Igår gjorde jag och Ki vår tredje officiella start i rallylydnad. Även denna gång bar det iväg till Värnamo eftersom det tydligen är den enda klubben inom rimligt avstånd som arrangerar tävlingar den här vintern.
Husse hade kraxat som en olyckskorp i flera dagar om dåligt väglag, ishalka, snö och mörker. Ingen information som jag själv inte hade men jag hoppades på att de som sköter vinterväghållningen skulle vara lite på tå efter att ha fått på moppo av Trafikverket under veckan. Jag hade nog rätt för väglaget var inga som helst problem.
Vid lottningen kom vi bara med i ena klassen men det borde räcka. Jag kände mig ganska trygg i att jag inte skulle lyckas slarva bort 30 poäng på en nybörjarbana, även om jag kan klanta till det, och Ki litar jag på. ❤
Jag hade rätt. Jag lyckades faktiskt inte slarva bort en endaste poäng och Ki var en klippa som gjorde exakt det jag bad henne om. Ber man om rätt saker så får man rätt saker, så enkelt är det tydligen. 😀
Jag fokuserade mycket på banskiss och banvandring och la extra energi på de skyltar som jag vet att jag har lätt att förväxla, alltså dessa. Ska hunden sitta före och/eller efter? Det är mitt stora problem. Även om jag vet, och ser, mönstret så kopplar det inte alltid rätt i hjärnan när jag är inne på banan.
Fyra av dessa skyltar var med på gårdagens bana och jag lyckades hålla isär dem. 🙂
Att det skulle bli en ”hundrarunda” fanns inte riktigt på min karta men sååå himla roligt.
Jag kunde faktiskt läsa rätt, gå rätt, stå rätt, säga rätt och vifta rätt och Ki var med mig till 100% –
så härlig känsla! Älskade lilla (låne)hund vad du gör mig glad! ❤
Högst upp på prispallen fick vi stå också, som enda ekipage med 100 p. Domarens ord vid prisutdelningen minns jag inte riktigt men det var många fina superlativer. Jag tror att det ingick bl a ”snyggt”, ”lugnt”, ”samlat” och ett par till. 🙂 Om jag någonsin mer får se ett sånt här protokoll är tveksamt? Jag och Karlsson gjorde en 99-runda i nybörjarklass och med Maro fick jag till 99 på ett inofficiellt KM, men 100 var första gången.
Jag tror det var nyttigt för mitt självförtroende också – att jag faktiskt kan göra allt rätt. Det borde hjälpa även i fortsättningen även om det då kommer finnas ännu fler skyltar att förväxla och blanda ihop. 🙈
På sätt och vis var det nog bra att jag åkte till tävlingen ensam, och knappt kände en människa på plats. Jag kunde fokusera helt och fullt på Ki och på banskissen – det var inget som ”störde”. Sen är det ju alltid trevligt att ha sällskap också. 🙂
Det kändes onekligen lite snopet att bara åka och lämna av Ki hemma efteråt. Hade gärna velat fira lite med henne på kvällen men jag hoppas hon blev firad av matte, och Maro var troligen nöjd med att jag kom hem ensam. 😉
Nu slänger vi det där jobbiga kopplet och tränar vidare mot fortsättningsklass och det som kommer därefter. Jag vågar nog köra på lite med högerhandlingen också för det är ett bra tag till nästa möjliga tävling. Lite ”hjärntvätt” med vänsterhandling inför nästa start får det bli för att inte råka ut för spontana sidbyten i onödan. 😉
Idag tar vi det hyfsat lugnt här hemma. Vi har varit ute och provat väglaget och det var varierat. Blankis förekommer också men borde snart vara borta om man kollar väderleksprognosen för veckan.
vallterrier.com 
Så härligt att läsa! Kul att ni funnit varandra och så gott för dig att känna flyt och framgång, det är du så värd.
Jag hoppas du firade ordentligt 🥳🤩🥂
Tack! Ja det känns fantastiskt att vårt samarbete funkar så fint. Det är ju inte alldeles självklart efter att endast hennes matte har kört henne i 10 år. ❤ Firandet blev lite rumphugget när jag inte hade objektet för firandet här och dessutom var dödstrött efter att ha gått upp 04.30 men det tar vi igen en annan gång. 🙂