”Sol, vind och vatten…” eller ”Inte en droppe regn…” är textrader från gamla sommarlåtar som passar perfekt för att beskriva den här helgen. (Nåja, när vi var halvvägs hemma idag kom det en liten regnskur, och samma skur hann ikapp oss precis när vi packat ur vagnen, men det kändes helt ok.)
I torsdags kopplade vi på husvagnen för årets första tur, och första husvagnsutflykten utan Iza. Att hon inte var med var väldigt påtagligt, i synnerhet som hon var med förra året på samma ställe – Tylösand.
Vi hade stämt träff med Karlssons uppfödare, aka gammelmatte och gammelhusse, så det blev en mini-kennelträff med tre brudar och en kille. 🙂
Det började väldigt blåsigt och hade vi inte varit fyra personer som hjälptes åt är det tveksamt om vi fått det motsträviga förtältet på plats, men det lyckades till sist och det var nog tur för i blåsten blev det en aning svalt när solen försvann på kvällarna.
”Är du helt säker på att du inte behöver hjälp med disken matte?”
Vi har mått gott, och ätit gott. Bland annat säsongens första (svenska) jordgubbar.
Vi har gått sköna promenader i fantastiska omgivningar.
Spännande växtplats för en nyponros?!
I fredags gick Karlsson i simskola. Han är ju något av en badkruka och tycker oftast att fotbad räcker gott. Han fick börja med att studera hur (tok-)Yla angrep vattnet i den vackra bäcken (eller ån – var går egentligen gränsen?).
”Vad garvar ni åt – jag är väl fullt normal?” tyckte Yla.
Sen tog vi en tur på den nästan folktomma stranden, med lite fotbad och spring i sanden.
Avslutningsvis blev det simskola i åns utlopp där vatten var lite lugnare. Jag har ju levt i tron att det krävs minst en latexpipmedsvans för att få min lilla terrier att simma men det visade sig räcka med en tanig liten pinne som K kastade ut för att få i honom. Han var väl lite tveksam först men kastad pinne är liksom kastad, och måste apporteras.
Han kom dock tillbaks utan den pyttelilla pinnen men blöt hade han blivit och det kräver ju speciella åtgärder. 🙂 Tveksamt dock om han vill ha bilden här nedanför i passet? 😉
Yla stämde in i rusk-kören, med den äran.
På lördag morgon var det mulet. K och T åkte vidare, precis som planerat, men vi bestämde oss efter lite funderande (och koll av väderprognos) för att stanna kvar, precis som planerat. Vi tog en tur till Halmstad City och käkade lunch och ”strögade” lite men matten var inte på shoppinghumör (hon är sällan det numera?) så alla spännande butiker fick klara sig utan mig. När vi återvände till Tylösand hade solen gjort detsamma och det artade sig till en riktigt fin kväll, och det blev det.
Vi tog en tur ner till stranden igen, lite senare på kvällen. Väldigt glest befolkad även då så vi levlade upp simprojektet till hav. Och vågor. Någon pipmedsvans hade vi inte med oss men däremot den lilla dummyn som vi vann på söktävlingen i våras. Det visade sig fungera alldeles utmärkt. 🙂
Det var riktiga retrievertakter i den lilla terriern minsann. 🙂 Förvisso har jag hört att man inte får ruska sig med ”byte” i munnen om man är retriever men jag tror det är ok i terrierkretsar, eller…?
”Kom igen husse, kasta då!”
Helt vindstilla, varmt och skönt och alldeles, alldeles underbart. Vi har alldeles för lite sånt här i Borås, faktiskt…
Men det är väl tur kanske för annars skulle jag nog tillbringa alldeles för mycket tid med att sortera (och publicera) bilder. Men man kanske tröttnar när det blir vardagsmat, efter sisådär 12-13 år? 😉
vallterrier.com 
Tack för trevlig samvaro, som alltid. Och hundarna får alltid upp mungiporna till ständiga leenden. De är underfundiga de här terrierna. Tur vi har dem, de är guld värda.
Oj, det var länge sedan – alltför länge sedan – jag var i Tylösand. Det blir Halmstad i helgen, men tyvärr nog mest svärmorbesök.
En liten sväng till Tylösand borde ni väl hinna med?