Månad: maj 2023

By accident fick bloggen plötsligt en ny design. Det var inte alls meningen egentligen men det blev ju rätt ok ändå eftersom den, till och med i original, går i turkost så jag kan nog leva med det. 🤣

Igår firade Pyssel sin 11-veckorsdag och vi firade samtidigt tre veckor som sambos. Tiden går fort när man har roligt. 😍

Under de här tre veckorna har han ändrat hobbies i samma takt som en 11-åring som vill spela fotboll ena veckan, träna judo nästa och cykla mountainbike den tredje veckan.
Här är t ex stubbar och myrstackar helt ute nu. Det är sååå vecka 18… Tusenskönor som han var galen i tröttnade han på efter att dessa bilder togs. Det var visst inte så gott som han trodde om man kollar sista bilden. 😂 Nu är det mest pinnar! Jag som aldrig haft en pinngalen hund men det kanske är dags nu? Andra grönsaker (gräs, blad, maskrosor) och insekter som kryper i gräsmattan är kul. 🤣

Vissa hobbies håller dock i sig, som att finstrimla toalettpapper (som han själv drar ut från rullen) och inspektera diskmaskinen när möjlighet finns. När det gäller toalettpappret så funderar jag redan på hur jag – i januari – ska förklara för tandläkaren varför min tandhygien har blivit lidande. Detta utspelar sig nämligen varje kväll när jag ska borsta tänderna och fixa annat tandrelaterat. På morgnarna får jag dock vara ifred och det är väl tur det. 😜

För övrigt har vi, bland annat, hunnit

• mingla på två brukstävlingar, på två olika klubbar, och träffat många trevlig människor
• plaskat i bäck
• vara i stan två gånger och ena gången fikat på café
• besökt tre olika djurbutiker och shoppat
• vägt in på 5,6 kilo på 10-veckorsdagen
• varit på tipspromenad där det fanns massor av löv att äta så matte fick bära valp halva rundan
• testat igenom delar av leksaksförrådet här hemma och konstaterat att snören är bäst, därefter kommer fluff
• lekt på alla platser vi besökt och det slår allt runt omkring
• blivit misstänkt för att vara både aussie och finsk lapphund, dock inte samtidigt
• uppgraderat till en större sele (arvegods)
• få ordning även på vänsterörat som nu är riktigt stabilt
• gå skogspromenader både med och utan storebror och husse

Han har lite svårt för värme och ligger helst i skuggan. Dock försöker han sig på att ligga i solen ibland och det går bättre och bättre. Just idag är det dock svinkallt så då klagar han inte. 😉
Ibland ser han även ut som en liten björnunge. Han sover hela nätter och är lite morgontrött, eller sover i alla fall så länge jag sover och det tackar vi för.

Här om dagen somnade han faktiskt i en hundsäng! Det normala är att han försöker döda den eller gräva en djup grop. Han ligger egentligen helst på hårda, svala golv så det var nog olycksfall i arbetet. Ibland ser han dock otippat vuxen och klok ut. Det inträffar dock aldrig mellan 20 och 22 på kvällen. Då funderar jag mest på att hyra in en exorcist. 🤣

Han älskar allt som fladdrar ovanför honom – det är ju potentiella kamptrasor. Lakan på tork, påsar, kläder, handdukar, torkpapper etc. Allt går att slita i vilket kan göra vissa vardagsbestyr onödigt komplicerade för resten av familjen. 🙈

Han älskar att hoppa! Finns det något att hoppa över i skogen så gör han det, alldeles självmant. 😍 Vi skyller på hans mamma som är i färd med att bli startklar på agility-SM. 😉

Han har även visat sig vara en fästingmagnet så nu är medel inhandlat på apoteket för applicering utvändigt innan läggdags.

Det är nog snart dags att ta fram finkameran igen för hjälp vad han växer. 😱

Jag är inte direkt bortskämd med att det blir som jag tänkt när jag ”bokar” valp. Detta har jag avhandlat förut, ganska grundligt, och det inlägget finns här för den som vill läsa. Den korta sammanfattningen är att oavsett hur tidigt jag varit ute och ställt mig i kö för valp så har det alltid blivit en valp för lite av ”rätt” kön, tikar har gått tomma osv. Ibland har ”nödlösningen” blivit fantastisk (Karlsson 😍), andra gånger har det inte blivit lika bra.

När jag började fundera på Karlssons efterträdare var jag på det stora hela tveksam till att ta hem en valp till Maro (han har ju vissa egenheter) och ganska länge lutade det åt att försöka hitta en omplacering i lagom ålder den dagen Karlsson inte fanns längre. I så fall skulle det bli en tik och jag var rätt öppen i huvudet när det gällde ras, bara det var något ”arbetsbart”. I slutet av sommaren började jag dock tänka om när jag såg att han faktiskt kunde umgås med lilla Skoja (kelpievalp) på ett hyfat förnuftig sätt.

Den första jag kollade med var Pia på kennel Kelpersistence som jag känt sen Maro var hyfsat ung och jo – hon planerade att para sin tik på nästa löp som skulle bli någon gång under hösten.

Vis av erfarenheten var jag dock i kontakt med tre uppfödare till och anmälde mitt intresse och det lät väl mer eller mindre hoppfullt beträffande planerna och min plats i kön.

Sen började en väntan på att Pias Tesla skulle börja löpa och till sist så… 🙂 Sen började naturligtvis nästa spännande väntan. Var hon över huvud taget dräktig, hur många valpar skulle det bli osv?

Den här gången försökte jag också vara öppen för både hane och tik men bestämde mig till sist för att jag helst ville ha en hane men det var förhandlingsbart.

På morgonen den 28 februari såg jag på FB att valpningen kommit igång men inte gått riktigt som planerat.
Två valpar hade kommit naturligt men sen tog det stopp och Pia satt då med två valpar innanför tröjan och väntade på att den som var kvar skulle tas ut med kejsarsnitt.

Facit blev två tikar och en hane och … ville jag ha hanen skulle han bli min. Det ville jag! 💙❤️

Efter 30 år (drygt) blev det alltså som jag ville! 😀

Pyssel är även min första ”internetvalp” där jag faktiskt varit med hela vägen, om än på distans. När Iza föddes var knappt Internet uppfunnet (nåja) och Karlsson hittade jag inte förrän han var sex veckor. Maro var fyra veckor gammal när det blev bestämt att jag skulle få köpa honom.

Pia har varit väldigt generös med uppdateringar och skickat bilder och filmer nästan varje dag så att jag har kunnat följa med i utvecklingen. Vi hann ju också hälsa på två gånger innan leverans, när de var ca fyra och sex veckor. 🙂

Nu är det upp till mig att förvalta den här lilla guldklimpen som verkar vara väldigt mycket hund. Jag lär ha att göra och lite nervös är jag onekligen. Hur ska det gå? Nåja, det märker vi. 😉

Här ett urval av alla bilder jag fått som uppdateringar under hans första åtta veckor.
Foto: Pia Wiklund

Ett par bilder tagna av Liza Johansson när valparna var ca fem veckor.

Avslutningsvis några bilder tagna av Elin Steinholtz, några dagar innan leverans.

Nu ser vi fram emot ett roligt liv tillsammans. ❤️

Pyssel gillar att se sig omkring. Lite (eller mycket) högre än omgivningen ska det gärna vara, då sätter han sig ner och bara tittar. Jag vill inte riktigt tänka på den dagen (den är nog inte så långt borta) när han kommer upp i soffan och kan titta ut genom fönstret, eller för den delen stå på golvet med framtassarna på fönsterbrädan… 🙈


Stubbarna nämnde jag i ett tidigare inlägg och de är fortfarande lika spännande, både hemma på gräsmattan och i skogen.

När han debuterade på vår hemmaklubb i förrgår upptäckte han att man kunde se ut över … ån. Inte riktigt som utsikten över Hjälmaren som han hade hos uppfödaren men ändå utsikt över vatten. Han ville dit varje gång vi gick förbi på väg till eller från bilen och han stod bara still och tittade, länge… 😍

Vi var ju även tvungna att träna på det viktiga momentet ”prispall”. Det gillade han. När jag lyfte ner honom försökte han kravla sig upp igen. Det bådar gott för framtiden tycker jag – att han har som mål att stå högst upp på prispallen. 😂

Hemma klättrade han upp på min hobbylåda men besvikelsen var stor när han upptäckte att någon stolle ställt ett bord ovanför så att han ändå inte kunde se ut genom fönstret. Då siktade han på sladdarna istället. 🙈 😱 Sladdarna är inte kvar där, för att uttrycka mig kort.

Igår kväll när vi gick en liten rastningsrunda på tomten hittade han infiltrationsbädden (till vårt avlopp) som är ganska hög. Där sprang han upp flera gånger och bara satte sig och tittade. De kan bli problem när jag ska förklara för honom att allt han såg inte är hans/vårt. Det är faktiskt nästan ingenting av det han såg som är vårt men jag kommer onekligen att tänka på en scen ur Lejonkungen när jag ser den bilden. 🤣

Idag hittade han en hög, stor och alldeles förträfflig myrstack i skogen. Den är ”död” sedan några år tillbaka eftersom det ramlade ett stort träd över den vid en storm. Hade den inte varit död antar jag att han kommit ner lite snabbare än han gjorde nu. 😂

Jag undrar spänt vad det blir nästa gång. 😅

När jag började fundera på kelpie som nästa hund (det var många år sedan) hade jag Maria Brandels Ylle på näthinnan. Han var black & tan och working kelpie och där är tan-tecken det ”normala”. När det började bli allvar i hundletandet landade jag ändå i att det skulle bli en Australian kelpie och de levereras ju oftast i en färg, oftast är de chokladbruna, röda eller svarta.

Jag tycker om att fota med ”riktiga” kameran även om det blir alldeles för sällan. Enfärgat är ju inte opitmalt för kameran och det blir svårt att få bra bilder men jag kunde ju inte låta det avgöra mitt val av hundras och dessutom är ju inte AK med tantecken så vanliga. Jag tror de börjar bli fler nu men för 10 år sen, när jag började prata med uppfödare och ställa mig i kö, förlikade jag mig med tanken på enfärgat och det blev en chokladbrun Maro.

När det så var dags att kolla efter valp igen så var jag helt inställd på att det skulle bli en enfärgad. Den första uppfödaren jag pratade med var Pia på kennel Kelpersistence. Hennes tik är red & tan men det lutade åt enfärgad hane men så … ändrade det sig och det blev en hane i black & tan och då är det ”garanti” för tantecken. Jag blev faktiskt inte alls ledsen för det och övriga fakta om båda föräldrarna (som naturligtvis är det viktigaste) verkade bra. Vis av erfarenheten (jag får aldrig som jag vill när jag ”bokar” valp men jag återkommer till det) ställde jag mig dock i kö hos några andra uppfödare också och hade jag fått vänta på de valparna hade det blivit enfärgat och det hade varit helt ok. Färgen får ju inte avgöra!

Nu blev det en valp åt mig hos Pia. Det blev en Pyssel, red & tan, och jag var inte alls ledsen för det. ❤️

Nu har finkameran fått träffa Pyssel för första gången. Detta event gick av stapeln i söndags med en något motsträvig husse som assistent. 😅

Det visade sig dock att fotografen inte hade riktig koll på läget, eller så blev det helt enkelt för mycket att vara regissör samtidigt. Ljuset växlade hej vilt mellan strålande sol och moln och med kamerans vitbalans inställd på sol blev molnbilderna katastrofala. Om man nu ska ställa in fel är det faktiskt bättre att ställa in vitbalansen på mulet väder, eller helt enkelt ”automatisk vitbalans” som väl är tänkt för just sådana här förhållanden. Det kommer säkert fler chanser att lära sig av misstagen. 🙈

Jag har aldrig jobbat i Lightroom, ett ”sidoprogram” till Photoshop, som tydligen ska vara magiskt enligt de som kan och vet, men eftersom jag ändå har det bestämde jag mig för att försöka rädda katastrofbilderna den vägen. Nu har jag snubblat runt där i några timmar och resultatet blev väl inte sååå illa. Helt klart är bilderna extremt mycket bättre än de som kom ur kameran men jag har mycket kvar att lära.

När det befintliga ljuset stämde med kamerans inställningar blev det så här.

Jag har alltså inte bara fått en härlig valp – som naturligtvis förvandlas till ett monster mellan varven, tro inget annat 😅 – jag har fått en fotomodell också. ❤️ Nu ska bara chauffören lära sig att ställa in kameran korrekt så blir det nog bra det här. 😁