För tre veckor sen, när vi tävlade klass 1, räckte inte poängen till ett 1:a pris. Det fattades exakt 11,5 poäng till den magiska gränsen.
Igår åkte vi till Torslanda-Öckerö BK och gjorde ett nytt försök och se, nu gick det bättre. 11,5 poäng över den magiska gränsen. Det fanns mycket som kunde varit bättre, och som vi får putsa vidare på, men vi fick poäng på allt och tillräckligt många för 1:a pris, delad klassvinst och uppflyttning till klass 2. 🙂
Nej, vi tänker inte försöka ta ett LD (lydnadsdiplom) utan lägger nu fullt fokus på nästa klass. Vissa moment är påbörjade, andra är helt nya (vittringsapporteringen!) och som sagt; det finns stor förbättringspotential på det vi har. Vi har alltså mycket att pyssla med under hösten och vintern så får vi se när det känns tävlingsbart. Vi har inte haft någon brådska hittills och kommer inte ha det i fortsättningen heller. 🙂
En annan vinst med gårdagen var att vi för första gången tävlade på en för oss helt ny klubb och jag såg det därför som något av ett experiment. Experimentet lyckades och det underlättar ju väsentligt i framtiden. Med Iza åkte jag västsverige runt när vi skulle tävla på något nytt ställe för att det inte skulle vara nytt för henne på tävlingsdagen men slipper vi de resorna kan man ju lägga mer tid på träning. 😉
På vägen hem åkte vi och hälsade på A-L och Holly som vi inte träffat sedan i våras någon gång. Det var ett kärt återseende. 😛
Idag har vi spårat, och ätit uppflyttningstårta med träningskompisarna. 🙂 Maros spår blev något utöver det vanliga i form av risig terräng. Det blev inte direkt lättare av att han tappade spåret i det risigaste partiet så att vi fick snurra lite extra där. Men som han krigade den lilla kelpien (och även hans matte)! Trots att det strulade rejält, vi inte hittade så många pinnar (inte ens något slut) så kämpade han på, med en matte som hade ruskigt svårt att ta sig fram stundtals. Det var en himla massa ”stanna” och ”vänta” vilket han tålmodigt gjorde medan jag trasslade loss mig och/eller linan med jämna mellanrum. Trots att det på sätt och vis blev ett misslyckande tror jag hans självförtroende växte rejält av att övervinna motgångarna, och allt som inte dödar härdar – har vi hört. 😉
I morgon blir det vilodag tror jag, åtminstone från träning… 🙂
vallterrier.com 