Provkörning av terrier och kamera

Efter sista veckans midsommarförberedelser, midsommarfirande och därpå följande sommarförkylning från helvetet så kändes terriern rätt understimulerad. ”Aktiviteterna” har bestått av koppelpromenader med husse. Dessutom rätt korta, och sena, sådana eftersom han jobbat både tidigt och sent… Båda jyckarna är dock förvånansvärt förstående när matte är dålig och vilar sig igenom dagarna utan större protester.

I morse kändes det som om febern gett med sig så jag vågade mig ut på en promenad av modell kort idag, och nu på kvällen tog jag med mig kameran och terriern ut på gräsmattan. Har ju inte haft tillfälle till någon riktig test av kameran sedan jag fick lite bättre ordning på kamerainställningarna men efter den här fotosejouren kan jag konstatera att jo – det funkar nog, åtminstone med den kontinuerliga autofokusen. Sen finns det säkert mycket mer att göra om jag lär mig lite mer…

Fotningen blev en riktig latmansvariant. Det visade sig att han var så understimulerad att jag kunde stå still på samma fläck, kommender ”framåt” varvid han sprang i full fart rakt ut ända tills jag ropade ”stå”. Då la han sig… 🙂 Och så kunde jag kalla in och ta en ny serie bilder, och sen kommendera ”framåt”, och… ja ni fattar.

Vi tränade också, och jodå, han minns en del. Största käpphästen är väl, som vanligt, fjärren. Jag har nog tränat för mycket stå från ligg, så nu lyssnar han inte utan ställer sig oavsett vad jag säger. Och säger jag inget tillräckligt snabbt efter ett skifte så improviserar han. Får bli lite intensivträning på ordförståelse, och att avvakta kommando, en vecka framöver tror jag för sen vankas det tävling.

Hopp-apport körde vi också och jag kanske har kommit på varför han envisats med att sitta kvar när jag kommenderat apport på de sista tävlingarna. När jag kastar apporten säger jag nämligen ”sitt kvar”, vilket jag i och för sig alltid gjort, och det är möjligt att han nu börjat ta mig lite väl mycket på orden? Testade att säga bara ”sitt” vid kastet och då stack han på första hopp-kommandot, men sa jag ”sitt kvar” vid kastet så gjorde han just det – satt kvar. Han kommer ju till en del intressanta, och oväntade, insikter alldeles på egen hand ibland. Inte alltid helt lyckade, men han försöker ju i alla fall. 🙂

Terrier som inte springer åt samma håll som sina ben…

Terrier som bara har två ben?

Terrier som är misstänkt lik Harry Hare i förra inlägget. 🙂

Terrier med schäferkomplex?

Galen terrier utan öron men med många tänder (och ett onödigt stort halsband).

Ganska söt, och förhållandevis normal, terrier. :)

Note to self: TA FÖR F… AV HALSBANDET, eller sätt åtminstone på ett annat, när det ska fotas actionbilder…

Borderterrierkanalen visar; Harry på rymmen

Idag på förmiddagen satt jag (som vanligt) i arbetsrummet på övervåningen och jobbade. Karlsson började skälla på bottenvåningen och det är väl i och för sig inget ovanligt när han ligger/sitter och tittar ut genom fönstret i vardagsrummet och får syn på något spännande. Men den här gången ändrade skallet karaktär; från det vanliga ”larmet” till ett försynt, och nästan förskräckt, litet ”gläfs”.

När jag gick ner såg jag hur Harry Hare i sakta mak kom skuttande från åkern, in på vår gräsmatta och – rakt mot fönstret. Och rakt mot Karlsson. En Karlsson som tyckte det hela var mycket skumt! SÅ brukar ju inte Harry och hans kompisar göra. Skutta rakt mot liksom?! Vid det laget hade terriern tystnat helt och hållet. Eventuellt av pur chock?

Jag hann hämta kameran och faktiskt knäppa en bild på föreställningen, och publiken. Att ställa in kameran var det dock inte tal om så det blev som det blev.

Direktsändning när det är som bäst. 🙂