Jag är inte direkt bortskämd med att det blir som jag tänkt när jag ”bokar” valp. Detta har jag avhandlat förut, ganska grundligt, och det inlägget finns här för den som vill läsa. Den korta sammanfattningen är att oavsett hur tidigt jag varit ute och ställt mig i kö för valp så har det alltid blivit en valp för lite av ”rätt” kön, tikar har gått tomma osv. Ibland har ”nödlösningen” blivit fantastisk (Karlsson 😍), andra gånger har det inte blivit lika bra.
När jag började fundera på Karlssons efterträdare var jag på det stora hela tveksam till att ta hem en valp till Maro (han har ju vissa egenheter) och ganska länge lutade det åt att försöka hitta en omplacering i lagom ålder den dagen Karlsson inte fanns längre. I så fall skulle det bli en tik och jag var rätt öppen i huvudet när det gällde ras, bara det var något ”arbetsbart”. I slutet av sommaren började jag dock tänka om när jag såg att han faktiskt kunde umgås med lilla Skoja (kelpievalp) på ett hyfat förnuftig sätt.
Den första jag kollade med var Pia på kennel Kelpersistence som jag känt sen Maro var hyfsat ung och jo – hon planerade att para sin tik på nästa löp som skulle bli någon gång under hösten.
Vis av erfarenheten var jag dock i kontakt med tre uppfödare till och anmälde mitt intresse och det lät väl mer eller mindre hoppfullt beträffande planerna och min plats i kön.
Sen började en väntan på att Pias Tesla skulle börja löpa och till sist så… 🙂 Sen började naturligtvis nästa spännande väntan. Var hon över huvud taget dräktig, hur många valpar skulle det bli osv?
Den här gången försökte jag också vara öppen för både hane och tik men bestämde mig till sist för att jag helst ville ha en hane men det var förhandlingsbart.
På morgonen den 28 februari såg jag på FB att valpningen kommit igång men inte gått riktigt som planerat.
Två valpar hade kommit naturligt men sen tog det stopp och Pia satt då med två valpar innanför tröjan och väntade på att den som var kvar skulle tas ut med kejsarsnitt.
Facit blev två tikar och en hane och … ville jag ha hanen skulle han bli min. Det ville jag! 💙❤️
Efter 30 år (drygt) blev det alltså som jag ville! 😀
Pyssel är även min första ”internetvalp” där jag faktiskt varit med hela vägen, om än på distans. När Iza föddes var knappt Internet uppfunnet (nåja) och Karlsson hittade jag inte förrän han var sex veckor. Maro var fyra veckor gammal när det blev bestämt att jag skulle få köpa honom.
Pia har varit väldigt generös med uppdateringar och skickat bilder och filmer nästan varje dag så att jag har kunnat följa med i utvecklingen. Vi hann ju också hälsa på två gånger innan leverans, när de var ca fyra och sex veckor. 🙂
Nu är det upp till mig att förvalta den här lilla guldklimpen som verkar vara väldigt mycket hund. Jag lär ha att göra och lite nervös är jag onekligen. Hur ska det gå? Nåja, det märker vi. 😉
Här ett urval av alla bilder jag fått som uppdateringar under hans första åtta veckor.
Foto: Pia Wiklund
Ett par bilder tagna av Liza Johansson när valparna var ca fem veckor.
Avslutningsvis några bilder tagna av Elin Steinholtz, några dagar innan leverans.
Nu ser vi fram emot ett roligt liv tillsammans. ❤️
vallterrier.com 