Jag behöver hjälp! Nyårsafton skall firas hos oss, och det ska bli trevligt. Vi blir sju personer. Två som inte äter rött kött (kyckling går bra) och en som inte äter fisk (men lax funkar).
Jag har fullständigt fastnat i mitt receptsökeri på nätet, men hittar inget som känns … wow!
Jag behöver alltså tips om det ultimata huvudrättsreceptet, helst baserat på lax/skaldjur. Alla tips mottages tacksamt via lotta[snabela]bruksterrier.se eller via kommentarerna. Så kom igen nu! 😉
Idag har husse investerat i en gps på (mellandags)rea. Det innebär väl att mina dagar som kartläsare är förbi, men det ska jag nog kunna leva med. Kartan kan jag ju läsa ändå, utan att försöka förmedla till honom vad den innehåller. Detta innebär att husse också (äntligen) kommit på ett användningsområde för datorn; att ladda gps:en, via usb… Annars har han datorfobi av stora mått, men nu dög den helt plötsligt?
Själv har jag roat mig med en ny skrivare. En Canon, och hittills är jag mycket nöjd. Nu hoppas jag denna håller längre än den förra som började skicka en massa mystiska, och helt orealistiska felmeddelanden och till sist la av helt. Har skrivit ut ett par fina bilder på K som jag ska rama in och pryda väggarna med. Har massor av bilder på Iza och mina f d katter, men han finns bara i datorn. I och för sig på desto fler bilder, men nu finns han även i fast form. 🙂
Hundpromenaden idag blev – intressant. Att samtidigt försöka vara rädd om höger fot och vänster bukmuskel leder onekligen till ett ganska mystiskt rörelsemönster. I kombination med att man inte kan ta djupa andetag utan att planera väl, för att slippa smärta, gjorde det hela ännu mer – intressant. Och detta trots att jag bara hade Karlsson att hålla ordning på.
Om någon är nyfiken på domänen jag impulsköpte förra veckan så går det bra att titta i högerspalten här så kanske man hittar en ledtråd. 🙂 Mer än så innehåller den dock inte ännu. Planen är dock att göra en hemsida. Mest för att lära mig Dreamweaver som jag gick en kurs i för två år sedan och inte använt sedan dess. Och hur det går med nyvunna kunskaper som man inte använder vet vi väl alla…?
(Min vanliga mailadress funkar fortfarande och kommer så fortsätta att göra.)
Avslutningsvis en bild på julgran edition 2008. Huset är som sagt litet och det krävs viss ommöblering och en något ”krampaktig” placering av trädskrället, framför bokhyllan, men det är det värt – väl? Observera också linslusen i högerkanten. 🙂 Sen plågar jag er med ytterligare en frostbild, i mörker den här gången.
Vem, jag säger vem (mer än jag) lyckas slå sig halvt fördärvad på en platsliggning?
I skogen, när vi spårar, håller jag mig minsann på benen nästan oavsett terräng. Och om jag inte gör det så slår jag mig ytterst sällan. Men på det, åtminstone ur fysisk synvinkel, lugnaste momentet av dem alla; platsliggning, då jäklar…
På höften har jag idag ett prydligt märke som representerar samtliga färger i RGB-skalan, dvs Rött, Grönt och Blått. Ca 5 cm i diameter och därmed en prydligt avtryck av den förb…. ”stubben”.
Att sova har, mot alla odds, gått hyfsat. Åtminstone så länge jag inte försökt röra mig. Troligen tack vare inmundigandet av värktablett innan sänggåendet. Det trodde jag inte när det under kvällen igår tidvis gjorde så ont att det svartnade för ögonen. Att böja sig framåt är dock ingen hit och jag nog aldrig tappat så mycket saker på golvet under så kort tid som igår kväll…?! Att hosta och skratta är inget jag gör i onödan. Att sätta sig och resa sig är inte heller det något större nöje. Helt klart är det muskeln som fått sig en ”kyss”. Vilka diagnoser husse kom med igår ska jag bespara er. 😉
Nu undrar jag bara var jag ska skicka Murphy eftersom jag har fått nog? Mårr vill inte ha tillbaks honom utan tycker det räcker med hans bror. Helst vill jag skicka honom till någon jag inte känner. Tips, någon?
***
I väntan på att drogerna skulle få effekt igår satt jag och tittade på Djävulen bär Prada. Jag har sett den förut, och jag var lika imponerad av Meryl Streeps rolltolkning den här gången. Att det är samma människa som spelar i Mamma Mia är nästan omöjligt att ta in. En fantastisk skådespelerska är hon onekligen.
eller…
På eftermiddagen packade jag in Karlsson och vår nyinköpta framåtsändandegrupp (4 hinkar igen, som skall stationeras på klubben) i bilen och åkte till klubben. Vi körde (naturligtvis) framåtsändande, inkallning med ställande och lite annat smått och gott. Det känns som om vi är på god väg med båda momenten även om det är mycket ”puts” kvar.
Jag körde även en vanlig platsliggning på ungefär fem minuter, och trots den blygsamma temperaturen låg han utan att protestera.
Som avslutning tänkte jag köra en mycket kort dold platsliggning. Och för att överraska honom lite extra skulle jag komma fram på andra sidan materialboden där jag gömt mig. Detta innebar, självklart, att jag var tvungen att passera utmed baksidan, där man är tvungen att gå på ”skrå”. Med tanke på foten var jag idag extra försiktig, men vad hjälpte det? Rätt vad det är halkar jag på den frostiga marken och landar med vänster sidfläsk rakt på en uppstickande smal stubbe från något avkapat sly.
Aj, oj, ont! Och naturligtvis lyckades den kila sig in mellan byxorna, jackan och fleecetröjan!
Hade jag bara halkat 2 dm tidigare, eller 2 dm senare, hade jag landat på slät mark. Men inte jag inte…
Det var ju bara att kräla upp, hålla god min och gå tillbaks till den lilla platsliggaren som hade skött sig fint och låg kvar där jag lagt honom.
Förmodligen är det något muskelfäste precis vid höftknölen som fått sig en rejäl smäll för det som framför allt gör ont är att böja sig. Det var knappt jag kunde knyta av mig kängorna när jag kom hem…Och jag ser med tillförsikt fram emot natten med tanke på att jag alltid somnar liggande på vänster sida… Men trots allt inser jag att det också kunde blivit mycket värre med tanke på revben och annat som finns i omgivningarna.
Mårr; kan du vara snäll att ta hem din sambo Murphy nu? Jag har fått mer än nog av att prassla med honom…
***
Igår kväll rullade dimman in, och den har legat kvar hela dagen. Ska man nu försöka se något positivt med den så är det detta:
By the way; sa jag att jag önskar mig ett macro?
Nu har jag lagt upp artikeln som var publicerad i Borderterrierbladet. Om nu någon icke borderterrierägare (och/eller ickemedlem i Borderterriersällskapet) skulle vara nyfiken.
Det var årets julklapps-facit i stora drag.
***
När man får sladd…
…DÅ är det halt!
Det hände mig igår förmiddag. Blixthalkan började redan 01.00 natten mot julafton på grund av minusgrader kombinerat med dimma och duggregn. Det i sin tur ledde till en tämligen utarbetad och utmattad husse som backat runt i stort sett hela distriktet för att saltet skulle komma ”först” och hjulen på lastbilen skulle få fäste, och en svåger som kom typ två timmar för sent till jullunchen hos svärföräldrarna. Hur som helst hackade sig julafton fram i någorlunda normala gängor (det ÄR normalt i den här familjen att utvalda delar av familjen kör salt-, plog-, sandbil på julafton) och alla var mätta, nöjda och trötta när vi avslutade kvällen hemma hos oss.
Att fånga K på bild när han öppnade sin julklapp lät sig inte göras. Det gick på tok för fort. 🙂 Iza var dock något mer sansad även om fotovinkeln inte var den mest lättillgängliga.
***
Lite julesnö fick vi inte, förutom några förvirrade flingor i går eftermiddag. Men däremot blev det lite frost under natten, och jag kunde naturligtvis inte låta bli att fota när solen gått upp.
I det strålande vädret skulle jag ut och pröva om foten bar på allvar, för första gången sedan i torsdags. Husse har ju varit hemma och kunnat promenera hundar så jag har valt att vila foten och försöka få den att läka. Mitt promenerande har ägt rum på asfalterade gator och släta golv.
Husse ville prova en ny väg han var nyfiken på, så vi tog bilen iväg en bit och började gå. Det började bra med slät och fin grusväg men övergick efter några hundra meter i nygjord timmerväg belagd med bergkross. På den typen av underlag kan man ju vricka även friska fötter all världens väg, så det gick … lite knackigt. Efter en stund övergick det hela i en stelfrusen, milt uttryckt ojämn skogsväg så då valde vi att vända. I morgon får det bli en mer välkänd runda åtminstone för mig. Foten gör inte olidligt ont på något sätt, även om det känns att den inte är OK, men hyfsat slätt underlag är nog att föredra ett tag till för att inte bryta upp skadan.
I övrigt händer det inte så mycket idag. Juldagen är den dagen på året när det är helt OK att göra (nästan) ingenting, och det tänker jag fortsätta med. 🙂 Vi har inga släktmiddagar o dyl att tänka på, utan vi kan bara … vara.
Avslutningsvis en bild på K från ännu lite senare på kvällen före da’n än denna bild. Som sagt, det är jobbigt med julstök. 😉
Att fota julkort (och andra bilder) med djur inblandade har ju sina sidor. Och ju fler inblandade djur, desto fler sidor… Detta har jag redovisat förr, framför allt i min gamla blogg. Har du varit med här ett tag är det risk att du sett detta förut, annars kan du kika. Jag garanterar att du kommer att le. Åtminstone lite. 😉
Julkorten som inte blev – 2006.
De korten togs i fotostudio, med proffsutrustning av en proffsfotograf och jag kunde koncentrera mig på att regissera de vilda djuren. Fotografen, som gjorde detta ”off the record”, och normalt sett är lugnet personifierad var faktiskt liiite, liiite svettig i pannan innan det var klart.
Att både fota och regissera själv är inte ett dugg enkelt och varken 2007 eller 2008 har jag lyckats få med båda hundarna på julkorten. Men tro mig – jag har försökt!
Inte ens när det bara är ett djur inblandat är det helt enkelt. Här kommer ett urval av årets bilder som INTE blev ett julkort i slutändan. Om det inte var fotokvaliten som brast, eller ”motivet” som flippade ur, eller rekvisitan som var på fel ställe så var motivet (eller fotografen?) för långt borta, eller för nära, eller…
Men här är de, så varsågoda! 😀
Det är jobbigt med alla julförberedelser… 😀
Jag har just på ett mycket pedagogiskt sätt förklarat för lillnos att dessa tingestar bränns. Det bränner som f*n på nosen om man så mycket som petar på dom.
Tror ni han gick på det?
För övrigt blev granen en designmässig katastrof. När jag hängt upp nästan alla kulor i rött och silver hittade jag en låda med kulor i blått och guld som jag inte kunde låta bli. Kanske ska försöka bestämma mig till nästa år? Eller kanske rent av nyinvestera?
Jag är dock djupt tacksam att K inte kommer hemsläpande med egengjort julpynt från dagmatte. Sånt som man bara måste hänga upp i granen för att han inte ska bli ledsen.
Se där; ytterligare ett plus med att ha hund istället för barn. 😉
(Men om jag hade barn skulle jag säkert hänga upp grejorna och troligen, i djupet av mitt hjärta, tycka att det var det vackraste jag någonsin skådat. För så är det väl?)
Eller – hur var det nu det gamla djungelordspråket var formulerat? 🙂 Jag syftar naturligtvis på den onödigt kaxiga meningen i gårdagens blogginlägg: ”Jag planerar inga mer utflykter innan julafton…”
Eftersom en pryl jag köpte igår blev fel så var det ”gör om, gör rätt” som gällde idag. Naturligtvis funkade det inte den smidiga vägen, dvs bara byta, utan jag var tvungen att lämna tillbaks och sedan ge mig iväg till vårt lokala lilla helvete – Knalleland (=köpcentrum). Jag och några hundra till väntade utanför 10 minuter innan templen öppnade. Likt en målsökande kryssningsmissil zoomade jag in det jag skulle ha och gick raskt vidare till kassan, och där var jag nog dagens första kund. När det gick så oväntat smärtfritt passade jag på att uträtta ett par ärenden till också.
Under tiden var husse hemma och vaktade skinkan som stod i ugnen, och strax efter min hemkomst var den klar. Nu återstår bara griljeringen. Innan jag åkte till stan hann jag dessutom ”tryffla” chokladtryfflarna jag förberedde igår, och en del annat pill. Det blir så när man helt ofrivilligt kliver upp kl 05.30 p g a ont i ryggen…
För övrigt ska jag klä granen. Det gör jag ALLTID da’n före da’n.
Sen ska jag koka risgrynsgröt. Kvällen innan julafton äter man ALLTID risgrynsgröt och skinkmacka till ”middag”.
Dessutom ska jag bädda rent i sängarna. Kvällen innan julafton måste man ALLTID ha nytvättade lakan i sängen.
Ja… det var några av mina egenhändigt skapade måsten, men de känns inte särskilt betungande. Så här ”i fas” har jag nog aldrig varit da’n före da’n och jag njuter i fulla drag.
Nu tror jag att jag ska njuta av en stunds lydnadsträning med K på gräsmattan här hemma, i solskenet. Eftersom foten inte är riktigt OK har jag inte vågat mig på några promenader ännu, det har husse fått sköta, men lite lydnad ska den nog klara. 🙂
Avslutningsvis några bilder från den spektakulära soluppgången i morse. Alla bilderna är tagna från sovrumsfönstret, inom loppet av några minuter.
Eftersom alla julkort, i såväl fast som flytande (=digital) form, bör ha nått sina mottagare vid det här laget så publiceras årets utgåva även här.
På julafton planerar jag att publicera ytterligare bilder, både lyckade och misslyckade (och roliga), från denna fotosejour. Något att se fram emot kanske? 😉
***
Ja den rubriken sammanfattar väderläget idag. I stan var det 8-9° varmt. Här hemma – ett par grader mindre varmt. Strålande solsken har inte gjort saken sämre även om det inte har någon direkt uppbygglig inverkan på julstämningen. En viss del av värmeeffekten har dock försvunnit i och med kulingvindarna som behagar blåsa.
Den här irriterande foten har inte alls fortsatt att förbättras i samma hisnande takt som mellan torsdag och fredag utan läget är ungefär likadant, som i fredags alltså. Därför har jag idag investerat i ett Back On Track vristskydd för X antal hundralappar. Nu vill det till att detta är en så fantastisk produkt som utlovat, annars lär spår- och uppletandeträningen ligga på is under jullovet, om jag inte kan få någon annan att valla rutor åt mig förstås. 😉
Idag kom Borderterrierbladet. Karlsson finns representerad på inte mindre än fyra olika ställen. Det får väl bli veckans ”quiz”, för de medlemmar i BTS som läser här; att leta reda på vilka ställen. Vad den som får alla rätt vinner är dock i nuläget något oklart. 😉
Nu är definitivt allt inhandlat inför helgen, tror jag… Jag planerar inga mer utflykter innan julafton och morgondagen skall ägnas åt skinka, granpåklädning och annat i samma stil. Nu ska jag gå och ”koka” lite chokladtryffel tror jag. 🙂
Idag ska det vara årets mörkaste dag, eller egentligen – kortaste dag. Det är möjligt att det har varit, räknat i antal timmar och minuter, men inte i watt. I morse, och hela förmiddagen sken solen från en klarblå himmel vilket inte hänt på länge, och det var alldeles ljuvligt. Jag passade på att ta ett lydnadspass på gräsmattan med K vilket han uppskattade i allra högsta grad. Vi körde rutan, skall, kryp, fjärr och inkallning med ställande. Blandat resultat, men skall, kryp och fjärr var klart godkända i alla fall.
Tyvärr blev det inget mer fotat än azalean som står i det normalt sett mörka köket. Vid den här årstiden, när solen står så lågt, når dock solen ända in dit, när den väl visar sig.
För övrigt har det varit … dagen efter kvällen före. Husse har haft lite ont i sina hårrötter. 😉 Själv har jag varit allmänt sliten efter den hektiska gårdagen. Och Karlsson, ja han har också varit lite matt i pälsen. 🙂
Iza arrenderades igår ut till en hundlös klubbkompis och där har hon haft det jättebra. Ätit ugnspannkaka och falukorv (!) och gått långpromenader. Idag hade de traskat 12 kilometer innan jag hämtade henne, så hon sover också rätt gott nu. Med tanke på antalet människor, varav ett hundovant litet barn, som skulle trängas i vårt lilla hus igår kändes det som ett smart drag med utarrenderad schäfer, och med facit i hand så var det ett smart drag.
Att Iza var utarrenderad la ett stort ansvar på Karlssons smala axlar. Han blev tvungen att på egen hand övervaka alla förberedelser, inklusive matlagningen. En uppgift som han annars brukar överlämna till storasyster. Han var igång hela dagen och var nog ganska trött redan när gästerna anlände. Och ännu tröttare var han när de åkte, sex timmar senare. 🙂
Kvällen var dock trevlig och julklapps”spelet” avlöpte också väl, även om varken jag eller husse gick med ”vinst”. K hade fullt sjå med att övervaka paketen och apportera de stora trätärningarna som användes.
Det paket som innehöll rökt vacumförpackad renstek lokaliserade han snabbt redan medan vi drack glögg. Han lyckades nästan öppna det också innan vi upptäckte vad han höll på med. 🙂
På vägen hem idag impulsbesökte jag en annan klubbkompis och hälsade på hans kull med tollarvalpar. Fem individer på fem veckor. Och som vanligt med valpar i den åldern så var dom alldeles, alldeles gräsliga. 😉 Eftersom det i allra högsta grad var ett impulsbesök var kameran inte med, och tur var väl det annars hade jag väl varit kvar än…
Avslutningsvis har vi varit och inhandlat det mesta av julmaten, så nu kan tomten (nästan) komma. 🙂
Nu är det jullov! Och varför inte inleda det med en rejält mentaltest.
ICA Maxi!
Fredag eftermiddag!
Morgondagens glöggtillställning innehåller nämligen inte bara glögg med tillbehör. Den skall även innehålla en middag för 12 personer! Det kräver en del…
I själva butiken låg jag väl på +1 (=”nervösa tendenser” i den gamla korningen). Trots att butiken är rymlig så var det … trångt.
När jag med min tämligen fullastade kundvagn närmade mig den ljuvliga självutcheckningen for en tanke genom min hjärna: –Gud förbjude att jag får avstämning just idag.
Men jodå, naturligtvis. Nu var den där Murphy i farten. Igen!
Och inte nog med att jag fick packa upp alla varor… det strulade också. En artikel som jag lyckats scanna utan problem fick inte kassörskan in vilket resulterade i att det tog tid. Lång tid.
Där halkade jag helt plötsligt upp på en klockren +3 (=nervfast) för guuud vad tålmodig jag var.
Skärpa -1 (=obetydlig utan kvarstående aggressivitet)
Försvarslust -2 (=obetydlig)
Övriga bedömningspunkter lämnar jag därhän men jag hade nog hamnat rätt bra till både på social kamplust, jaktkamplust, dådkraft och hårdhet.
Tack och lov var det ingen exteriörbeskrivning idag. 😉
Ja förmodligen är det så… *suck*
Kommer ni ihåg den där foten? Den där högra foten som jag stukade igår och som bara gick att stödja på med mycket möda och stort besvär. Den där foten som gjorde att jag hade tårar i ögonen när jag skulle förflytta mig? Den där foten som värkte oavbrutet, även utan belastning?
Det närmaste jag varit detta tidigare var i samband med en brännbollsmatch på Djurgården i mitten av 80-talet. Dagen efter var det fullständigt omöjligt att stödja på foten och det slutade med besök på akuten, kryckor och sjukskrivning i två veckor. Det var det jag relaterade till igår kväll…
En stund innan sängdags petade jag i mig en tablett som börjar på Volt… och slutar på …aren. Jag lindade foten och gick och la mig. Husse var förvarnad om att kliva upp och ta ut stornos och lillnos eftersom jag troligen skulle vara j*vligt enbent när jag vaknade.
Men si – under natten har ett mirakel inträffat!
Visst har jag fortfarande ont, jag går relativt sakta och försiktigt och med en viss hälta, men jag är inte längre blockhalt. Jag är inte längre gråtfärdig när jag förflyttar mig. Och jag har inte tagit några mer droger! Hundpromenader av längre format får nog vara i ett par dagar, men sen, kanske…
***
Och så över till något helt annat:
Igår kväll impulshandlade jag lite på nätet.
Jag köpte mig en alldeles, alldeles egen .se-domän. Det var ju rea! 🙂
I nuläget är det något oklart vad jag ska ha den till, men det löser sig kanske. Och om inte har jag förlorat den hisnande summan av 10 pengar för domän och webb-hotell i ett år. Det var Lena som tipsade mig. Ibland undrar jag… vad gjorde jag innan Lena kom in i mitt liv? Först Spotify, och nu detta?! Har vi tur och klockorna är med oss så kanske vi rent av träffas snart, på My Dog. 🙂
Och… nu är det exakt fyra timmar kvar till jullovet. Bara så att ni vet. 😉
(Vilken domän jag köpt? Det kan ni fundera på… 😉 )
vallterrier.com 