När jag började fundera på kelpie som nästa hund (det var många år sedan) hade jag Maria Brandels Ylle på näthinnan. Han var black & tan och working kelpie och där är tan-tecken det ”normala”. När det började bli allvar i hundletandet landade jag ändå i att det skulle bli en Australian kelpie och de levereras ju oftast i en färg, oftast är de chokladbruna, röda eller svarta.
Jag tycker om att fota med ”riktiga” kameran även om det blir alldeles för sällan. Enfärgat är ju inte opitmalt för kameran och det blir svårt att få bra bilder men jag kunde ju inte låta det avgöra mitt val av hundras och dessutom är ju inte AK med tantecken så vanliga. Jag tror de börjar bli fler nu men för 10 år sen, när jag började prata med uppfödare och ställa mig i kö, förlikade jag mig med tanken på enfärgat och det blev en chokladbrun Maro.
När det så var dags att kolla efter valp igen så var jag helt inställd på att det skulle bli en enfärgad. Den första uppfödaren jag pratade med var Pia på kennel Kelpersistence. Hennes tik är red & tan men det lutade åt enfärgad hane men så … ändrade det sig och det blev en hane i black & tan och då är det ”garanti” för tantecken. Jag blev faktiskt inte alls ledsen för det och övriga fakta om båda föräldrarna (som naturligtvis är det viktigaste) verkade bra. Vis av erfarenheten (jag får aldrig som jag vill när jag ”bokar” valp men jag återkommer till det) ställde jag mig dock i kö hos några andra uppfödare också och hade jag fått vänta på de valparna hade det blivit enfärgat och det hade varit helt ok. Färgen får ju inte avgöra!
Nu blev det en valp åt mig hos Pia. Det blev en Pyssel, red & tan, och jag var inte alls ledsen för det. ❤️
Nu har finkameran fått träffa Pyssel för första gången. Detta event gick av stapeln i söndags med en något motsträvig husse som assistent. 😅
Det visade sig dock att fotografen inte hade riktig koll på läget, eller så blev det helt enkelt för mycket att vara regissör samtidigt. Ljuset växlade hej vilt mellan strålande sol och moln och med kamerans vitbalans inställd på sol blev molnbilderna katastrofala. Om man nu ska ställa in fel är det faktiskt bättre att ställa in vitbalansen på mulet väder, eller helt enkelt ”automatisk vitbalans” som väl är tänkt för just sådana här förhållanden. Det kommer säkert fler chanser att lära sig av misstagen. 🙈
Jag har aldrig jobbat i Lightroom, ett ”sidoprogram” till Photoshop, som tydligen ska vara magiskt enligt de som kan och vet, men eftersom jag ändå har det bestämde jag mig för att försöka rädda katastrofbilderna den vägen. Nu har jag snubblat runt där i några timmar och resultatet blev väl inte sååå illa. Helt klart är bilderna extremt mycket bättre än de som kom ur kameran men jag har mycket kvar att lära.
När det befintliga ljuset stämde med kamerans inställningar blev det så här.
Jag har alltså inte bara fått en härlig valp – som naturligtvis förvandlas till ett monster mellan varven, tro inget annat 😅 – jag har fått en fotomodell också. ❤️ Nu ska bara chauffören lära sig att ställa in kameran korrekt så blir det nog bra det här. 😁
vallterrier.com 