Tyst min mun så får du socker…

…var det någon klok människa som sa en gång. Men ok, att vara helt tyst hade kanske tett sig lite märkligt i den situation jag snart ska beskriva, men jag borde verkligen lära mig skilja på ”ja tack” och ”nej tack”.

Efter senaste tidens späckade schema, med iofs självvalda aktiviteter, kände jag i måndags att det behövdes en paus. Att jag under natten till måndagen förmodligen pressat tänder så till den milda grad att min nacke och diverse andra kroppsdelar gjorde jätteont spelade också in. Om jag inte tänkte mig för bet jag ihop käkarna för allt jag var värd till och med i vaket tillstånd, och då är det rätt illa. Axlarna var uppdragna i öronhöjd etc…

Jag var bra sugen på att lämna walk over på kommande helgs bokning – Årets Border – men bestämde mig för att försöka genomföra det, men samtidigt bestämde jag mig för att ringa och tacka nej till min plats som första reserv på Forserums spårtävling nästa helg. En helt ledig, obokad helg inom rimligt räckhåll kändes oerhört lockande. På måndag kväll hade jag dock så ont i nacken att jag nästan mådde illa och orkade inte ta tag i projektet. Och det var ju nästan två veckor kvar liksom…

Igår på dagen ringde telefonen. I luren fanns en glad, trevlig människa som hälsade mig välkommen till spårtävling i Forserum den 9 juni!

Och vad gör jag? Jo, jag säger glatt ”ja tack, jag kommer”.

Borde kanske skaffa förmyndare? Alternativt låta mobilsvaret ta hand om alla samtal så att jag får lite betänketid innan hålet i ansiktet glappar?

Nåja, nu tar vi en helg i taget. Innan det är dags för Forserum är det alltså Årets Border (lydnads-KM och utställning) utanför Arboga i helgen, sen vidare färd upp till Falun/Rättvik för att lägga blommor vid minneslunden där mamma nu ligger, sent om sider… På onsdag nästa vecka är det lydnadstävling igen, och sen … sen ska vi försöka ladda om för Forserum.

Men nu börjar vi med att trimma det lilla djuret så att han är hyfsat presentabel till helgen. Frågor på det? Eller någon som är villig att ta på sig förmyndarskapet? Alternativt bli min personliga assistent, besvara alla mina telefonsamtal och komma med kloka och genomtänkta råd om vad jag ska svara?

(Det faktum att min nya kamera kom i måndags och jag inte ens har packat upp den än säger väl dessutom en del om prioriteringarna just nu…)

Betessäsongen är här och promenaderna tar lite längre tid än vanligt…

4 reaktioner på ”Tyst min mun så får du socker…

  1. Men, varför gör de så där? Idisslar alltså. Det gör Lilla Besten också och ser man inte upp tar hon gärna en tugga jord. Någon som kan förklara?

    • Jag tror att de helt enkelt tycker att det är gott. Mina väljer ju noga vilken sorts gräs de äter, och det är alltid ”värst” på våren/försommaren. Jord har vi däremot lyckats hålla oss ifrån. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s