Själv kanske är bäste dräng, trots allt?

Idag har jag och Maro tillbringat sisådär 3 timmar på rymmen, med spår och lydnad, alldeles på egen tass. Av olika, och bitvis lite märkliga, anledningar blev det ingen träning med träningskompisarna idag men det är ju ingen anledning att inte träna. 😉

Jag är ju generellt lite av en ensamvarg och förra helgen blev det extremt tydligt vilken dålig hundtränare jag blir när jag blir stressad, när jag märker att träningskompisarna har bråttom iväg av olika anledningar. Sånt är ju livet, men just därför kanske jag bör hålla mig till att träna ensam? OK, allt går ju inte att göra själv och på många sätt är det roligare och trevligare med träningskompisar men det känns bra att jag ändå är ganska självgående.

Karlsson och jag kom ju en bra bit på väg genom mestadels ensamträning så jag får väl försöka samma koncept med Maro så får vi se hur långt det bär.

Något annat som också fungerar bra för mig är att helt enkelt köpa mig träningskompisar, i form av kurser, privatlektioner och läger. Då behöver jag inte ha dåligt samvete eller känna mig stressad för att någon ”offrar” sig för mig. Jag betalar för någons tid och då känns det helt ok. Det är väl bara så att jag inte är helt bekväm med att ”ta plats”, bara sådär… 😦

Nåja, vi får se vad som händer framöver…

Hur som helst; idag blev det fältspår på samma ställe där vi skulle ha spårat för två veckor sen men där ”svensson” och gårdshunden kom i vägen. Idag vakade jag som en hök över det utlagda spåret och hittade även en liten plätt precis intill där vi kunde träna lite lydnad under liggtiden.

Det finns nog hopp om fältspåren ändå? Fram till första pinnen var det en smula ofokuserat men sen gick det som på räls. Här kommer ett litet smakprov på tredje sträckan (av fyra) och det ser ju faktiskt helt ok ut. 🙂

Nöjd kelpie som hittat slutapporten (och fått bra betalt). 🙂

170312A

Efter spåret åkte vi till Borås BK där vi hade två stora appellplaner alldeles för oss själva, och strax efter vår ankomst kom även solen. 🙂

Idag fokuerade vi på apportering/ingångar, framförgåendets alla delar, läggande under marsch och hopp/ingångar. Lite fjärr (sitt/ligg) hann vi också med, med varierande resultat. När jag skulle pilla i hans vänstra ben i spårselen var minsann tassen som fastgjuten i backen. Tänk om den kunde vara lika tung i fjärren?!

Bus och lek hann vi självklart också med. 🙂

På det stora hela skötte han sig fint även om det finns saker att slipa på. Det gör det ju alltid, annars skulle man väl inte hålla på antar jag.

Avslutningsvis satte vi oss i solen en liten stund och bara njöt. En bra förmiddag med ”me, myself and Maro”. 🙂 När vi kom hem blev det promenad med husse och brorsan så jag tror han är rätt nöjd nu.

170312B

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s