Författare: vallterrier

Idag kom Vi i villa i brevlådan. På baksidan finns en helsidesannons som förhoppningsvis är skapade av hyfsat proffessionella människor. Rubriken i annonsen är:

Woods. Bästa luftavfuktaren mot fukt.

En stilla undran; finns det luftavfuktare mot något annat än fukt? Och i så fall vad? Förslag, någon?

*********************

Korrigering; tidningen var Villamagasinet och det stod ”Bästa avfuktarna mot fukt”. Dock lika irriterande som den första varianten. Dessutom, om man har minsta kunskaper om marknadsföring så passar man sig oerhört noga för termer som ”bästa”, ”största”, ”billigaste” osv. Ska man använda dessa termer ska man ha extremt torrt på fötterna…

Igår kväll var det framåtsändandeträning på klubben. Därför hade jag bara tagit med mig Iza vilket jag ångrade bittert. Ja jag ångrade alltså inte att Iza var med, men jag ångrade att inte Karlsson var med OCKSÅ. Det visade sig nämligen att det skulle skjutas. Och det sköts! I uppåt 45 minuter var det en i det närmaste hysterisk skottlossning. Clint Eastwood, släng dig i väggen. Borås BK:s ordförande slår dig med råge. 🙂

Det sköts på platsliggning, det sköts på budföringar, det sköts på platsliggning igen, och så höll det på… Iza har ju inget större behov av skotträning, hon är ju så skottfast så man kan tro att hon är döv. Däremot hade det varit guld med Karlsson. Visst har vi tränat på skott, men inte så himla mycket. Hade varit gott att ha lite mer sådan träning i bagaget innan det är dags för MH. Vet f ö fortfarande inte om det blir MH i april eller maj, men får nog veta under veckan hoppas jag.

Framåtsändandet gick väl hyfsat, med tanke på förutsättningarna. Problemet är Izas extrema näringsdrift. Hon hittar mat ÖVERALLT!  När hon springer med bollen hon fått som belöning kan hon utan att tveka tvärnita och släppa bollen för att hysteriskt börja leta efter mat. Och hon hittar! Det mesta är nog faktiskt hundgodis men en och annan harlort slinker nog också ner. Förstår inte hur folk (och deras hundar) beter sig för att lämna så mycket godis på plan? Har gett upp hoppet om att kunna styra upp detta. Jag har försökt. Inför tävling är det bara att be en bön att appellplan är ren från hundgodis. Det var den INTE när vi blev uppflyttade ur lägre. Det är enda gången Iza stannat klockrent på en inkallning. Mitt på inkallningssträckan låg det nämligen någon form av delikatess. *hrmpf* Enda problemet var att i lägre klass är det rak inkallning… Inkallningen är ju normalt en klockren tiopoängare så det var onekligen snopet. Dock räckte poängen till uppflyttning ändå, även om det var på håret.

Nu har min favorit-border (näst efter Karlsson då) blivit mamma! Lilla Yla-stumpan fick 4 valpar i natt! Stort grattis till Yla och hennes matte, Öresunds kennel (tillika K:s uppfödare).

Yla är en supercharmig, pigg, glad, social och vänlig hund. Hon har fångat mitt hjärta, och jag hennes (tror jag). Vi fick ett ganska speciellt förhållande när vi hälsade på över en helg i somras. Inte utan att jag är sugen på en valp men NEJ, nu fixar jag inte fler hundar. 🙂

Ännu en dag med underbart väder har det varit. 13-15° i skuggan och 23° vid solväggen. 🙂

Förmiddagen ägnades dock åt spår tillsammans med L och dessa utspelade sig huvudsakligen i skogen så där blev inte fräknarna ett dugg irriterade. Karlsson fick två 75-metersspår med snör-apport i slutet. Han spårade i stort sett kanonfint, någon liten utvikning gjorde han väl, men i stora drag var det jättebra. Och pinnarna tog han utan att tveka. 🙂 Han låg på ganska bra i linan också, för att vara en borderterrier.  😉 Jag har ju fortfarande en tendens att jämföra med 27 kilo mycket välmusklad schäfer men, men… Jag är nöjd!

Iza fick ett originellt spår där L passade på att rasta sin hund samtidigt som hon la spåret. Detta innebar alltså att med ojämna mellanrum fanns det korsande riesen-spår. Detta verkade inte bekomma Iza speciellt. Vid något tillfälle kollade hon nog av men valde att fortsätta med ”rätt” spår. Jag var faktiskt ganska imponerad, trodde att det skulle bli struligare. Däremot har hon rusat förbi/över flera spårapporter?! Hon tog två apporter och två snusdosor med blodpudding. Var resten av pinnarna blev av vete sjutton? Vi bröt spåret innan det var slut, vid en pinne, eftersom det syntes att hon var rejält trött. För hennes del blev det ju ingen skillnad, spåret kunde ju lika gärna ha varit slut där. Det märks att värmen frestar på också, nu när dom inte är vana.

Spåret jag lagt åt F blev ganska roligt. F:s husse äger skogen där vi var och hade haft vänligheten att lämna ett antal fina stockar som var perfekta att balansera på. Det syntes att F fick mycket att fundera på. Hon valde att gå bredvid stockarna men löste det fint ändå.

När jag kom hem ”svimmade” jag i en solstol – och somnade! Blev därmed sittande lite längre än det var tänkt, men det var hemskt skönt. ”Det var jag värd” för att travestera en känd reklamslogan.

Ikväll är det naprapat-besök igen. 20.30. En hel halvtimme tidigare än förra gången!

Idag har vi hämtat hem husvagnen. Det måste väl innebära att våren är här på allvar nu? Jag hoppas åtminstone det. Allt, eller åtminstone det mesta, som behövs i vagnen är på plats och om vädret blir hyfsat i påskhelgen bär det iväg. Förmodligen till Skåne någonstans. Förvisso är det vår här men det bör ju vara ännu mer vår i Skåne. Eller hur?

Gårdagens spår till barktrollet gick käpprätt åt he….e. Ett ”appellspår” även den här gången och det började bra. Men sen var det stopp. Han ägnade mer tid åt att leta högar med aptitligt (?) rådjursbajs än åt att spåra. Till sist blev jag så frustrerad att jag selade av och gick hem. Inte för att jag tror att han lärde sig så mycket på det. Han fattade ju uppenbarligen inte vad vi höll på med? Men hade vi fortsatt att yra runt hade jag blivit ännu mer frustrerad och det leder ju inte heller till någonting. Men jag skyller på svärmor 😉 Hon hade nämligen varit ute på ett par rejäla promenader med honom under dagen, tydligen värre än vanligt, och han sov som en klubbad säl resten av kvällen. Sååå trött kan han inte ha blivit av sitt födosök på åkern?

Idag la jag alltså band på mig och lyckades för en gångs skull verkligen lägga ett kort (100 meter, max) rakt, enkelt spår med en pinne på slutet. Den här gången blev det i skogen för säkerhets skull. Kände att vi var tvungna att få upp motivationen båda två efter gårdagens fiasko. Och jösses vad han spårade! 🙂 För säkerhets skull hade jag lagt tre pinnar på slutet, med ca 10 meters mellanrum så att han skulle ha en chans att få ett vettigt avslut även om han knallade över någon. Han klippte (nåja) dock den första så jag hade inte behövt oroa mig. Sen hade vi sååå roligt. Vi käkade blodpudding (eller… just den biten överlät jag åt barktrollet), vi lekte sprättlekar med pinnen, vi käkade mer blodpudding, vi lekte med älsklingspipen och… käkade ännu mer blodpudding. Sen gick vi hem, nöjda och glada. På vägen hem frispårade han och – kors i taket – plockade självmant den andra reservpinnen. Jippiii! Naturligtvis blev det samma klang och jubelföreställning en gång till! Hoppas nu han har detta i minnet till imorgon när vi ska ut och spåra med L.

Efter det gick vi djävulsrundan, bara jag och K. Och den här gången blev det riktigt bra. Första stresstället är där den strävhåriga taxtiken Freja brukar attackera oss. Har nog inte skrivit om detta eftersom det sällan vållar några problem. Freja inser sin begränsning när Iza blåser upp sig. Iza behöver inte säga ett ljud utan visar klart och tydligt med sitt kroppsspråk att taxen bör göra halt på 10 meters håll och det funkar klockrent. Dock har det blivit ett stresställe för K. Idag var såväl tax som matte och husse ute. Taxen kom betydligt närmare innan hon gjorde halt nu när inte Iza var med. Vi stod och pratade ett tag med husse och matte utan att hundarna fick hälsa och Karlsson coolade ner betydligt. När vi sen passerade djävulshuset var självklart alla hundarna ute i trädgården. Liksom en uppgiven husse som satt på trappan och bara beskådade cirkusen… Jag hade dock laddat hela vänsterhanden med godis vilket ledde till att K gick i stort sett perfekt linförighet förbi hela kaoset. 🙂 Jag tror knappt han varken såg eller hörde, det fanns ju mat inom räckhåll! Hellre att han förknippar de hysteriska italienarna med godis än med akut stress iaf.

Slutligen var det dags för hästarna och se, där gick idag den ”tråkiga” hingsten och hans kompis. De orkar inte ens lyfta näsan från backen när man går förbi i motsats till den andra flocken som är vansinnigt sociala och nyfikna. Så där fick inte K något betalt för den lilla uppvarvning han påbörjat.

Nu ska vi ta det lugnt ikväll och ladda för morgondagens spårövningar. 🙂

Ikväll var det dags för Karlssons andra ”appellspår”. Dvs spår på åker. Han började kanonfint och var hur laddad som helst för att komma iväg. Misstänker att han hade förra gångens korvspår i minnet? Nåväl, han fick vatten på sin kvarn för även den här gången hade jag lagt ut några korvbitar. Inga mängder men någon här och någon där.

Summering:
• Några av vinklarna (det var fem vinklar) tog han klockrent. Vid någon gick han över och ringade jättefint bakåt när han upptäckte det.

• Han tog tre av fem apporter alldeles självmant. Jag sa inte ett ljud förrän han verkligen hade dom i munnen. De övriga två missade han helt och hållet, och jag också.

• Det går inte fort. Eller rättare sagt går det frustrerande långsamt. Förvisso har jag väl schäfertempot i kroppen men nu, på plan mark när jag inte behövde fundera på var jag satte fötterna, blev det ännu mer uppenbart hur långsamt det verkligen går. Han är noggrann och snusar sig fram som en liten dammsugare men tempot måste upp. Förmodar (hoppas) att det kommer när han blir säkrare men i det här tempot kommer vi aldrig längre än till appellen…

Får försöka hålla emot ännu mer i linan för att bygga upp tempot på kampen. Det är dock svårt att veta hur mycket man ska hålla när man är van vid schäferfart och schäferstyrka.

• Han äter. Och inte bara korv. *grrr* Åkern kryllar naturligtvis av rådjursskit och han tar sig en tugga med jämna mellanrum. Vågar inte ryta i för mycket för att han inte ska tappa spårmotivationen… Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att få honom mer motiverad. Matskål i slutet kanske? Men då springer han förmodligen förbi varenda pinne… Vill ha fokus på pinnarna och att ”maten” kommer i samband med dom. *kliar mig i huvudet*

Iza är ju också pigg på att äta i spåret men hon har aldrig tappat fokus utan hela tiden vetat vad hon egentligen skulle göra. Karlsson blir liksom lite som Ferdinand när han hittar en härlig hög…

Hoppas jag hinner med en repris på detta imorgon. Om inte annat blir det i helgen!

…efter att ha lekt crackförgiftad bålgeting på en normal promenad. 🙂

Detta evinnerliga bäddande, han beter sig som den värsta skendräktiga tik. Iza vill ha släta ”lakan” men det vill INTE Karlsson… Gissa vem som vinner? 

Här har han på något mirakulöst sätt lyckats förflytta sig till arbetsrummet och, självklart, bäddat lika fint (?) där! 

Idag bestämde jag mig för att ta en, förhoppningsvis, lugnare runda. Det går förbi rottis-stället men man ser i ganska god tid om ”alla” bilar är borta och är dom det bör det inte finnas några hundar ute. Det var lugnt på tomten så vi kunde fortsätta som planerat. Nackdelen med denna runda är att man till stor del går i ganska tät skog = skugga. Djävulsrundan går till större delen i öppen terräng med sol, vilket uppskattas, särskilt så här års. Men trots allt var det ganska skönt med lugnet som råder på den rundan så det fick uppväga solbristen.

Så här såg det ut i slutet av promenaden när K slutat fara omkring som en bålgeting på crack. 🙂

Visst syns det att det är lillebror och storasyster? (mobilbild)

Gårdagens träning på klubben förflöt ganska väl. Enda smolket var att Karlsson helt plötsligt förträngt betydelsen av ordet ”ligg”. ”Ligg kvar” ingick inte heller i vokabulären?! OK, han låg en stund men när han tröttnade reste han sig och gjorde något annat. Inte bra! Det slutade med att jag fick ta till basrösten och tala om vad som gällde. Öronen krullade sig men – han låg. Det är nog dags att börja ställa lite krav när han tramsar på det viset för det var bara rent och skärt trams! Han är ju faktiskt stor pojke nu, även om matte har lite svårt att inse det med tanke på hans storlek. Annars skötte han sig fint så vi hade massor av skoj också. Och öronen rätade ut sig nästan genast. 🙂

Undrar om ”våra” skator har bygglov för sin 1,5-plansvilla på 5 rum och kök  + garage? Jösses vad de sliter varje vår för att få ordning på sitt bo. När jag sitter hemma och jobbar har jag perfekt utsikt över byggarbetsplatsen och det är riktigt intressant. Och vilka optimister de är ibland! De tar tag i smärre träd (nåja) och försöker släpa upp i tallen. Ibland går det, ibland går det inte… Men ihärdiga är dom. 🙂

Jag upphör aldrig att förvånas över hur folk uttrycker sig när de annonserar. Nu pratar vi alltså inte Blocket-annonser, dom går bort, men t ex denna. Jag må vara yrkesskadad (stor del av mitt jobb går ut på copy, dvs skriva säljande texter), men annonserar man på en sida med uteslutande hundfolk så borde man kanske förstå att folk åtminstone vill veta namn på föräldradjuren till kullen? Ett minimikrav liksom…

Ett annat intressant exempel hittade jag i Borås Tidning idag. Kommer inte ihåg exakt vad det stod men det gällde en borttappad hund. Enda upplysningen var att det var en tik… och platsen där den försvunnit. Hade nog inte kostat så många kronor till att skriva vilken ras det var?

Eller när man ser annonser om ”blandrasvalpar” men man underlåter att skriva vilken blandning det är. Det är onekligen viss skillnad om det är Grand Danois/New Foundland eller Yorkshireterrier/Chihuahua.

Jag skulle vara fullständigt hopplös som radannons-säljare på en dagstidning. Ändlösa diskussioner med kunderna om formuleringen av annonsen kanske inte skulle uppskattas i alla led?

…om hur det såg ut den 23:e mars förra året! Bara för att ni (och jag) ska uppskatta det underbara vårvädret lite extra. 🙂 Kolla även här, den 25:e mars!

Jag vet, det är inte exakt ett år sedan, men nästan.

Dagens vårtecken (som jag glömde i förra inlägget):
Myrstackarna kryllar. Av myror.

Idag blev det åter djävulsrundan på lunchpromenaden. Hade ett stilla hopp om att husse och matte till den gigantiska hundflocken skulle befinna sig på någon form av jobb och att hundarna därmed skulle vara inomhus.

Jag trodde fel.

Naturligtvis var det en hel hög hysteriska hundar ute i trädgården.

Men…

…matte var också ute. Eller… hon gick ut och tittade vad som hände.

Sen gick hon in igen!

Inte minsta försök till att få tyst på, eller samla ihop, hundarna. Det hade förmodligen inte varit en genomförbar uppgift men jag hade uppskattat om hon åtminstone försökt. Inte bara skitit i det!!!

Innan husse och hundarna blev attackerade av hela flocken var det inget större problem att ta sig förbi där. Iza var naturligtvis nyfiken men fullt hanter- och kontaktbar och då hetsade inte Karlsson upp sig heller. Numera har hon alla taggarna ute och fullt beredd på att försvara sig om historien skulle upprepa sig och överför självklart detta på lillebror som tycker hela situationen är tämligen läskig. *suck*

När Karlsson blir stor ska han bli riesenschnauzer.

Som kör sök!

Det bestämde han på stående fot (eller snarare studsande tass) när han såg Fibi köra demo-sök bland klippblocken i skogen vid klubben. Det var barnförevisning ikväll igen och den här gången fick K nöja sig med att vara åskådare vilket var oerhört frustrerande tyckte han. Och det hördes. Fibi är ju inte den lättstörda typen utan jobbade på bra trots Karlssons illvrål i bakgrunden. Alla ”borttappade” barn bärgades tillbaks till stigen i god ordning

Jag tror säkert att Karlsson skulle bli en bra sökhund. I det här fallet hänger det nog mest på matten som iofs tycker att det verkar roligt men har lite svårt att binda upp sig för heldagslånga träningspass en gång i veckan. Spåret passar nog mig bättre. Där kan man ju faktiskt köra alldeles ensam om andan faller på. Även om inte andan fallit på träningskompisarna samtidigt…

Det var även agilityförevisning vilket var mycket uppskattat. Pricken över i var när barnen fick köra ett par av demo-hundarna alldeles själva. På en enklare bana självklart men det gick över (min) förväntan.

Nu är barnen lyckligt avtackade. Samtliga har vinkat adjö till K och de andra demojyckarna och några av dem fick även en avskedspuss av Karlsson. 🙂

Hann även med att köra ett litet lydnadspass med Karlsson som höll på att krypa  ur skinnet av att bara titta på när andra gjorde saker. Vi fick även till en budföring med svenska mästaren i sök från 2004 som för ovanlighetens skull befann sig på klubben. Nu tror jag iofs inte att Karlsson hade riktigt klart för sig hur väl meriterad mottagaren var (och dessutom i hans nya favoritgren) men han skötte sig ändå ganska bra. Något förvånande var dock det avskedsskall han gav när han lämnade mottagaren. Han sprang ett par meter mot mig, tvärvände och skällde till på mottagaren, och fortsatte sedan till mig efter en liten muntlig påminnelse. Förmodligen misstänkte han att det fanns mer godis att hämta, gömt i någon ficka… 😉

Nu sover han faktiskt ovanligt gott för att vara den här tiden på kvällen.

Igår kväll fick Karlsson vara hemma och underhålla husse medan jag och Iza gav oss ut på galej. Galejen bestod i detta fall av lydnadsträning, uppletande och simning. Gänget som kör framåtsändande varannan måndag har bestämt att nu när kvällarna blir ljusare ska vi köra uppletande övriga måndagar. Detta uppskattas verkligen eftersom vi verkligen behöver träna på detta men jag är oerhört dålig på att göra det på egen hand med Iza.

Nåväl, först blev det ett litet lydnadspass med fokus på inkallning med ställande. Körde med boll bakom och då är det ganska hyfsat men det hjälper förmodligen inte på tävling för då finns det ju ingen boll… *suck*

Uppletandet gick ”sådär”. Vi vallade tre korridorer men jag valde att bara använda två parallella och bara lägga ett föremål längst ut. Det är ju där vi har problemet. När hon väl hämtat in det som ligger längst ut tycker hon att resten måste ligga närmare och tassar omkring och letar lite halvslött. Vet inte vilket kardinalfel jag gjort i inlärningen för detta är något som kommit på senare tid…? Har väl mina teorier men orkar/hinner inte redogöra för dom här. Nu gjorde vi så att hon fick hämta in de  båda föremålen, vilket hon gjorde kanonfint, sen gick vi undan medan nya föremål lades ut i samma korridorer, också längst ut. Första korridoren gick överraskande bra men när det var dags för den andra… nä! Det slutade med att jag i princip fick ”jaga” ut henne och se, då hittade hon det föremålet också och jag tror faktiskt att det gick upp ett litet Liljeholmens?! Kan jag kanske ha hittat rätt medicin? Idealet är naturligtvis att ha 4-6 parallella korridorer men terrängen tillät inte detta igår. Jag tror dock ändå att det var en bra övning för henne.

Efter detta bar det iväg till simmet och sen tror jag faktiskt hon var ganska nöjd. Ikväll ska jag och K iväg och vara ”sociala” igen. Eller åtminstone K får vara social medan jag fotar lite till klubbtidningen och förevigar dessa barnträffar.

Jag matar inte småfåglarna på vintern. Anledningen är att katter gillar småfåglar och jag vill inte ha fler än nödvändig av grannarnas katter på tomten. Dom kommer ändå, utan den extra dragningskraften. Istället kompenserar jag fåglarna med byggnadsmaterial till deras bon. Idag har det varit riklig utdelning i hundhårslotteriet. Eller egentligen började det redan igår. Jag har ett ganska stort antal hundfällar. De används och läggs på hög och så tar jag en dag då och då med enbart tvätt av hundfällar. Man får ju sanera tvättmaskinen efteråt… Först borstar jag dom rejält med en stålkarda och oj vad hår det blir! Men nu har jag 8 rentvättade fällar i en stor säck så nu ska vi nog klara oss ett tag. Byggmaterialförrådet späddes på under eftermiddagen när jag trimmade barktrollet. Med tanke på det underbara vädret så gjordes det naturligtvis utomhus och det blev också en hel del. Uppskattningsvis räcker väl dagens pälsproduktion till sådär 8 normala tvårummare i småfågelbranschen.

Idag har Karlsson även fått ett spår. För första gången provade vi på ängsspår på ”vår” åker där jag började spåret och gick i ca 200 meter innan jag vinklade in i skogen. För säkerhets skull hade jag ”snitslat” med några korvbitar i början, mitten och slutet av åkerdelen. Och jösses vad han spårade! Han gick som den värsta IPO-hund och att det var nytt (och svårare) underlag märktes inte det minsta. Jag var mycket imponerad. Men när vi kom in i skogen var han nog lite trött, eller blev åtminstone efter en stund, så då blev det lite ofokuserat igen. Men han markerade åtminstone alla pinnar även om han oftast inte apporterade dom utan viss övertalning.

Efter det blev det promenad. Idag delade jag och husse på oss och jag och K tog ”djävulsrundan”. Ville gå den med honom ensam för att lite bättre kunna hantera honom när vi passerade de olika stressplatserna. I stort sett gick det bra men när vi kom till hundstället så var nog alla 22 hundarna ute trägården, eller åtminstone 18 av dem. Jösses vad de vrålade! Avundas inte deras närmaste grannar. Hundarna hörs t o m hem till oss, 1 km bort! Här varvade han naturligtvis upp en del vilket inte var så konstigt.

När vi kom hem var det i stort sett raka spåret upp på trimbordet. Behöver jag tillägga att han sover gott nu? Och jag är inte heller världens piggaste…

Mitt i alltihop hann jag även med att reta igång pigmentet lite. Satte mig en timme i vår underbara solhörna, där det var ca 23° varmt, och solade väl utvalda delar av det grönbleka vinterskinnet. Det var underbart skönt och jag t o m somnade vilket inte hör till vanligheterna.

I övrigt har dagen genomsyrats av ständigt återkommande: -VA! Är klockan redan tolv? –VA! Är klockan redan fem? VA! Är klockan redan…
Det är den berömda sommartiden som jag älskar men som ofelbart stökar till det lite första dagen. Den där borttappade timmen är liksom verkligen borta!

Avslutar med några nytagna bilder på mitt alldeles egna barktroll! 🙂

Han var inte så pigg på att vara fotomodell idag så det blev som det blev.

Man kan undra om han också försöker reta igång pigmentet? Det ser åtminstone ut som om han solar näsan. 🙂