Det börjar verkligen bli en vana: att avsluta arbetsveckan med en komptimme och utnyttja den till träning, inomhus. Vi får väl se hur länge traditionen håller för nu drar högsäsongen igång på allvar på jobbet. Å andra sidan kan man väl snart träna utomhus, i dagsljus, utan handskar, även på kvällstid. ”Bara” ca 1,5 månad till sommartid…

I fredags körde vi dock inomhus och Maro var mer vild än tam vilket nog framgår av bilden. 😀

I lördags körde vi ett fältspår i regn och halv storm. Det gick … sådär. Ska vi vara helt ärliga försöker vi nog glömma just det spåret så fort som möjligt…

Lördagkvällen tillbringade jag med att uppvakta Borås BK på deras 70-årsfest. En trevlig tillställning även om jag (som vanligt) inte var kvar till sist. Ganska långt därifrån faktiskt… 😛

Igår var det trevligare väder på dagen. Måttliga vindar och uppehåll. Den här gången blev det ett skogsspår och det löste han faktiskt jättefint även om han inte riktigt tror på att matte faktiskt kan ta sig över hinder som ligger i vägen, typ rensad sly och mindre fallna träd. Mot slutet började han dock inse att spåret faktiskt kan gå över saker också. 🙂 Pinnarna plockade han, både skogsmodellen och tävlingsmodellen och i utbyte fick han kokt kycklingfilé. Han hade nog hellre bytt mot mjukost men med tanke på magraset för ett par veckor sen, och att han ska tillbringa ett par dagar hos extrahusse nu, så håller vi oss fortfarande till dietgodis. 🙂

Han fick pusta ut någon timme och sen bar det iväg till inomhushallen, igen! Vi börjar onekligen känna oss rätt hemma där.

Den här gången hade vi sällskap av Camilla och Like. Även Karlsson fick följa med för att agera störning åt Like, ffa i fjärren. Han skötte sig fantastiskt bra och var ungefär så störig som man kan va’. 🙂

Vi körde fjärr bredvid Like, men inte samma skiften. Vi körde inkallningar framför och bakom.

Sist men inte minst körde han sitt partytrick – bakåtkryp med ljudeffekter. 🙂

Han var överlycklig att få träna, även om det var mycket High Chaparall över det hela. Ingen ordning på nånting men vad gör det när man är lydnadspensionär och som störning är han i det närmaste optimal. 😛

Maro skötte sig riktigt fint när det blev hans tur. Det känns som om saker, ffa stadgan och koncentrationen, börjar falla på plats. Det återstår ju att se vad som händer när vi flyttar ut det hela men även med inomhusmått mätt har det blivit mycket bättre. Jag börjar till och med känna visst hopp om en fungerande platsliggning, peppar, peppar osv… 🙂

Hur som helst hade vi en riktigt rolig stund med många skratt. 🙂

Senare på kvällen såg det ut så här i soffan. Det är tydligen jobbigt att vara störig. 🙂