Att Karlsson är cool bland andra hundar kom förvisso inte som någon nyhet, men igår överraskade han mig ändå på ett positivt sätt.
Dagen skulle tillbringas i fotostudion för jobbrelaterad modellfotning och eftersom dagmatte/svärmor var upptagen på annat håll blev jag tvungen att ta med Karlsson. Den bokade modellen har en liten fransk bulldog-tjej som är hennes ständiga följeslagare och om det skulle bli för stökigt att ha dem båda två i studion så hade jag förberett mig på att ha Karlsson i bilen till och från och dessutom hade jag med mig en tygbur. Att ha två vilt lekande hundar bland proffskameror och blixtar (med tillhörande stativ och sladdar) kändes inte optimalt men jag hade inte behövt oroa mig.
När den lilla frallan gjorde entré tog Karlsson emot innanför dörren. Han blev glatt överraskad och gjorde en lekinvit eller två som togs emot på ett ganska avmätt sätt och sen var det klart. Frallan gick och la sig i sitt hörn och Karlsson gjorde någon lov då och då, på behörigt avstånd, för att kolla vad/vem det var som snarkade i hörnet men i övrigt lät han henne vara i fred. Stundtals gick han också helt frivilligt och la sig i tygburen! I övrigt gjorde han väl vissa försök att få med sig själv eller sin lilla svans på jobbbilderna men det misslyckades för det mesta. 🙂
Trots tillgången till proffsutrustning var detta enda bilden som blev tagen på assistenterna, med iPhone. Utan blixt. 🙂
Det var ju inte första gången han var med på fotojobb, och han har t o m lyckats bli bortslarvad i en gigantisk fotostudio med massor av vinklar och vrår, trodde åtminstone hans matte, och några av fotograferna som hjälpte till att leta. Till sist hittade vi honom, inte ett dugg bortslarvad utan exakt där han skulle vara. Och där även hans matte borde ha varit… 🙂 Gårdagens studio var betydligt mer begränsad till ytan och risken för bortslarvning minimal.
Idag skulle vi våga oss ut i skogen för första gången sedan i måndags när älgjakten drog igång. Det brukar bara vara en dag eller två här omkring och jag utgick ifrån att det borde vara lugnt om jag inte hittade några bilar på de traditionella jägarparkeringarna.
Karlsson fick på sig älgjaktsmundering och vi traskade iväg. (Observera den hyfsat snygga posen som han ställt sig i alldeles självmant!)
Ca 20 meter efter att den bilden togs träffade han en padda! Han hann troligen slicka på den innan jag förstod vad det var och röt ”NEEEEJJJJJ”. Sen tog det inte många sekunder innan salivavsöndringen var igång… På bilden nedan hade det ändå lugnat ner sig rejält.
Det blev till att ta kortaste vägen hem igen och beordra honom att gurgla sig ordentligt. Jag trodde inte att det kunda hända så mycket mer än ett fasligt drägglande men tydligen kan det bli rejäla förgiftningssymptom om det vill sig illa. Det beror naturligtvis på hur intensiv kontakten varit, och det här var nog minimalt, men det är ju bra att känna till.
Nu ska vi förbereda för helgens mini-läger på klubben. Miniläger med husvagn och hela paketet. 🙂 Ska bli riktigt skönt med en liten lägerbubbla som omväxling mot det för tillfället tämligen kaotiska jobbet.
vallterrier.com 