsättningarna optimala, blåsigt och för korta armar/fel vinklar…

En pensé till Agnetha… 😉
(som jag har för mig efterlyste en sån bild för ett par veckor sedan?)

Och så kan man misstänka att blåbärssäsongen startar tidigt i år, eller…?

När jag går ut med båda hundarna inträffar ett roligt fenomen när de, en i taget, ska uträtta nummer två.

När Iza krullar ihop ryggen och sätter sig tillrätta kommer Karlsson och sätter sig fot hos mig och stirrar mig stint i ögonen. Gud förbjude att han skulle titta på syrran ”under tiden”.

När det är Karlssons tur står Iza lugnt i kopplets längd och stirrar rakt ut i luften, var som helst men inte på honom.

Det är tydligen viktigt med någon form av privatliv även när man är hund. 🙂

Kan inte påminna mig att jag på något sätt uppmuntrat detta beteende utan det har de kommit på själva.

Kissa i kors kan de däremot försöka sig på utan större betänkligheter och då gäller det att matte är vaken.

Igår kväll fick Iza följa med till Elfsborg eftersom husse skulle bort på kvällen och därmed inte kunde tillhandahålla någon promenad. När jag var  klar med Karlssons träning började det tunna ur bland folk och hundar på plan pga medlemsmöte (som jag inte skulle vara med på eftersom det inte är min ordinarie klubb).

Jag tog ut en lagom uppvarvad Iza som suttit i bilen och tittat på när jag tränade med Karlsson. Vi körde lite linförighet både fram- och baklänges, lite kryp utan krav på position och precision och sen… körde vi ett hopp! Kul tyckte Iza som helt plötsligt började känna sig som en riktig brukshund igen. Mellan varven lekte vi och busade, och hon njöt medan jag försökte rädda mina fingrar från en för tidig död.

När jag var på väg till bilen låg det en tungapport, 4 kg, och skräpade och … varför inte? Hon fick köra två apporteringar och med tanke på att hon inte gjort detta sedan vi tävlade senast (sept -07) så får jag säga att det var helt OK. Inte ett spår av tvekan men vissa problem med att vrida in i position, men det hade hon å andra sidan när hon var tävlingshund också.

Vi körde ett hopp till innan vi bröt och sedan hade jag en hund som var både lycklig, förvånad och nöjd.

Note to self; gör detta oftare!

Mer om Karlssons träning kan man läsa på hundarhundar.se.

…vill jag meddela att jag i söndags, på väg hem från Varberg, lyckades få husse att bromsa husvagnsekipaget i höjd med regionens största och mest välsorterade skobutik.

Jag kom ut därifrån med … två skohorn.

Och motiveringen att jag inte hittade något jag behövde?!

Vuxenpoäng på det?

Efter en hyfsat hektisk dag på jobbet igår var det dags att aktivera hundar. Det jag avsåg att göra med K krävde ingen appellplan, mer än den som finns att tillgå hemmavid, så där blev vi. Fokus igår låg på fjärren och rutan och mer om det kan man läsa här om man är intresserad. Han ansåg uppenbarligen att fyra dagar utan träning var helt oacceptabelt och var lite speedad i början men lugnade ner sig efter en stund. 🙂

För Izas del stod det simning på programmet. När vi kom fram rådde fullständigt kaos i väntrummet! Fullt med hundar och … katter. När vi väntade på vår tur hade Iza fullt upp med att räkna katter och att (på en meters håll) flirta med en leonbergertik (!) iförd ungefär 20 stygn på sidan av buken samt tratt. Responsen från både leonbergertik och katter var, milt uttryckt, ljummen. När vi väl anmält oss och rundat byggnaden kom vi inte in. Krånglande lås eller glömsk personal som inte öppnat? Nåväl, upp i väntrummet igen (som nu var ännu mer välfyllt). När jag, pressad mot ytterdörren, såg ytterligare en kattbur nalkas tog tålamodet slut. Jag fick syn på en veterinär som jag känner, ropade till och bad att bli insläppt i simmet ”bakvägen”, vilket han löste snabbt och smidigt. Det har sina fördelar att vara stamkund. 🙂 Det var i grevens tid för frågan var vem som skulle krevera först; jag eller Iza?

Simningen gick bra och Iza var rejält på G. Så på G att hon stundtals körde elvispmetoden och vattenspridningen var … hm … god. Hon kändes inte heller särskilt trött efteråt.

Idag är det svalt, det regnar och blåser. Ovant men, måste jag erkänna, samtidigt ganska skönt. Dels behövs det regn och sen är det ju bättre att vi tar lite av den sortens väder nu och inte sparar allt till sommaren. Växtligheten är i en fas som normalt inträffar 2-3 veckor senare så det skadar nog inte att ”bromsa” det hela lite.

Ja jag vet att första delen av rubriken låter som en medioker låt av Thomas Ledin, men det är ungefär det helgen har handlat om så – varför inte?

I torsdags eftermiddag kopplade vi på husvagnen och drog till Getterön (Varberg). Då rådde det fortfarande högsommartemperatur. Husvagnen kom på plats och förtältet kom upp. Trots att det var premiär för säsongen så kom jag och husse faktiskt ihåg nästan samma saker om hur det skulle gå till! Och i de fall vi inte kom ihåg samma saker så insåg husse att jag troligen kom ihåg rätt. Det tog fyra år innan den poletten ramlade ner…

Helgen har ägnats åt promenerande, slöande med en bok i solen, ett litet besök inne i Varberg och umgänge med T, M och Bozz. Samt lyssnade på sågande, spikande och allmänt byggande. Så här i början av säsongen har ju alla ”säsongare” (=campingproffs) ett fasligt sjå med att få ordning på sina boplatser samt inhägna dessa tills de mest liknar fästningar.

På torsdag kväll tog vi en promenad ner till klipporna med M, T och alla hundarna. Där avnjöt vi en öl i solnedgången och det var riktigt skönt även om Iza hade lite svårt att förstå varför vi skulle sitta still?! Det fanns ju liksom både omgivningar och en Bozz att utforska!

Så mycket vettigt har inte blivit gjort under helgen, men det var väl inte direkt meningen heller. Det har inte ens blivit någon lydnad med K. Han har nämligen haft fullt sjå med campandets vedermödor och tidvis varit ganska sliten. Igår morse/förmiddag var han så slö att jag blev riktigt orolig. Så orolig att jag t o m tog tempen på honom! Den var dock helt OK och han tog sig under dagen. När matte på eftermiddagen gick och köpte glass till hundarna var lyckan fullständig och sedan blev han sitt vanliga pigga jag igen. Det kanske kan vara något inför tävling – glass till frukost? Äh… det räknas säkert som doping det också…

Än en gång har jag konstaterat att Iza och Karlsson är helt underbara som campinghundar (=campingproffs). När de är bundna utanför förtältet är de sååå coola, och det ska till något exeptionellt för att bringa dem ur fattning. Vid ett tillfälle kom det en yngre gentleman springande. Han skulle väja för en mötande bil och sprang på insidan av vår bil. Där låg Iza. ”Oj” sa han. ”Oj” tänkte nog Iza men hon var helt tyst och reste sig inte ens trots att han passerade ca 75 cm från hennes nos.

En av våra grannar hade en liten blandrashistoria som var rädd för allt och alla, såväl två- som fyrbena. Eftersom anfall är bästa försvar skällde den på allt som passerade. Kanonbra inlärning! Hund skäller och INGEN kommer fram! Att de sedan bodde mitt emot servicehuset och att ingen av de förbipasserande ens tänkt tanken att komma fram visste ju inte hundstackar’n… Men den lärde sig att skäller jag så får jag vara ifred! När de passerade förbi oss lyckades den lilla hunden frambringa läten som jag trodde var omöjliga att få ur en sådan liten kropp. Och Iza och K var helt tysta och bara skakade medlidsamt (nåja 🙂 ) på sina huvuden. Hade jag en så’n hund skulle jag nog allvarligt överväga att ge upp campingkarriären…

Men totalt sett har helgen varit behaglig även om temperaturerna dämpats lite efter hand. Solen har dock lyst från klarblå himmel och för att vara början på maj har värmen också varit helt OK. Utvalda delar av kroppen (ansikte, underarmar och skenben!) har antagit en ny nyans.

På fredagkvällen lyckades jag göra en högst ofrivillig frivolt. Hade någon lyckats filma den hade den garanterat blivit en favorit på youtube, men nu var det bara Iza som såg den – tack och lov. Trots en mycket beskedlig promillehalt lyckades jag ”missa” trappan när jag skulle kliva in i husvagnen. Det resulterade i skrapsår på höger skenben, grus på höger knä och – öm svanskota?! Hur jag lyckades slå dessa vitt skilda delar i samma vurpa är en gåta? De enda bestående men jag har är dock såren på skenbenet.

Några av helgens promenader har skett i sällskap av kameran, dock utrustad med ordinarie objektiv eftersom låneobjektivets autofokus inte funkade med min kamera. Har gjort några halvtama försök att leka naturfotograf, med blandat resultat. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg att ta med mig gammel-kameran för den är banne mig bättre på makro-fotning. Men här kommer ett litet urval i alla fall.

Sådana här växer överallt. Undrar vad de heter?

Massor av välskötta fina hus, och pedantskötta trädgårdar finns det men där går gränsen – att fotografera in i folks trädgårdar, även om jag var sugen ibland. 🙂

Lite känsla av Grekland?

Observera Varbergs fästning i bakgrunden!

King of the campingplats!
(Äntligen lyfte kärringen på röven så att jag fick en egen stol!)

Glömde en lustig händelse från gårdagens sjuhäradsträning. K har ju inte apporterat en träapport på … länge. Det har varit tungapport (1 kg) för hela slanten. I lydnadslydnaden är det dock träapport som gäller, och en liten sådan.

Jag slängde iväg apporten som dessutom rullade en bra bit. Långt och snett. Först hittade han inte apporten men efter ett extra apport-kommando klarnade det. Han grep och sprang tillbaks i full fart. Hans ingångar brukar ju vara fina men igår drabbades han av en oväntad lycka över att den var så lätt. Han var alltså tvungen att ta ett litet glädjeskutt med framtassarna mot mitt ben innan han svängde in och satte sig. Svårt att göra något annat än le åt sådana tilltag. 🙂

Detta är klart läsvärt, och … oj vad jag känner igen, mig i synnerhet om man applicerar det på hundträningen.

http://cowgirlup.bloggagratis.se/2009/04/29/1629193-du-far-det-du-tror-att-du-ska-fa/

För tillfället växer det humlor i vårt kök! Jag har ingen aning om var de kommer ifrån, men vi måste ha ett hummelbo någonstans i huset där det finns öppen förbindelse in. När jag kom hem idag hade jag nöjet att på kort tid befria tre stycken, och efter det ytterligare ett par. Och en geting… som helt plötsligt dök upp i arbetsrummet som varit igenstängt hela dagen?

Humlorna är väl en sak, men getingar… brrrr!

Igår kväll var det träning med vår pt för första gången sedan i höstas. Hon är ju främst lydnadsmänniska så fokus lades på inkallning med ställande, rutan och fjärren. Eftersom fotbollsplanen där vi brukar vara var ockuperad fick vi hitta en alternativ plats. Det blev en stor gräsmatta i anslutning till ett strövområde. Jag kom lite tidigare och när S anlände med sina två hundar hade jag lagt K plats. Jag gick henne till mötes och K låg. Då kommer det helt plötsligt ca 4,5 fotbollslag joggande rakt över gräsmattan. Till allas stora förvåning. Men mest förvånad var nog K, för det tog liksom aldrig slut… 🙂 Men han låg kvar.

Själva träningen redogör jag mer för på hundarhundar.se, så där kan nördarna läsa. 😉

Ikväll var det sjuhäradsträning, som jag inte tänkt vara med på, men eftersom jag fick lite blodad tand i måndags och igår bestämde jag mig för att åka dit, och köra lydnadsklass II. Det var väl ömsom vin, ömsom vatten. Rutan t ex, som funkade riktigt bra igår, var som bortblåst idag. Inför helgens husvagnsutflykt har jag dock lyckats smuggla med fyra koner… 😉

Husvagnen är nu packad med allt som går att packa redan idag. I morgon är det halvdag som gäller på jobbet, och sen blir det premiär! Vädret ska väl förvisso inte bjuda på riktigt samma sommartemperaturer som varit nu i ett par dagar, men vad kan man begära? Det är trots allt bara april även om växtligheten beter sig ungefär som om det vore en månad längre fram i almanackan. Idag har vi haft ca 25° här, och det är skönt. Men ovanligt. Men svensk som jag är så börjar jag naturligtvis fundera över hur vi ska få sona denna fina (och torra) aprilmånad? För sona den kommer vi att få göra, det är jag tyvärr helt säker på.

Fotografen som fotade Iza igår frågade idag om jag var sugen på att låna ett objektiv över helgen och testa. Jag tackade naturligtvis ja. Än så länge har jag bara hunnit fota några påskliljor, men det kanske kommer mer efter helgen. 🙂 Det mest komiska är dock att objektivet är värt ungefär dubbelt så mycket som min kamera, om man räknar nypriset. Inte något som kommer inköpas med andra ord, hur bra det än är. Och jag kommer vara rädd om det…