Nu har jag blivit uppringde av service-chefen på Cyberphoto och dom är väldigt bra att ha göra med. Inte det minsta krångel utan dom skickar en ny. Så snart dom fått tillbaks den jag har. Det visade sig att det ändå fanns en i lager som inte ”syntes” på hemsidan.
Det är väl som en lärare i marknadsföring sa en gång i tiden; det finns ingen bättre reklam än en väl skött reklamation. 🙂
Nu lär jag ju inte ha den nya kameran förrän i början av vecka 4, men jag överlever väl det också.
Grrr… Så har man landat på moder jord igen. Kameran är ett måndagsexemplar! Hur jag än beter mig så får jag den inte att autofokusera, och inte heller visar den inställningarna för autofokus.
Har haft ett par samtal med leverantören och de är överens med mig om att det är fel på kameran (eller objektivet) och att den ska bytas ut. Så långt – gott och väl. Men då uppstår nästa problem. Sitter problemet i kamerahuset eller objektivet?
Det paketet jag köpte är slut, leveransdatum okänt. Kamerahuset finns i ”lösvikt” men inte objektivet. Väntar nu på att servicechefen ska ringa upp så jag får besked om hur vi gör… *suck*
Egentligen var det lite synd att slänga ut den. Fortfarande lika fin som för 2,5 vecka sedan. Inte ett barr har krökts. Inte ett barr har ramlat (nåja, ett par stycken kanske). Inte en kula har ramlat. Inte en hund har dansat ringdans.
Men nu får det vara färdig-julat! Basta!
Advent får dock stanna till 20:de dag Knut, eller kanske t o m någon dag extra, med tanke på att vi lär ha tassarna fulla med Ginos liv och leverne under söndagen… 🙂
Här är då första ”riktiga” bilden tagen med det nya underverket.
Och vad föreställer den? Jo, en sovande (eller åtminstone) liggande hund. Naturligtvis. 😉 Fast just den här typen av bilder klarar den gamla kameran precis lika bra, så detta bevisar inget. Mer än att Iza gillar lillebrors säng. Och att lillebrors säng är några nummer för liten… 🙂
(Det är väl tur att pappa kommer att ha med sig en överbliven Bia-bädd i schäfer-size när han kommer på fredag. Då kanske K kan få ha sin bädd ifred i arbetsrummet?)
Hade ju hoppats på uppehållsväder idag för att kunna testa kameran på träsktrollet och se om han fastnade. Men hela dagen har det regnat och nu, under vår promenad, hade det (regnet alltså) vänligheten att övergå i ymnigt snöfall. Det känns inte som en bra idé att släpa ut kameran i det vädret redan andra dagen… *suck*
Jag har tagit några testbilder från altanen (under tak) och inte en enda har blivit skarp?! Kvällen kommer alltså få ägnas åt, förutom julgransplundring, att läsa instruktionsbok. *dubbelsuck*
Dagens goda nyhet är att Anticimex varit här igen och upphävt den befarade hussvamsdiagnosen. Nu är det ”bara” en krypgrundsavfuktare som ska installeras. Man får vara glad åt det lilla. 😉
Så är kameran vederbörligen betalad och uthämtad på den lokala ICA-butiken. Uppackningen är avklarad MEN nu väntar jag på att batteriet ska laddas… Åh vad jag väntar. Läser intruktionsbok och tittar och pillar lite, men så mycket mer kan jag inte göra. Än.
Den känns gedigen (=läs tung), och har en herrans massa knappar, rattar och vred. Men jag ska väl komma överens med dom vad det lider. 🙂
Och när jag började läsa instruktionsboken insåg jag varför jag kanske borde ha satsat på nya glasögon ändå… Men jag ska nog överleva både detta och mer därtill tror jag. I värsta fall får jag väl fotografera det jag vill läsa och förstora upp det på dataskärmen… *asg*
Karlsson fick roa sig lite med förpackningen till kameran. Kartongen innehöll en faslig massa bubbelplast i maxi-format. Karlsson gillar ju inte prasslande plast så när jag slängde ner några godisbitar bland bubblorna tittade han med viss förskräckelse på Iza som röjde runt och käkade upp allt godis. Sen fick han en chans utan Izas inblandning och då såg det ut så här:
Allra först försökte han nå godisarna utan att kliva i kartongen men han insåg att han inte var född till giraff, bet i det sura äpplet och klev i med framtassarna.
När inte det heller räckte tog han med baktassarna.
Och sen var det fullt röj i lådan. Återstår att se om vi botat hans plastpåseskräck? Bubbelplastskräcken verkar ha gått över iaf. 🙂
Avslutningsvis en bild från i morse.
Som man bäddar får man ligga!
Är det nå’t Karlsson är bra på så är det att bädda. Fast hans uppfattning om en bra bäddning är inte alltid, eller snarare väldigt sällan, helt överensstämmande med min och Izas uppfattning… Normalt sett ska fällen ligga plant i Bia-bädden, men K ser noga till att han får huvudkudde, fotpall, ryggvärmare och, som pricken över i, en schäfersvans som extra värmekälla. 😀
Med risk för att bli tjatig…
😀
Nu gäller det bara att jag får mitt sms också så att de lämnar ut paketet till mig. Men det är klart, det är ju inte gratis… Så får jag inget sms innan det är dags för hemfärd så kommer jag åka den vägen ändå, och se om jag får ut det.
Nu är den nära…
När jag kom hem från jobbet hann jag inte mer än kliva innanför dörren (jag hann inte ens säga ”hej”) innan husses telefon ringde och Vägverket behövde hans tjänster. Vi hann dock säga både ”hej” och ”hej då” innan han försvann på riktigt.
Fördelen är att hundarna är ensamma ytterst få timmar när vi ”går skift” här hemma.
Idag har jag varit inne och kollat hur min kamera avancerar i postens godshantering. Det går … sådär.
Men hallå, det är tre dygn sedan! De har haft en hel vardag på sig att få iväg det sabla paketet från Umeå? Har för mig att det brukar stå även när paketet har lämnat utgångsorten? Vi får väl hoppas att jag har fel och att den åtminstone befinner sig någonstans på vägen. Postens pakethantering HAR konkurrens, men det märks inte. *jättedjup avgrundssuck*
När man sover (nåja, ligger iaf, och sover till och från) till kl 09.00 och vaknar med en förskräckt tanke; ”herregud, hela dan har gått!”, är det dags att söka hjälp då? Hos någon terapeut eller nå’t?
Det hör till historien att jag gick och la mig vid 22 igår, så jag kan inte direkt skylla på något nattugglande…
Snön vräker ner, husse är ute och plogar, ryggen värker så att jag t o m tagit tabletter (den blev inte direkt bättre av mitt megasov-pass), och att gå ut och gå med TVÅ vildhundar ensam känns inte som någon hit just idag. Inte att skotta snö ”för hand” heller. Vi får väl se hur det går?
Gårdagens gåta, om den lilla sennenhunden, har också fått sin lösning; Entlebucher sennenhund. Se kommentar till förra inlägget. Man lär sig något nytt varje dag. 😉
Då var jag hemkommen från My Dog. Och det lyckades jag med INNAN det underkylda regnet kom. Tack för det. 🙂
När jag åkte i morse låg det en mycket nöjd terrier intrasslad i storasyster i bia-bädden i hallen. Han lyfte inte ens på huvudet när jag gick ut genom dörren men jag undrar om han insåg exakt hur nöjd han skulle vara för att han slapp följa med?
Som jag lovat så låg jag lågt med shoppingen. Det blev det planerade ”regnkopplet”, några latexpipar, en påse hundkex, en nyckelring i form av en träapport (fullständigt oumbärlig) och en … smörkniv!
Inte direkt vad man förväntar sig att komma hem med från en hundutställning, men det gäller att vara flexibel. 🙂
Träffade Karlssons bror med matte men i övrigt inte så många ”kändisar”, åtminstone inte som hann prata med mig. Har även, som vanligt, sett några mystiska hundraser som jag inte har en aning om vad det är. Det är alltid något nytt, varje utställning. Det som förbryllade mest den här gången var något som såg ut som Grosser Schweizer Sennenhund men i mini-format, höjd typ tollare? Någon som vet vad det kan vara? En Kleiner Schweizer Sennenhund kanske? 😉
Nu ska jag försöka lindra värken i min rygg. Den smällde till redan i morse, när jag stod i duschen, och har inte direkt blivit bättre av en dags ”vankande” på stenhårda betonggolv. 😦
Nu är den skickad enligt info på hemsidan hos Cyberphoto! Då förutsätter jag att posten levererar den på måndag! Dom har ju hela helgen på sig… 😉
Men med tanke på hur sega dom är ibland så ska jag kanske inte vänta mig något förrän tisdag-onsdag… *suck*
Mina fötter kallnade snabbt imorse när jag gick in på sidan och tittade på kameran igen, för att läsa på lite, och det stod att den var slut. Men jag hade ju fått ett bekräftelsemail på min beställning… Så, jag fick kanske den sista dom hade i lager. Tur att jag slutade tramsa fram och tillbaks och slog till när jag gjorde, 😉
Puh … nu har jag gjort det!
Beställt en ny kamera.
En Nikon D80…
Bild från Cyberphoto.
Efter en natts dålig sömn med beslutsångest, och ett dygns undervisning och gratis rådgivning från fotoexperterna på Aktiv Hund:s forum, (det är inte klokt så mycket kompetens, inom olika områden, man kan hitta på ett hundforum 🙂 ) så landade jag alltså här. Den ursprungliga planen var en D40x men det som avgjorde det hela, till D80:s fördel, var antalet fokuspunkter som är 11 jämfört med 3 i D40x. Misstänker att man med 11 autofokuspunkter har en rimlig chans att fånga även ett speedat träsktroll på bild? Det kanske även finns viss risk att det blir skärpa i bilderna? 🙂
Nu lovar jag att hålla mig låååångt ifrån allt vad butiker heter, såväl IRL som på nätet, under åtminstone ett halvår. OK, ICA kanske jag blir tvungen att besöka ett par gånger – eller möjligen tre, men i övrigt. Och My Dog, på lördag, räknas väl knappast som butik? 😉
Men, jag vill ha min kamera NU! Förhoppningsvis kommer den väl i början/mitten av nästa vecka iaf, så att jag hinner lära mig grunderna innan Gino ska hämtas och tillbringa ett par dygn hos oss.
Idag har jag för övrigt invigt mina Icebug-kängor, och jösses så skönt det var. Dels satt dom som gjutna på fötterna och var generellt extremt bekväma men största vinsten var att kunna gå tryggt och säkert på is, även i nedförsbacke! 🙂 Nu gäller det bara att resten av kroppen (inte bara hjärnan) fattar detta också, så jag slutar spänna mig… Men det kommer nog. 🙂 Jag kan iaf varmt rekommendera kängorna till andra omkringhalkande hundägare!
… eller hur det nu var?
Jobbar hemma idag. Det var lugnt och stilla i arbetsrummet och så – helt plötsligt – upphäver den lille terriern ett mycket irriterat skall, från ingenstans liksom. Bara ett, mycket bestämt, ”voff”. När jag vänder mig om ser jag detta:
Eller egentligen såg jag Iza, liggande i Karlssons bädd (som förvissor är rätt rymlig till honom), precis som på bilden. Karlsson stod bredvid och blängde ilsket på henne. 🙂 Att lägga sig på hennes bädd istället fanns inte på kartan.
För att kunna hämta kameran och föreviga det hela var jag dock tvungen att kommendera K ”ligg” och då hamnade han där, på golvet, demonstrativt liksom… 🙂
Nytt år, nya beslut.
Jag har drabbats av en existensiell kris. På huvudet. Har varit erbarmerligt trött på min frisyr sista tiden men när man redan är ganska kortklippt är ju möjligheterna lite begränsade. Tog mig dock ett litet krishanterings-samtal med frisören idag, på min bokade tid. Det slutade med att jag kom ut med en ny frisyr. Klippningen är lite tuffare, men det handlar framför allt om ”stylingen”. Och hur jag klarar den på egen tass framför spegeln återstår att se. Det är dock åt det rufsigare hållet jämfört med tidigare så vad kan gå fel? Tja, förmodligen en hel del… 😉
Efter frisörbesöket åkte jag till optikern och tog ett kris-samtal med en bekant som jobbar där. Ämnet för samtalet var; ska jag skaffa progressiva glasögon nu, eller vänta. Beskedet blev; vänta! Eftersom armarna fortfarande räcker till, och jag löser riktigt små texter genom att ta av mig mina glasögon så tyckte hon att jag skulle avvakta. Och det tyckte jag också. 🙂
Det beskedet kastade mig snabbt in i beslutsångest nr 2. Slipper jag nya glasögon så kan jag lägga pengar på den hett efterlängtade systemkameran istället. Så nu surfas det hej vilt på fotosidor men nu tror jag att jag har bestämt mig. 😉 Fortsättning följer…
vallterrier.com 