Ett lyft med bismak

Förra gången vi tävlade lydnad (i juni) gick det ju käpprätt åt… Vi bröt efter 2,5 moment pga hund som låste sig i nosande. Vi har jobbat på det under sommaren, bl a på lägret (jo, jag ska blogga om lägret också, vilken vecka som helst), och det har uppenbarligen gett resultat. Det gäller dock att påminna den lilla kelpien ibland om att oavsett hur smaskigt det luktar på marken är det inte ok att sticka ner näsan, ens när man ligger ner… Insikten om att andra än matte brydde sig om näsans position, och sa ”nej” när så krävdes, gjorde honom helt klart överraskad. 😛

I lördags var det dags för andra försöket i klass 1 och jag kände, precis som förra gången, att jodå, vi skulle nog kunna fixa 1:a pris och uppflyttning men var ju också medveten om att allt kan hända. Och ”allt” hände, typ…

Nåja, några 10:or blev det, några halvbra poäng och en mycket irriterande nolla! Den kostade oss 1:a priset. Numera får man ju välja mellan sättande och läggande under marsch. Jag valde läggande, helt enligt plan. Mycket medvetet har vi inte tränat sättande under marsch på länge för att inte riskera någon förväxling men när jag vänder mig om så sitter djuret?! Inte ett helt övertygande ”sitt” iofs, så han hade nog varit på väg att lägga sig men bromsat. Med facit (=protokollet) i hand kunde jag konstatera att det hade räckt med en 6:a för 1:a pris/uppflytt. Surt sa räven…

Ett annat moment att minnas (jo, han var faktiskt väldigt söt just då) var apporteringen. Jag kastar apporten, Maro startar med bra fart, springer förbi apporten som han uppenbarligen inte ser, och stannar 2-3 meter längre fram, vid ”kinahatten” som markerade startpunkten för fria följet och några andra moment. Där tittar han frågande på den och sen på mig. ”Men matte, det var inte den här du kastade, hur gör jag nu?” Efter lite hjälp på traven fick han syn på apportbocken och kom in med den. Note to self; träna apportering bland andra föremål och även där apporten landar i lite högre gräs så att den blir ”osynlig”. Det projektet är redan påbörjat. 😉

170817A

Det som gav den något bittra eftersmaken var dock momentet fjärrdirigering. Maro har naturliga förutsättningar för låsta framtassar. Det noterade jag redan när han var valp och det märks även i vardagen. Det har alltså känts som en bra idé att köra fjärr med låsta fram. Totalt sett är det ju ett ganska nytt påfund men det har ändå förekommit ett bra tag (inte minst på SM och VM) så jag trodde inte det skulle förorsaka några problem. Det gjorde det…

Betyg 7 fick vi, för hans snyggaste fjärr någonsin, träning inkluderat?! Framtassarna var helt stilla, han lyfte dem inte ens som han kan göra ibland, och han (liksom alla andra hundar med låsta fram) var naturligtvis tvungen att flytta bakdelen ”ut och in” för att kunna ändra position mellan sitt och ligg. Något annat är ju fysiskt omöjligt.

När jag såg protokollet och det stod ”förflyttar sig” frågade jag domaren som säger att hen dragit för att han ”flyttat kroppen” i varje skifte… Att framtassarna var kvar på samma ställe hela tiden och att han slutade på exakt samma ställe där han börjat räknades tydligen inte.

Nu hade ju inte ens en 10:a på det momentet räckt till 1:a pris (trots en i övrigt ganska generös bedömning) men uppenbart är att man måste säga till att man har låsta fram innan momentet på tävling och hoppas på att domaren då kan se och tolka vad som händer.

Alltid lär man sig något men det där var surt eftersom det var så snyggt, på riktigt… 😛

Totalt skrapade vi ihop 244,5 p (256, eller mer, krävs för 1:a pris) och jämfört med att bryta efter 2,5 moment så var det ju onekligen ett lyft. Det är väl bara att ”på’t igen”. Problemet är bara att det är väldigt ont om lydnadstävlingar i närområdet under hösten men ev. får jag väl åka lite längre…

Dagen efter fick jag hjälp att filma fjärren på hemmaplan. Helt ouppvärmd, hyfsat speedad och ofokuserad hund som fladdrade lite med tassarna men om man tänker sig helt stilla tassar ger det en hyfsad bild av vad som hände på tävlingen dagen innan. Det sista uppsittet berodde på hjärnsläpp hos matten. Frågan är ju om man ska behöva träna om momentet till låst bakdel bara för att det ska bli ”enklare” för domarna? Nej, så fan jag tänker göra, framför allt inte efter att ha sett hur fint han faktiskt kan utföra det på tävling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s