Viltskrämma

Sen något år tillbaks använder jag Iza som viltskrämma när vi är ute. Med jämna mellanrum får hon skälla rejält för att hålla vilddjuren på avstånd. Känns lite extra tryggt när Karlsson är lös. Tror det funkar rätt bra för det enda vilda djur vi skådat på lääänge var älgen som sprang över vägen i höstas när hon var nyopererad och gick med tratt. Då slapp hon skall-övningarna av förklarliga skäl. Karlsson skötte sig ju ändå alldeles lysande och gjorde som han blev tillsagd; dvs stannade, vände och kom till mig. 🙂

Hon tycker nog att det är rätt roligt också och när hon skällt en stund får hon godis och DET är definitivt roligt.

Hennes hoppiga och studsiga skall var ju en av orsakerna (men inte den största) till att hon aldrig blev mer än godkänd i högre klass. Numera får hon hoppa och studsa bäst hon vill och visst försöker hon även om hon inte kommer lika långt/högt som i fornstora dagar. Dessutom har hon en (förvisso helt korrekt) idé om att hon ska vara nära, och gärna på min vänstra sida, när hon skäller vilket gör att det inte är helt enkelt att filma henne men idag gjorde jag i alla fall ett försök. Hon är åtminstone på bild ibland. 🙂

Skallet låter lite klent på filmen men i verkligheten ekar det bra i skogen. 🙂