Jag har ju inte stressat till tävlingsstart med någon av mina hundar. Med Maro har jag förvisso stundtals känt mig stressad, när vissa av hans kullsyskon skenat upp genom klasserna, men jag har ändå lyckats hålla mig i skinnet, och till min strategi – att ta det lugnt. Just nu känns det inte som om vi har missat så mycket. 😉 Han är fortfarande en ganska omogen liten slyngel ❤ men han gör ungefär vad han ska, när han ska, och det är bra.
I januari debuterade vi i startklass lydnad och igår, på årets totalt sjunde tävling, blev vi uppflyttade till högre klass spår. Jag kan ju inte vara annat än nöjd! 🙂
Januari – startklass, uppflyttad
April – appellklass (spår), uppflyttad
September – klass 1, uppflyttad och lägre klass spår, uppflyttad
Igår var det alltså dags, på Kind BK. I ösregn fixade han fullt på spåret, dvs 10 på påsläppet och 10 på spåret. Jag har nästan glömt vilken underbar känsla det är att traska efter en spårhund på tävling när det bara flyter på och pinnarna levereras en efter en, även om det ibland känns som om det är onödigt långt mellan dem. 😉 Bitvis flöt nog själva spåret också eftersom delar av det gick i kanten på en myr , men han (vi) kämpade på och han löste det alldeles utomordentligt trots en rätt långsam matte längst bak i snöret. Som spårhund har han verkligen växt under året och vi blir mer och mer samkörda. Underbart!
Lydnaden gick väl sisådär men det räckte. Det räckte t o m så bra att vi kunde avstå platsliggningen eftersom uppflyttningen redan var klar. Jag avstod även budföringen men det var planerat eftersom jag inte orkat terrorisera mina vänner med att försöka få honom att springa 100 meter bort från mig. Det var nog jobbigt att få till 50-meterssträckan i appellen… Hade vi lagt platsen, och allt gått bra, hade vi halkat upp någon placering och hamnat på pallen men det struntar jag fullständigt i. Det var bara uppflyttningen jag ville ha och den fick vi. 🙂
När vi kom hem hade husse köpt uppflyttningstårta! Han börjar fatta hur det funkar nu. 😉
Nu kommer det dröja till nästa tävlingsstart, i både lydnad och bruks. Realistiskt känns kanske sen vår i lydnaden och nästa höst i brukset men ibland snappar han ju upp saker otippat kvickt så vem vet, det kanske blir tidigare, eller senare? Det är mycket nytt att träna på i båda grenarna. Nu måste vi börja träna spårupptag på allvar, och uppletande (som jag liksom har låtsas lite att det inte finns när det började krångla). I lydnaden är det ju också massor av nytt så det känns som ett smart drag att jag spontanshoppade en lydnadskurs för Lillemor Edström och Diana Samuelsson i månadsskiftet sept-okt. Det ska bli kul! Dessutom har vi ju mycket att putsa på i våra befintliga moment. Förbättringspotentialen är stor, som jag konstaterade även efter förra helgens tävling… Nu ska vi dock njuta en stund först, och idag ska vi (nog) inte träna alls. På måndag är det en ny vecka och då tar vi nya tag och siktar mot nya mål. 🙂
vallterrier.com 