Författare: vallterrier

…och öppnar man struten så tittar han ut!

Den här gången var det (naturligtvis) Karlsson som var nyfiken och struten var = pannrummet.

Jag hade varit inne och fixat lite tvätt och gick sen och satte mig framför TV:n. Iza låg i sin fåtölj och eftersom K inte syntes till tog jag för givet att han låg i bia-bädden i hallen vilket han ibland väljer att göra. Efter en dryg halvtimme reser jag mig igen för att gå på toaletten och då följer Iza med. Hon visar ett oväntat intresse för pannrumsdörren och vem tittar ut därifrån när jag öppnar dörren? 🙂

Den officiella invigningen förrättades av Karlsson som började dagen med att, mycket fundersamt, gå ut på gräsmattan och nosa på en krokus som, helt oplanerat, hade lyckats sticka upp näsan just där? När han nosat färdigt bestämde han sig för att den förmodligen stod just där för att just han skulle kunna kissa på den. Och det gjorde han! Då kan man väl med gott samvete säga att det är vår på riktigt?

Vädret har varit ljuvligt hela dagen med strålande sol. Lite blåsigt men ganska behagliga vindar. Förmiddagen tillbringades, tyvärr, med uträttande av diverse ärenden i stan. När jag kom hem blev det hundpromenad tillsammans med husse. Han skulle visa mig en ny väg han hittat. Det kanske framgår att vi nu är hyfsat desperata efter lugna promenadvägar där man slipper bli antastad av diverse tamdjur? Nåväl, de som läst här ett tag har nog förstått att vi bor ganska högt. T o m bilvägen brukar avskräcka de flesta, åtminstone vintertid. Vägen går liksom i en stor båge utmed bergssidan för att kompensera lutning men idag tog vi ”fågelvägen”. Dvs raka spåret uppför berget. På en gammal traktorväg! Det var INTE lättgått kan jag meddela. Stundtas sprutade mjölksyran ur öronen men vi kom iaf hem till sist. Man skulle ju kunna välja att gå den vägen ner istället, vilket husse tidigare gjort, men jag föredrar nog faktiskt uppåt! Dels är man då i slutet av promenaden vilket gör att hundarna är lite lugnare, dels gillar jag ju inte nedförsbackar som jag redogjorde för här om dagen. 😉 Uppåt får det bli!

Hade vissa planer på att åka till klubben på eftermiddagen och träna men jag la dom planerna åt sidan och gjorde en liten insats i vår mycket eftersatta trägård istället. Krattade ihop ett hyfsat stort antal högar med löv, gamla växter, grenar och kottar. Högarna ligger kvar för att husse ska ha lite dagen-efter-terapi i morgon. Han är ute på galej ikväll så det kan vara en lagom avancerad sysselsättning för honom när han vaknar till liv fram på dagen. 😛

Och i natt blir det sommartid. Yabba dabba dooooo!!! Jag kommer vara jättetrött på mornarna i någon vecka men det är det värt. 🙂

Dagens vårtecken
• Karlsson kissat på krokus
• Hundpromenad utan jacka, endast fleecetröja behövdes, och t o m det var för varm stundtals

Vill vara hemma på fredagkvällar, vill inte gå bort. Igår var det påbjudet släktfödelsedagskalas (B:s syster) så det var bara att foga sig. Men hur kul är det när man inte äter kolhydrater eller sötsaker och inte dricker kaffe och det som serveras är smörgåstårta, vanlig tårta, läsk och kaffe? Snodde ett par skinkskivor och några räkor från B:s smörgåstårta och drack kranvatten… Blev lite tjurig på att ingen ens fattade att jag nog skulle vilja ha en kopp te (de VET att jag inte dricker kaffe!) så jag sa inget. Barnslig? Vem? Jag?

Sen blev jag ännu mer irriterad på att Erica Johansson åkte ur Let’s Dance. Vafalls? Hon var en klart värdig finalist, och vinnare!

Den här gången är det Agnetha som utmanar.

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag suger i mig dialekter som en svamp.
Räcker med att jag vistas en vecka på någon ort med lite udda dialekt så konverterar jag. Börjar nästan tänka och drömma på den nya dialekten och råkar jag yttra något blir det nästan pinsamt för folk tror att jag driver med dom! Vågar inte tänka på hur jag skulle låta efter en vecka i Skåne? Förmodligen ungefär som Jonas Bergkvist, ishockeyspelaren… Mitt ”språköra” ledde till en 5:a i franska på högstadiet för att jag hade så fint uttal! Att jag inte begrep vad jag uttalade lyckades aldrig läraren genomskåda. 🙂

2. Jag måste ha två (eller tre).
När jag köper något nytt så måste jag ofta ha två, och ibland tre. Det kan vara skålar, burkar, byxor, tröjor, krukväxter etc. OK det är inte alltid så, men irriterande ofta.

3. Jag lånar inte böcker, jag köper.
Har ett nästan oemotståndligt behov av att äga de böcker jag läser. Någon enstaka gång lånar jag privat men biblioteket har jag inte utnyttjat på de sista 30 åren eller nå’t. Har även oerhört svårt att skiljas från mina böcker. Rensade ut massor ur bokhyllan för ett drygt år sedan men de är ”mellanlagrade” så länge, på väg till Myrorna…?

4. När jag var i 18-årsåldern drömde jag om en karriär som disc-jockey.
Jobbade på ett diskotek med andra arbetsuppgifter men fick tips, råd och lite prao och pepping hos de ambulerande disc-jockeys som besökte stället. Extraknäckade också lite i branschen. Med facit i hand ska jag nog vara glad att det inte blev yrkesvalet. 😉 Dock skulle det vara roligt att t ex sätta samman spellistor för radio eller nå’t i den stilen.

5. Hundarna måste vara lika.
Ja själva utseendet går ju inte att göra så mycket åt, även om de är väldigt lika i färgerna, men de saker jag köper ska helst vara lika. Dvs halsband, koppel, spårselar, tjänstetecken etc. Tur att jag inte har barn, och jättetur att jag inte har tvillingar…

6. Jag hatar nedförsbackar
I synnerhet i oländig terräng med en galen spårhund i täten. OK, det kanske inte är så många som älskar nedförsbackar just i den situationen men även alldeles på egen tass kan jag bli smått panikslagen och nästan få tårar i ögonen när jag ska ta mig ner. Rädd för att ramla förmodligen…

Så ska man skicka detta vidare då. Undrar vilka som står ut med en utmaning till? Jag chansar på följande:
Bibbi, Jessika, Pernilla, Mysla, Anna och Nina.

…ganska mycket efter dagens lunchpromenad. Närmare bestämt; rådjur, katter, yorkshireterrier, italienska vinthundar, cocker spaniel och – hästar!

Dessa faktorer kan göra hundpromenderna till en ren plåga. Rådjuret upptäckte jag som tur var före hundarna och lyckades skrämma på flykten innan hundarna upptäckte det. Hur jag gjorde? Jo, jag körde extremt högljudda inkallningar på de kopplade hundarna… De såg lite fundersamma ut. 😉

Katten missade Iza konstigt nog, men det var mer tur än skicklighet. Dock såg hon en katt där igår och det hade hon inte glömt.

Hos våra ”berömda” grannar var det två hundar i trädgården innanför det numera hjälpligt lagade staketet. På vägen befann sig ytterligare en. En italienare med ett litet barn i kopplet. Efter de båda ”attackerna” hundarna råkat ut för i sällskap med husse är båda spända som fiolsträngar när vi närmar oss det stället. Karlsson hyperventilerar, gläfser och drar som en stolle. Fylld av stress. Iza blåser också upp sig rejält och är inte mottaglig för kommandon. När barnet med hunden försvunnit runt kröken lyckades jag tappa Karlssons koppel och han rusade naturligtvis som en liten idiot fram och tillbaks efter staketet vilt skällande på de hundarna som var innanför… Jag blev självklart topp tunnor rasande på både min egen klantighet och K. Fick tag på honom ganska snabbt dock och kunde, arg som ett bi, fortsätta promenaden. Det varade dock inte länge innan vi skulle passera hästhagen där det varit lugnt ett tag men där det nu går en flock nyfikna hästar. Om de bara går en bit in i hagen eller står still så bryr sig inte Iza men när de kommer i full galopp, nyfikna som sjutton, fram till staketet och ställer sig och blänger så… Ja, man kan ju se det som ett äventyr att ta sig förbi där, eller en kamp för livet…

Önskar verkligen att det fanns andra rundor i motsvarande längd att ta till men det kryllar inte av dom. Åt andra hållet begränsas vi av två rottweiler som gärna smiter under staketet. Enda sättet att ta sig förbi det stället är att klättra uppför ett hygge men efter senaste stormen är den vägen också nästan avskuren. *suck*

Dagens vårtecken
• Ett kryll av krokus på en refug i stan.
• Två ”ungar” på skateboard

Att jag är databeroende är ju ingen större hemlighet. Att Iza är det är kanke inte lika välkänt? I tid och otid springer hon upp för trappan och ställer sig hoppfullt och väntar på att bli insläppt i arbetsrummet. Ibland har hon tolkat signalerna rätt, ibland inte och då blir hon stående i trappkröken, snopet väntande. Nu tror jag inte det är själva datorn hon är uppskattar utan snarare vad den åstadkommer. Matte sitter still en bra stund och hon kan slappna av och sova gott. Terriern har inte riktigt förstått detta. Han är också ofta med i arbetsrummet men kan lika gärna ligga kvar nere någonstans och sova. Han har kanske insett att vi inte brukar lämna huset via fönstren på andra våningen?

Igår kväll släpade vi oss iväg till träningen på klubben. Iza var helstirrig och flippade ur så fort någon skickade en hund till rutan eller körde en inkallning. Hon var riktigt jobbig och passet blev inte långt eftersom jag blev så frustrerad. Det var liksom ingen idé. Med Karlsson gick det bättre. Igår var vi inte med på den instruktörsledda träningen utan körde vårt eget race. Fick bl a hjälp av Tytti med att kolla och klicka sättandena. Eftersom han ofelbart sätter sig snett när jag tittar ner på honom blir det lite svårt att förstärka när han sätter sig rakt… För då ser jag det inte. Och tittar jag rakt fram när jag stannar för att sedan titta ner så justerar han in sig bakom min fot… *suck* Därför fick Tytti klicka istället. Vi konstaterade att med K:s storlek och förkärlek för att sätta sig tryckt mot mitt ben är det svårt att sitta helt rakt samtidigt som han ska ha ögonkontakt. Han blir liksom som en liten korkskruv. Egentligen skulle jag vilja ha ut honom ett par decimeter från benet men hur sjutton ska man lyckas med det? När vi går däremot så har han riktigt fin position så jag tror nog att jag får köpa det här med korkskruvsmodellen. Får väl se om domarna också gör det, den da’n det är dags?

F ö är hans paradnummer just nu läggande under marsch. Han dimper i backen som om man huggit benen av honom. Nu måste jag dock börja öka ut avståndet, alltså sträckan jag går efter att han lagt sig. Just nu är vi väl på ca 3 meters avstånd och det ska upp till 10, eller 15 eller är det rent av 20? Får nog kolla regelboken…

Jösses vilken lunchpromenad det blev med jyckarna. Sista två kilometrarna hade vi kraftig nordanvind rakt i nyllet. Det var som att gå i den värsta vindtunneln och Karlssons öron stod rakt ut. ”Ready for take-off” liksom…

Idag är det vårdagjämning! Yabba dabba doo!

Till helgen blir det ännu mer Yabba dabba doo när vi ställer om klockan till sommartid. 🙂

Ikväll har Karlsson varit social demo-hund. Studiefrämjandet hade bett att få komma på besök med ett antal barn. Uppskattningsvis var det ca tio barn mellan åtta och tolv år. Vad vi skulle göra, annat än att låta Karlsson få utlopp för sin sociala kompetens, var något oklart. Dock blev det som så att vi fick börja med ett godis-letande. Alla ungar fick varsin korvbit som de fick gå ut i ett skogsparti och ”gömma”. Och som han letade! Det är inte för inte han är terrier. 😉 Han kämpade som det lilla barktroll han är och jag tror han hittade alla korvbitarna. Det mest fascinerande var att han höll koncentrationen trots ett gäng tjattrande barn, några vuxna och ytterligare en hund som befann sig i höjd med ”baslinjen”. Barnen var tidvis inne och sprang i rutan för att kolla om han hittat just deras korvbit men det rörde inte K i ryggen, han bara letade på. Jag får erkänna att jag blev imponerad för riktigt den fokuseringsförmågan hade jag nog inte väntat mig. När vi gjort sån’t här tidigare har det ju bara varit han och jag liksom… 🙂

Därefter körde vi stereolydnad. Jag och Karlsson i någon form av kadrilj (militärer och hästmänniskor vet vad det är) tillsammans med en storpudeltik med matte. Det gick faktiskt också alldeles lysande och över förväntan trots att det var helt orepeterat. Vi avslutade med ett hopp-sitt-hopp och en budföring.

K charmade naturligtvis de flesta barnen och några fick låna kopplet och gå med honom en stund vilket uppskattades. Jag var självklart i närheten hela tiden, och Karlsson fanns sig väl tillrätta. Det kändes som om Karlsson var ett lämpligare objekt för barnen att prya på än den också närvarande new foundlands-hanen…

Nu sover han gott och jag är också ganska nöjd efter att ha gjort en god gärning, eller vad man nu ska kalla det. 🙂

Det var så oerhört skönt att bara vara ledig igår! Sådär helt oförberett utan en massa planerade måsten… Visst gjorde jag en del nytta men det gläder säkert nå’n att jag inte städade en enda garderob. 😉

Iza verkar helt OK igen. All mat hon fått har stannat kvar och hon är pigg och galen som vanligt. Och jag är tillbaks i grottekvarnen (=jobbet). Idag har husse äran att vara hemma och passa hundar. 🙂

Jo, jag vet var jag bor. Jag hittar hem, jag kan adressen. Även kommun och län har jag helt klart för mig.

Men klimatmässigt? Hur kunde jag välja att bosätta mig på den enda alptoppen i Borås? Här har vi alltså ca 1 dm charmerande blötsnö. När jag nu åkte in mot stan räckte det i princip med att förflytta sig nedför backen så var det nästan snöfritt och 2-3 km (fågelvägen) var det helt bart och såg inte ens ut som om det hade regnat!!!?

Nu ska Iza strax serveras sin första fasta föda på över ett dygn. Några förskrämda foderkulor ligger och gosar till sig i en skvätt majsvälling och hon dreglar som den värsta mastiff? 🙂

Nu verkar Iza må bra igen. Jag har serverat några portioner blaskig majsvälling och allt har hon slurpat i sig med god aptit, och fått behålla. Vi var dessutom nyss ute på en micropromenad vilket hon uppskattade. Hon verkade precis lika pigg som vanligt. Ska snart åka in till Blå Stjärnan och investera i en säck Hills I/D så får hon gå på det några dagar, för säkerhets skull.

Det grämer mig bara att vi missar framåtsändandeträningen ikväll, igen. Känns inte som läge att utsätta henne för det utan det är bättre att hon får ta det lugnt. Eventuellt åker jag dit med K istället, vi han ju alltid träna framförgående genom gruppen, men det beror på om husse trasslat sig loss ur snöplogen och kan vara hemma och övervaka ”sjuklingen”.

Och nu skiner solen! 🙂

Ska det va’ på detta viset? Jag vill sverka vädret!

När jag plockade fram dammsugaren ville Iza gärna vara med och hjälpa till. Hon gjorde t o m lekinviter till dammsugaren! Det får väl ses som ett friskhetstecken?

Den oroliga biten
Iza spydde ytterligare några gånger igår. Sista gången var vid  00.30-tiden inatt, lagom när jag äntligen somnat. Hon hade dock den goda smaken (?!) att hålla sig medan jag var hos naprapaten. Hade hon inte lyckats med den bravaden hade jag nog haft mer än hyndspyor att ta hand om när jag kom hem med tanke på hur kräsmagad husse är. Hon var ruskigt avslagen och matt hela kvällen och när K fick kvällsmat såg hon bara uttråkad och äcklad ut. Inte alls likt henne.

Idag är hon dock betydligt piggare. En helt annan glimt i ögonen och när K fick frukost såg hon lite sugen ut. Det blir dock fasta hela dagen. Det vatten hon druckit hittills har hon fått behålla. Jag har just bestämt mig för att ta en dags spontansemester för att kunna hålla järnkoll på henne. Tänkte först åka till jobbet och hämta datorn och sätta mig hemma och jobba, men va f…n, jag har semesterdagar och inga direkta kriser på jobbet att ta hand om så en dags semester kan jag unna mig. Skönt också att slippa ge sig ut på vägarna i stormvindar och snöyra…

Den roliga biten
För två veckor sedan utlovade jag  en förklaring till mitt, för dagen, dåliga humör. Här kommer den, och det var INTE klimakteriet. 😉 Det dåliga humöret berodde förmodligen på akut kolhydratabstinens.  Lade nämligen om kosten radikalt och sen dess har inte en kolhydrat passerat in i min mun. Eller åtminstone inget bröd, ingen pasta, inget ris, ingen potatis, inget godis eller andra sötsaker. Idag visade det sig att detta haft en mycket positiv inverkan. 🙂 Trodde jag skulle vara sugen på både det ena och det andra men –nä’! Inget sug efter något, mätt och nöjd hela tiden. Husse kan glufsa i sig sitt lördagsgodis utan att det rör mig i ryggen.  Det  enda jag möjligtvis saknar är knastret av knäckebröd mellan tänderna. 😉

Naprapatbiten
Är nu vederbörligen akupunkterad, masserad, sträckt, vriden, knäckt och allmänt tillknycklad. Det är alltid med samma skräckblandade förtjusning jag utsätter mig för detta. När han kommer åt punkter som man inte visste att man hade ont i? Eller när han trycker på en punkt och talar om att ”där gör det ont” – och han har rätt. Mycket fascinerande! Axlarna har sjunkit ner åtminstone fem centimeter och… ja, det känns bra. Nu blir det två veckor till nästa besök så jag får försöka att inte knyta ihop mig alltför mycket. Vi konstaterade också att det var fem år (!) sedan jag var där senast. Mitt journalkort låg allra längst ned i högen…

Och till dom som undrar över hur många garderober jag har… Tre. (Plus hundklädesgarderoben i pannrummet.) Men en utav dom är en lång otillgänglig historia under snedtaket. Jag har nu tagit 2/3 av den… De två vanliga, mycket välfyllda, återstår… Kanske ett projekt för den här spontansemesterdagen?