Låt mig presentera det lilla djuret som än en gång knipit en inofficiell ”titel” i samband med årsmötet i onsdags. Den här gången var det Årets Rallyhund 2015 i Kind BK. Jag känner mig fortfarande inte säker på att det blir en fortsättning på den karriären men den som lever får se. 🙂

Hans samling av inofficiella ”titlar” börjar bli rätt stor och man får väl gotta sig åt dem eftersom den officiella samlingen är betydligt mindre. 😛

Årets bruksborder 2008, 2009 och 2011. Bucklan blev vår för gott.
Årets lydnadshund, Borås BK, 2009
Årets lydnadsklass II-hund, Borås BK, 2009 och 2010
Årets högreklasshund, Borås BK, 2009, 2010 och 2011
Årets lydnadshund, Kind BK, 2012
Sjuhäradsmästare i lag, 2009
Sjuhäradsmästare i lydnadsklass II, 2009 och 2010
Årets rallylydnadshund, Kind BK, 2015

En annan effekt av årsmötet var att jag glatt och villigt lämnade ifrån mig ordförandeskapet i klubben och det känns skönt. Två år fick räcka, för den här gången. Nu ska jag ”bara” ägna mig åt hemsidan, klubbtidningen och diverse andra informativa uppdrag samt vara med och arrangera sommarens stora bruksläger så det är ingen risk att jag blir sysslolös. 😉 Dessutom har vi ett bruks-SM att arrangera i augusti där vår klubb har grenansvar för skyddet, tillsammans med Kungälv. Där har jag dock en ganska tillbakadragen roll vad det gäller förberedelserna, tack och lov, men själva tävlingsdagarna blir det nog fullt upp.

I tisdags skulle Iza ha fyllt 16 om hon levt, vilket iofs är en smått utopisk tanke. De schäfrar som uppnår den födelsedagen är lätt räknade. Hennes 12-årspresent lever dock fortfarande och har gått i arv till den yngre generationen.

Idag var det bokat tävlingsträning på klubben. Jag minns knappt (eller inte alls?) när vi tränade utomhus senast. Det gjorde tydligen inte Maro heller… Det gick sådär, och jag konstaterar än en gång att jag inte ”gör mig” på knöligt och isigt underlag utan går som en skadeskjuten kråka och har svårt att koncentrera mig på hunden. Ge mig barmark NU!

Eftersom det var kallt i morse, och det skulle bli en del väntande i bilen, bestämde jag mig för att inviga ett av täckena jag köpte billigt på Granngården förra vintern. Jag var ganska säker på att det skulle vara täcken av engångskaraktär. Inte pga dålig kvalité men pga hund som t o m tuggar sönder sina halsband om jag glömmer dem på i bilen.

Döm om min förvåning när täcket var lika helt i slutet av dagen som när vi startade. Han var väl troligen i djup chock det lilla livet. ”Pyjamas – VARFÖR?!”, typ… Jag känner mig inte ett dugg säker inför framtiden. En gång är ingen gång, två gånger är … en gånggång?

Den lilla chokladtomten är f ö fortfarande mycket omtänksam mot sin lilla storebror och ser till att han inte fryser. 🙂 Jo, det är helt sant. Han har lagt dit ”filten” alldeles på egen tand.