Ibland är han ju lite jobbig, den där lillebroren vi har. Ett av dessa tillfällen är när vi ska gå ut. Då röjer Maro runt som en stolle i pur förväntan, medan jag byter om, och för att inte bli omkullsprungen har den smarta terriern sina knep. 🙂
Det är inte så länge sen han var den som röjde runt (i pur förväntan inför promenaderna) och Iza hängde på. Jag var livrädd att hon skulle halka på golven och göra sig illa. De sista åren ville ju hjärnan betydligt mer än kroppen egentligen klarade, men hon höll sig på benen, tack och lov.
En annan fredad plats när man vill vila ut är till exempel … köksbordet!
Numera skäms han inte ens när han blir påkommen, vilket är tätt som oftast, och jag har resignerat en smula. Husse försöker dock fortfarande hålla på regelverket, när han är hemma… 😉
Att befinna sig på stolar funkar också bra, i synnerhet om det är någon form av snurrande stol, som arbetsstolen eller TV-fåtöljen, för sådana har Maro lite respekt för. Men även en vanlig köksstol funkar av någon märklig anledning. Jag tror att Maros föreställning om att storebror är ”untouchable” när han är på en stol grundlades här någonstans, vid ca 10 veckors ålder. 🙂
Ibland väljer han dock ”not so safe zones”. Mitt i trappan liksom – hur tänkte han där? (Usel bild, men ändå illustrerande. 🙂 )
vallterrier.com 