Så är den över – midsommarhelgen – och vi kan andas ut, för inte heller i år flöt vi bort eller frös ihjäl. Märkligt nog, med tanke på hur prognoserna ändrade sig från dag till dag – och det var inte åt det positiva hållet.
Sista veckan har jag gjort vad jag har kunnat för att enbart andas ut när jag befunnit mig i närheten av husse, för att undvika att andas in förkylningsbacillerna från helvetet. Min taktik höll… nästan hela vägen.
Midsommaraftonen skulle tillbringas här hemma med M, T, T och T (+hundar) som på den gamla goda tiden, men den här gången campandes i husbil. Även svågern fanns på plats och campade i vår husvagn. Det blev en jättetrevlig eftermiddag och kväll, och vi klarade av sillen + några timmar till utan regn och i riktigt behaglig temperatur – kors i taket. Men när vi började andas ut kom det. Regnet. Eftersom det mirakulöst nog inte blåste så klarade vi oss ändå riktigt bra under vårt stora altantak och kunde både grilla och äta utomhus. Faktum är att de mest härdiga av oss (dvs de som inte var oemotståndligt intresserade av andra perioden i fotbollen) satt ute till runt 23-tiden och det får väl betraktas som godkänt. Dock trodde vi nog att vi skulle kvala in som femstjärnig camping innan kvällen var slut. För det krävs tydligen pool på campingen och det var nära.
Jag hade väl känt lite under kvällen att förkylningen var på G men att det skulle gå så fort…? Natten tillbringade jag med diverse förkylningssymptom som kröp på i en faslig fart och inte mycket blev sovet. När vi vinkat av campinggästerns igår eftermiddag ägnade jag mig åt några timmars feberfrossande under duntäcket men konstaterade samtidigt att OM jag nu nödvändigtvis skulle bli förkyld så var det väl timat för en gångs skull. Precis när vi klarat av vårtävlingssäsongen och midsommarafton. Och dessutom med två veckors marginal till semestern. Jag lär ju hinna bli fit for fight igen tills dess. Och jobba kan jag ju alltid göra, nästan oavsett hur eländigt jag mår, åtminstone med den sortens arbetsuppgifter som för tillfället står på schemat – dvs hyfsat intelligens- och kreativitetsbefriade. Och som kan utföras hemma.
Resten av helgens aktiviteter (hundträning förrådsröjning etc), som var på planeringsstadiet, har det inte blivit något med men å andra sidan kanske lite ”påtvingad” vila inte var fel heller efter en hektisk vår och försommar.
Några bilder från aftonen.
De här två gräsätarna fanns med bland campinggästerna.
De kunde inte bara äta gräs. De kunde springa också.
Karlsson hittade en ny axel att hänga på…
…och fram på nattkröken var han rätt trött men höll trots allt koll på sitt ben. 🙂
vallterrier.com 
Låter som en bra midsommarafton – och gräsätarna var ju ljuvligt söta!
Krya på dig!
Tack, ska göra mitt bästa. 🙂
Hittade din hemsida och blogg och har lusläst i en timme – och återkommer igen efter lite sömn! Roligt att få följa dig och Karlsson. Jag står precis och väljer om nästa hund ska bli en border.. jag vill ha en liten hund som ändå lämpar sig för spår och lydnad. Blir ju inte mindre sugen på en border efter att ha läst om din fina Karlsson 🙂
Tror nog att en border är ett utmärkt val med det målet, om man vill ha något litet. Det är kanske inte optimalt om man vill ta sig till SM i spår, men med lite lägre ställda ambitioner så. Det finns faktiskt en som är uppe i elit spår också. 🙂