Författare: vallterrier

För de som inte vet jobbar jag som någon form av kombinerad AD, layoutare, copywriter inom postorderbranschen (eller distanshandeln, som vi numera tydligen har döpt om oss till enligt branschorganisationen).

När en säsong av katalogproduktion går mot sitt slut brukar mina superlativer ta slut. Och där är vi nu. I snart två månader har jag fullkomligt spytt ur mig texter och här pratar vi inte korta, effektiva ”Ellos-texter” med rena fakta om artiklarna… Nej lååånga texter ska det vara (och kravet på längd ökade markant i och med det numera norska ägarskapet) och helst späckade med superlativer och andra positivt laddade ord. Jag försöker trösta mig med att kunderna förmodligen (förhoppningsvis?) inte läser alla texter i katalogen och därmed inte störs av upprepningarna.

Men är det någon som har alternativ till följande ord så mottages de tacksamt. 😉

Fantastisk
Elegant
Lyxig
Exklusiv
Praktisk
Skön
Härlig
Effektfull
Effektiv
Fin
Vacker
Mjuk
Varm
Dekorativ
Mysig
Trevlig
Snygg
Rejäl
Stadig
Kraftig
Klädsam

etc…..

Vet ni vad ni ska göra den 19:e september? Det vet jag! Alltså vad JAG ska göra, inte vad NI ska göra. 😉

Jag ska åka till Göteborg och se Maria Möller Show! Har försökt hålla ögonen öppna och nu har dom äntligen släppt biljetterna till turnén. Enligt hörsägen (från bl a Mårr och Kandidat Dropp) ska denna show vara kanonbra. Jag har sett Maria Möller i ett miniframträdande i samband med en föredragsdag för ett par år sedan och det gav mersmak. Så för en gångs skull har jag hängt med i svängarna, fått tag på biljetter (BRA biljetter!) och inte ägnat mig åt mitt vanliga; jag ska…, jag borde…, det vore roligt… och sen är det för sent, alla biljetter slutsålda och showen nedlagd.

Nu SKA vi gå och se detta, jag och husse. Faktiskt ska vi det. 🙂

Kolla här!

Men hallå … det är en ICA-butik!? De har inte ens annonserat särskilt hårt om superduperöppningserbjudanden. Själv har jag bara sett annonser om ATT dom öppnar. Men vad driver en människa att köa 2,5 timme för att komma in på ICA? *suck*

Gårdagskvällen tillbringades på klubben. Körde först ett litet lydnadspass med Karlsson, innan det var dags för uppletandeträning inför Sjuhäradsmästerskapet. Men helt plötsligt slog det mig; jag var ansvarig för onsdagsträningen!?! Förra veckan, när jag egentligen skulle ha haft den, blev jag inblandad i någon form av trippelbyte och det hade jag förträngt. Tack vare hjälpsamma klubbkamrater fixade sig dock båda delarna. En instruktör startade upp träningen medan jag fick köra uppletandet som nr 1 av lägre-hundarna. I Sjuhäradsmästerskapet kör alla brukshundar uppletande som enda special. Appellhundarna har en ruta som är 20 meter bred med två föremål på två minuter. Lägrehundarna har 40 meter/fyra föremål/fyra minuter , högrehundarna 60 meter/sex föremål/sex minuter och elithundarna 80 meter/åtta föremål/åtta minuter!!!

Rutan var jobbig och tungsprungen och de flesta hundarna hade problem. Karlsson jobbade på riktigt bra och gav sig inte. När tiden var ute hade han fortfarande inte hittat ett enda föremål i den nästan obefintliga vinden men vi fick naturligtvis fortsätta för att få ett positivt avslut, och till sist så… Men jag är imponerad av att han fortsatte kämpa så bra utan att få någon lön för mödan. Ja till sist fick han ju det, men det tog som sagt ett bra tag.

Därefter stack jag upp till appellplan och avslutade onsdagsträningen. Några budföringar blev det med några hågade ekipage, och lite allmän rådgivning. Innan jag åkte hem hann jag också lägga en platsliggning med K och Frida riesen. Frida är inte klickad och jag kunde därför klicka bäst jag ville när K gjorde vad han skulle, dvs tittade på mig. På det stora hela skötte han sig bra. Det var lite pipigt, men å andra sidan var det ganska kallt vid den tidpunkten och det var definitivt INTE en plats i solen.

… men diket har jag inte slunkit ner i – än.

Just nu far jag som en skottspole genom tillvaron, och frågan är om jag får så mycket gjort?

Gårdagens planerade innepyssel blev det inte så mycket med eftersom husse helt plötsligt drabbades av ett påtagligt behov av att gräva en grop till klematisen som skall flyttas, och då gäller det att hänga på. Gropen skulle självklart grävas under mitt överinseende och med lite handräckning, och den var inte helt lättgrävd eftersom den var precis vid den avhuggna stammen på ett f d träd. Det innebar … rötter. Det visade sig även att den attans klematisen hade skickat ut rätt rejäla rötter under alla sina år på samma plats så detta blev ett tidskrävande projekt. Nu håller jag bara tummarna för att den överlever flytten så att inte allt jobb var förgäves?

På vägen hem igår slank jag in till frisören och fick kalufsen ansad, och sen slank jag till fotoaffären och köpte en riktig kameraväska som jag behöver ha till helgens resa. Ja den behövs självklart sen också, men med anledning av resan blev det lite bråttom.

Idag slank jag till jobbet på morgonen för att inte missa massagen, sen slank jag till fotografen för att lämna lite prylar, och sen slank jag in på Coop för att köpa mer jord till klematisen och en resväska i storlek M inför helgens tripp. Eftersom jag inte överlever utan min Tempur-kudde funkar det inte med resväska storlek S. Den tar liksom slut strax efter kudden…

Sen slank jag hem för att jobba resten av dagen hemifrån och nu ska jag snart slinka ut på en kortare lunchpromenad med vovvarna. Ikväll ska jag slinka till klubben för sjuhäradsträning. Och så skulle jag behöva slinka förbi strykbrädan. Och tvättmaskinen. Och…

Ärligt talat känns det hemskt onödigt att slinka till Tyskland i helgen. Jag har varken tid eller lust, egentligen. Men å andra sidan brukar jag sällan vara särskilt sugen på att åka bort, om det inte är med husvagnen då. Men då är man ju liksom hemma, fast man är borta. 🙂 Och den ska vi slinka iväg med nästa helg.

(Igår kväll blev det förresten ”ruuuutan” med K, och antingen fattade han väldigt snabbt eller också fattade han inte alls? Jag vet faktiskt inte vilket alternativ som stämmer. Något jag vet är dock att han tyckte det var fasligt roligt. Och att han var ivrigt påhejad av en ill-vrålande storasyster innanför fönstret.)

Ja det, en plats i solen alltså, är ju inte så svårt att få i dessa dagar, och jag njuter i fulla drag. Men en ”plats” i solen var även vad den lille terriern fick igår, och som han låg! Helt klart är att han är påverkad av väder och vind. Jag lade honom ensam några gånger och han låg betydligt stadigare, med mer fokus på mig, än vad han tidigare gjort. Även när jag la honom i en grupp, med fyra andra hundar, låg han betydligt lugnare och finare än vad han brukar göra och var förhållandevis koncentrerad på mig. Jag tror att även ”don’t try this at home-övningarna” från privatträningen i torsdags haft mycket god effekt. Den procentuella fördelningen på de olika faktorerna ska jag låta vara osagd, men kontentan var att det kändes riktigt bra igår.

Igår kväll var det också upptaktsmöte för sjuhäradsmästerskapet, den årliga lagtävlingen mellan klubbarna här i sjuhäradsbygden. Det krävs totalt åtta ekipage, ett i varje lydndsklass och ett i varje bruksklass. Jag är enligt reglerna överkvalificerad (!!!) för appellklass och lydnadsklass I eftersom jag tävlat officiellt i högre klasser med tidigare hund (Iza) och i de lägsta klasserna ska det vara rena nybörjarekipage. Men skam den som ger sig. 😉 Jag har satt upp oss som reserver i lägre och II:an. Vi är inte klara för någon av klasserna. Krypet saknas i lägre och rutan i II:an, men jösses … det är ju 1,5 månad kvar. 😉 Nä, skämt åsido, det finns flera väl kvalificerade och klara ekipage i båda klasserna så risken/chansen att vi behöver ställa upp är minimal. Men vi får oss en dos tävlingsmässiga träningar och skulle det krisa riktigt med sjuka hundar och förare så är det ju bättre med oss än med ingen alls. 🙂

Förutom platsen igår hann vi med lite hyfsat tävlingsmässig fjärrdirigering (sitt-ligg) med tävlingsledare. Han var lite brydd först varför det stod en människa några meter bakom honom men med tanke på att det var första gången kändes det ändå bra. Det verkar också som om han fungerar bättre med enbart muntliga kommandon. När jag börjar semaforera (man får ju använda både muntligt kommando och handtecken) såg han mest förvirrad ut.

Ikväll hade jag väldigt gärna åkt till Elfsborg och tränat platsliggning med skott, men eftersom jag kommer vara borta hela helgen insåg jag att hemmet kräver vissa livsuppehållande åtgärder. Det blev ju inte särskilt mycket gjort inomhus helgen som var, av förklarliga skäl. Det har blivit en promenad med Iza och resten av kvällen kommer alltså att ägnas åt ”pyssel”, och ett litet lydnadspass på gräsmattan med K. Krypet och rutan kanske…?

Dagen började med sovmorgon! Till 08.30!!! Alldeles för länge visade det sig, för inte nog med att jag blev stressad av att komma upp så sent (!), jag mådde nästan fysiskt illa och var jätteseg och konstig en bra stund in på förmiddagen. Är det tantvarning eller…?

Solen behagade lysa (!) med sin frånvaro en bra stund också, men så småningom trängde den igenom molnen och det blev lika ljuvligt vårväder som igår.

Vi har gjort vårt bästa för att avsluta det vi påbörjade igår. Dvs riset har körts iväg till återvinningsstation, lövhögarna är borta osv. Det som inte har hunnits med är att flytta på en klematis, men å andra sidan kanske den mår bra av att stå still en stund efter att den blivit nackad?

Det har också flyttats in i husvagnen och det är ett projekt i sig, men nu är den nästan utryckningsklar. Planen är att dra iväg någonstans på långhelgen vid 1:a maj om vädret är hyfsat, och nästa helg är jag ju borta så det gällde att blev gjort nu. Fick för mig att jag skulle ta ner de anskrämliga gardinerna som jag retat mig på ända sedan vi köpte vagnen. De försöker liksom matcha de lika anskrämliga dynorna (som jag täcker över med plädar som skydd mot hundtassar och hundhår), men lyckas bara nästan. Och är det någon som vill testa sitt tålamod kan jag rekommendera nedtagning av spetsgardiner i husvagn… Say no more.

Även idag har Karlsson fått ett spår. Ett låååångt spår. Hans läääängsta hittills. Det tog 22 minuter att gå ut det, i relativt lättgådd terräng, så det bör väl ha varit i längd som ett lägreklass spår? Och jag kan konstatera att han fortsätter imponera och går från klarhet till klarhet. Spåret innehöll väldigt varierad terräng. Allt från åker, vanlig mosskog, sankmark, torr barrmatta med massor av ris, blåbärsris, lövskog och gräs till … grusväg. Han skötte sig med den äran! Han plockade alla pinnarna utom en, och höll ihop det lilla söta huvudet hela vägen. Där han spårade som bäst var faktiskt den torra, risiga barrmattan. I min hjärna (och även i experternas) är ju detta ett svårt underlag med det kändes som att svårigheterna, i kombination med att det var svårt att komma fram, bara taggade honom och fick honom att vara ännu mer noggrann. Han blev väl lite förvirrad när vi kom ut på grusvägen, i synnerhet som Iza och husse gått där alldeles nyligen, men jag hjälpte honom med kort lina och faktum är att han faktiskt fortsatte spåra de 10-15 meter som gick på vägen. Och när det vek in i skogen igen var det ingen tvekan. 🙂 Som näst sista föremål hade jag lagt en Piiiip, och jösses vilken lycka det blev. Det var nog taktiskt rätt av matte, när han började bli lagom trött. Men han fortsatte ändå fint fram till slutpinnen. Visst blåser han av spåret här och där, förmodligen för att jag inte håller emot tillräckligt, men han kommer på sig snabbt och löser problemen. Det känns helt klart som om det finns hopp om att det ska bli en ”riktig” spårhund av honom. 🙂

Lite rast och ro blev det faktiskt också. En timme i solen och vilstolen idag också. Allt för att reta det grönbleka pigmentet litegrann. 😉

Avslutningsvis ett par bilder:

Så här kan man också njuta av solen efter ett långt spår resp en lång promenad.

Försökte fota fullmånen igår kväll. Rent fototekniskt blev det ”sådär”, men ändå lite mysigt. 😉

Jag återkommer till ämnet i rubriken. Lite senare.

Dagen har huvudsakligen bestått av trädgårdsrensning av en dignitet som hittills inte skådats på de 17 år vi bott här. Fram med stora grensaxen och så jämnades bl a två brudspireor jäms med fotknölarna. Diverse annat, bl a jasminer/schersminer (?) har gallrats rejält + ett antal buskar som jag inte har en aning om vad det är.

Att sätta ett avverkningsredskap i händerna på husse är dock likvärdigt med att släppa in en elefant i en porslinsbutik. Det mesta ryker! Så det gäller att hänga med i svängarna och peka, dämpa och avleda annars är snart allt jämnat med marken.

Hur som helst har vi nu ris så det skulle räcka till en valborgsmässoeld av dignitet. Nu har vi inte för avsikt att arrangera någon sådan utan husse ska köra iväg det med lastbilen. Någonstans.

Facit av dagen är, förutom riset, att jag varit på platser på vår tomt som jag tidigare inte besökt under våra 17 år. Dessutom har jag upptäckt muskler i min högra arm som jag inte mindes att jag hade, och uppenbarligen inte har använt på … länge. Jag undrar hur den mår imorgon?

Mitt i alltihop tassade jag iväg och la ett skogsspår till K. Sen rusade jag hem och rev, slet och klippte i en vildväxande kaprifol under tiden spåret låg till sig. Det hade nog legat närmare 1,5 timme innan vi kom iväg. Det visade sig att K:s elaka matte lagt påsläppet (och påselningspunkten) mitt på en myrstig! (Jo, dom har tydligen vaknat nu.) K stod och sprätte med tassarna som en ilsken höna medan jag selade på och var lite ofokuserad precis i starten. Men sen kom han igång och jösses vad fint han spårade, åtminstone nästan hela tiden. Han fick också sitt livs första ”loop” och det var där myrorna i huvudet kom in i bilden. 🙂 När vi korsade spåret första gången var det ingen tvekan och han tassade runt loopen, som inte var särskilt stor, om än med viss tvekan. När vi kom tillbaks till korset bestämde han sig för att ta ett varv till. 🙂 Jag lät honom hållas med tanken att; alltid lär han sig nå’t.  Det syntes på honom vad han funderade på andra varvet. Han letade febrilt efter ett utgångsspår för att inte komma tillbaks till samma punkt en gång till. Men hur som helst så landade vi ju på samma plats en gång till och då ville han hemskt gärna ta bakspåret, där vi kom från början. Jag höll dock emot i linan och stod still och ganska snabbt hittade han den korrekta fortsättningen på spåret och – vips – där låg en apport. 🙂

Apporterna klippte han kanonfint idag, utan tvekan, och återgången jag också gjort löste han fint. Den var dock betydligt ”snällare” än sist, så det var nog inte så konstigt. Det verkar som om motivationen ökar för varje gång, tempot blir bättre och barkätandet och andra bestyr minskar. Skönt! Men nu MÅSTE jag fixa lite andra spårläggare, och annan terräng. Det här börjar bli tjatigt, minst sagt.

Efter ytterligare en del trädgårdsröj och en stunds slappande mitt i solskenet var det dags för Izas simning. Snacka om att det kändes smått perverst att åka och simma, inomhus, en dag som denna?! Tiden var dock bokad så det var inte mycket att be för. Idag körde vi 20 minuter, som på den gamla goda tiden, och det var inget problem.

Ja just det; bilarna har fått på sommardäcken idag också. Snöskyffeln har vid dock inte vågat plocka in ännu. 😉

Nu tror jag ärligt talat inte att vi ska göra så mycket mer idag… mer än möjligen en god (men lättlagad) middag.

Faktiskt längtar jag redan tills jag får gå och lägga mig ikväll och ”snusa” på de soltorkade lakanen. 🙂

Till vänster i bild syns ett annat vårtecken, som faktiskt stått där i två veckor nu.

Igår såg jag årets första maskros (!) och dessutom monterade jag loss Arrak-västen ur garderoben när det var dags för träning.

Vågar man tro att det faktiskt ÄR vår nu?

Vi klarade det! Alltså att genomföra den planerade privatträningen utan att det ramlade ner en endast liten snöflinga, men så har tidpunkten också varit höljd i dunkel och sekretesstämplad för att SMHI inte skulle få nys om den. När det var två timmar kvar till start, solen sken och det var 10° varmt började det kännas lovande.

Vi fortsatte med finslipningen av positionerna och kontakten i fritt följ och linförigheten och det såg riktigt bra ut till sist. Största problemet är väl mattens motorik… Det ÄR inte helt enkelt att skola om den gamla kroppen från schäfertempo till träsktrollstempo. Inte för att K går så mycket långsammare, men det blir tydligare om han inte hänger med i en sväng t ex. 😉

Vidareutvecklade platsliggningen också. Instruktören stod bakom Karlsson och klickade och kastade godis som landade framför näsan på honom när han tittade åt mitt håll, dvs rakt fram. Men; Don’t try this at home! Det kräver en otrolig timing hos den som hanterar klicker och godis för att det ska bli rätt. Lille K köpte dock upplägget med hull och hår, vilket jag inte alls var förvånad över. Testade också dold platsliggning för första gången och precis som jag trott blev han ytterst koncentrerad och låg jättefint när jag försvann. Trots att han låg på ena sidan en gångväg, där det passerade folk, och jag befann mig bakom en bod på andra sidan gångvägen. 🙂 Dessutom hann vi med att prata, och testa, lite fjärrdirigering. Efter detta hade timmen gått och träsktrollet var nog ganska mosig i sitt lilla huvud vid det laget. Men jag ser fram emot nästa tillfälle, som dock inte är bokat ännu.

Igår kväll höll jag mitt löfte och tränade INTE hund. Istället ägnade jag mig åt – håll i er nu – vårstädning i trädgården!! Blev långt ifrån färdig men någonstans måste man ju börja. Där vi bor är det här med trädgård lite speciellt. För det första så bebos ungefär hälften av husen (6 st) utmed vägen av folk som härstammar från en och samma, mycket trädgårdsintresserade, familj. I tre av husen bor det dessutom proffessionella trädgårdsmästare (kommunanställda), och i ett fjärde en som inte är – men borde vara – trädgårdsmästare. Man blir smått bedövad och avundsjuk när man ser deras välskötta och ompysslade trädgårdar. Å andra sidan har de inga andra hobbies (och vuxna, utflugna barn), så detta är liksom vad de gör på sin fritid. I det här huset har vi ett ganska lågt intresse och ännu lägre kunskapsnivå. Och eftersom vi inte vet vad och hur vi ska göra så gör vi – ingenting. Eller rättare sagt; jag tränar hund istället. Men nu börjar häckar (ingen regelrätt häck, men den fyller ändå funktion som sådan) och buskar se fruktansvärt risiga ut efter att inte ha blivit gallrade eller nedklippta på alla år vi bott här. Igår kväll kom en av trädgårdsmästarna förbi i ett annat ärende och vi passade naturligtvis på att få lite gratiskonsultation. Råden var väl i stort sett; klipp ner, såga ner, kapa av – det växer upp igen. Men även han insåg att vi inte kunde ta allt på en gång för då skulle det bli väldigt kalt och tomt. Hur som helst kommer en del av helgen att ägnas åt detta; gallring och nedklippning samt fortsatt krattning och rensning. Har några rabatter som skall grävas upp och läggas igen, några som grävdes upp förra året och behöver fyllas på med nya växter samt några växter som skall flyttas inför altanbygget. Kan man vinna en egen trädgårdsmästare någonstans? Bingolotto kanske?

************************

Veckans husmorstips

Tvätta INTE fleecetröjor (i synnerhet inte svarta) tillsammans med pappersnäsdukar!

En som provat

Detta är, eller snarare – var, en av våra favoritleksaker.

Platt = bra i fickan för matte, mysig att bita och dra i för K, tillräckligt lång för att matte skulle kunna hålla i ena änden, tyst – pipen hade gett upp men det hade inte Karlsson fattat. Men nu är han inte mer. Råttan alltså.

Bill har hållit formen oväntat länge, frånsett en kraftig och fullständigt lagvidrig öronkupering. När jag borstat tänderna i morse mötte K mig med ett ovanligt yvigt skägg. Det visade sig  vara delar av Bills hjärnsubstans.

Matte får nog tjänstgöra som tf hjärnkirurg och lappa ihop honom med ett 50-tal stygn. Forsätter det så här är han snart uppe i Börje Salmings klass… 🙂

Kvällen igår gick åt till träning på Elfsborgs BK med båda hundarna. För Izas del hände väl inget revolutionerande; fortsatt skallträning (liggande) och ett kryp. Samt kontaktövningar och lek.

Karlsson fick bl a genomleva sin första ”riktiga” platsliggning med skott. Det riktiga bestod i att han låg i gruppen med de andra hundarna. Oriktigt var att jag stod kvar på koppellängds avstånd ungefär. K har ju hittills (peppar, peppar) inte haft några som helst reaktioner på skotten men eftersom det var en del, för mig, okända hundar med  ville jag vara i närheten.  Som vanligt gick hans huvud som en liten vindflöjel och näsvingarna fladdrade men ändå kändes det som om han låg mer stabilt. Skotten gör ju att att det faktiskt ”händer” något och det är just händelelösheten (vilket ord?) som gör platsen till ett svårt moment för honom.

Idag är det planerat vilodag, dvs ingen träning ikväll. Vi får väl se hur det går med den planen?

På Iza (och även på min första schäfer) har jag ett väl fungerande ”fel håll”-kommando. Dvs när de kopplade hamnat på fel sida av ett träd eller en lyktstolpe så har jag sagt ”fel håll” vilket har betydelsen ”gör om, gör rätt”och de har backat och gått på samma sida av stolpen/trädet som jag. Detta lärde de sig nog någon gång under sitt första år; via trial & error-metoden. Numera behöver man inte ens säga något till Iza, hon fixar det ändå.

Det lilla träsktrollet lever dock i tron att han har en curling-matte (vilket han uppenbarligen också har i vissa fall) för ännu, vid 2,5 års ålder, har han inte förstått detta vilket blev uppenbart på lunchpromenaden (igen). 🙂

Är det något jag INTE känner för just nu så är det att engagera mig i klubb-arbetet. Den lusten har styrelsen effektivt lyckats ta död på genom sitt agerande under våren. (Ni som läser här regelbundet vet ungefär vad det rör sig om.)  Och det är inte det att jag ”surar”, utan både kropp och hjärna skriker ”NEJ”. Jag orkar inte bry mig, skiter i allt – liksom. Det är väldigt olikt mig och känns onekligen konstigt och förvirrande. Jag som verkligen är en ”engagerad” person och ALLTID går på alla medlemsmöten, deltar i vårstädningar, går på alla andra möten, funktionärar här och funktionärar där, osv. men nu har luften verkligen gått ur. Det får nog bli en riktigt rejäl time-out, där jag, som så många andra, bara bryr mig om mina egna hundar. Eller ett klubbyte? Den tanken har jag fortfarande inte släppt.

Nåväl, igår var det alltså dags för det månatliga medlemsmötet. Jag funderade länge på om jag alls skulle åka till klubben men bestämde mig för att göra det trots allt. På grund av kort om tid tog jag bara med Karlsson. Iza fick vara hemma och gå promenad med husse istället. Skulle båda hundarna åkt med hade det varken blivit hackat eller malet, och Iza hade fått tillbringa den mesta tiden i bilen. När jag väl kom upp på plan så rann fantasin all världens väg. Visste knappt vad vi gjorde där, eller varför. Träningen blev därmed inte så där värst strukturerad men vi tragglade på med linförigheten och fritt följ. Fick även lite kommenderingshjälp av L. En platsliggning blev det också. På ena sidan fick K en ung och livlig schäferhane som tyckte att Karlsson såg ut som en lattjo liten pryl och tittade mycket intensivt på honom. Hussen är rutinerad och stod kvar nära så jag var inte särskilt orolig. Men det roliga var att K hanterade den andra hundens ”blängande” på samma sätt som på tävlingen, dvs genom att INTE titta tillbaks. K låg ganska oroligt men tittade på allt utom schäfern. Han kastade bara ett snabbt öga ibland och noterade att han fortfarande blängde och tittade bort. Mycket taktiskt.

Mötet orkade jag dock inte bevista till slutet. När två av medlemmarna var djupt invecklade i en ganska hätsk diskussion om huruvida ugnen fungerade eller inte (!) beslutade jag mig för att det var färdigmötat och åkte hem. Tror dom får klara sig utan mig nästa gång…

Den här är underbar!

Men intentionerna var säkert goda. 🙂

*** Detta inlägg skrevs söndag kväll men har av någon anledning inte publicerats? Det kan väl aldrig vara så att JAG har klickat på fel ställe?  Nåja, bättre sent än aldrig.***

Idag har vi frotterat oss. Med en världsmästare! Det är inte varje dag man får gå på samma kalas som sådana celebriteter. 😉

Kalaset för föranlett av att T den yngre fyllde tio år i veckan som gick, och världsmästaren råkar var kusin med T. Kalaset var trevligt som vanligt, med massor av godsaker, och jag tror presenterna föll i god jord.

För övrigt har jag hunnit med ett skogsspår till K och DET var uppskattat. 🙂 Han (och även jag) tycker det är så mycket roligare i skogen än på åkern. Han skötte sig riktigt bra. Jag hade gjort en ganska tuff återgång, på ca 10 meter, och där fick han problem men med lite hjälp på traven löste han det också. Alla (sju) pinnarna plockade han, utan knot. Spåret var nog på 5-600 meter och inte heller det vållade några problem.

Lite krypträning har vi också hunnit med. Den här gången utomhus. Och idag pressade vi lite ytterligare så att det faktiskt blev en liten ansats till riktigt kryp. Extremt kort var det, men jag tror tekniken kan bli bra. Det är väl bara att fortsätta med mitt mantra; jag ska ta det lugnt vid inlärningen, jag ska ta det lugnt…

Efter kalaset bar det iväg till V för första ”riktiga” trimningen på väldigt länge. Men innan vi startade det projektet fick han umgås lite med storpudlarna Simson och Påvel i deras rasthage. Nu är ju detta två stora men förståndiga herrar och i kombination med en liten förståndig herre så gick det jättebra. Det är underbart att se hur duktig han är på hundspråk trots pudelfrisyrerna som ju kan sätta myror i huvudet på de flesta, men inte på lille K. Rätt vad det var hittade han personalutgången, ett liiiitet hål i staketet, och pep ut den vägen, men jag fick snabbt stopp på honom och fick honom att pipa tillbaks samma väg. 🙂

Efter alla dessa övningar orkade han inte göra så mycket motstånd under trimningen (utom vid vissa känsliga punkter) och nu ser han riktigt välvårdad ut. Och han sover riktigt gott. 🙂