Jösses… här har man en blogg man försöker hålla liv i, med blandat resultat och blandad respons. Så lyckas terriern i huset få tag på datorn när jag glömt logga ut från bloggen och vad händer?
All time high i besöksstatistiken!
Nästan 500 visningar, på två dagar?!
(Ja jag vet att det borde ha stått ”mattes inlägg” till vänster men jag orkar banne mig inte göra om bildmontaget…)
Det är mycket möjligt att detta blir det sista inlägget från mig och att jag sen lämnar över bloggen i terrierns tassar för gott. Om vi lägger in lite reklam också så kanske han rent av kan bli självförsörjande?
Han må vara duktig på att blogga den där lilla strävhåriga saken som bor här, men han har fortfarande inte lyckats skaffa något konto på Blocket, och mitt kort får han inte låna, så hans lillebror bor faktiskt kvar – på gott och ont (enligt terriern). Även om lillebror nu växt om storebror både på längden, höjden, bredden och i matchvikt så är gammal ändå äldst, och snabbast. 🙂 Lillebrors motorik har fortfarande vissa brister…
Sen sist har den lilla spjuvern som sagt växt en del men även lärt sig en del nytt, både bra och obra saker.
Han har t ex gått ett par spår som mycket överraskande ledde fram till … mat?! Lycklig och förvånad valp!
Vi har tränat en del och det känns på det stora hela väldigt bra. Vi kör enbart positiv förstärkning och belönar det han gör rätt. Gör han fel så gör vi om. 🙂
Han har fin kontakt och är följsam. Han börjar fatta att mattes vänstra sida är en bra sida och han har fått hyfsad kläm på det där med tasstarget.
Han har sprungit sina första budföringar, även till helt ”nya” människor och vi har kört några uppletanden (på bebisnivå) med bra resultat. Han har bra intensitet i letandet, har förstått vad det går ut på och använder näsan på ett fint sätt. 🙂
Han har också varit med om skotträning, på långt håll, på klubbens spårtävling i söndags, och det gick fint. Han avbröt leken vid de första skotten men tog genast upp den igen och efter några skott brydde han sig inte alls.
I samband med tävlingen fick han också träffa sin första kelpie sedan han flyttade hemifrån. Busligans Chinook var en trevlig herre tyckte både Maro och jag. Det kunde dessutom ha varit hans halvbror, eller … äh? Hade det fötts en hane till mig i den kullen där jag bokat valp så hade Chinook varit hans halvbror, men nu blev det ju inte så.
Annars tillbringar han sin tid med att terrorisera terriern, strimla papper (och hoppas på att jag ska glömma att städa), äta och sova.
Idag fick i alla fall Karlsson några timmar på tu man hand med matte när vi representerade klubben på ett föreningsarrangemang i Svenljunga. Som vanligt skötte han sig finfint. Han är verkligen den optimala ”monter-hunden”, och stubbhunden. 🙂
Då får vi se vem som sitter vid tangenterna nästa gång det blir något skrivet här; jag eller terriern? 😉
vallterrier.com 
Ja, jösses! Terriern borde ha en egen spalt i Brukshunden, så poppis som han är. Karlssons kolumn eller Karlssons krönika kan den heta 🙂
Måtte han inte läsa fin kommentar Nike! Han har nog mycket storhetsvansinne ändå, efter att ha sett statistiken… 😉