Bollsport!

Jag kunde väl aldrig ana att den där bollen jag köpte på SM skulle bli så vansinnigt populär?! Det är oerhört fascinerande att se vilken taktik som används i bollspelet här hemma, och framför allt hur förtjust Iza är i den. 🙂

Hon släpper inte gärna taget om den. Här om kvällen kunde jag inte förstå varför jag inte fick på
halsbandet när vi skulle ut på kvällskissen. Sen insåg jag att hon hade bollen i munnen vilket
gjorde att nosen antog lite annorlunda dimensioner. 🙂 Hon har även försökt smuggla in
den i sovrummet, men det finns gränser … tycker matte.

Det gäller att vara på sin vakt, även i sömnen. Karlsson bryr sig egentligen inte så mycket, men
eftersom syrran vill ha den vill han också ha den. Konkurrens is da shit!

Funkar bra även som huvudkudde…

Sen tappade han taget och då hoppade Iza ner ur sin fåtölj, tog bollen, la den i fåtöljen
och sig själv ovanpå. Det verkade inte helt bekvämt, men man får ju offra sig. 🙂

I förrgår kväll hade Karlsson lagt sig på den, i soffan, och den taktik Iza använde för att få tag på den, utan att han egentligen förstod vad som hände, går inte att beskriva i ord. Jag önskar att jag haft det på film!

Efter en vecka är den fortfarande exakt lika fin som när den överlämnade i deras vård för en vecka sedan. It’s magic!

***

Igår eftermiddag stod det spår på schemat, hos J. Det åskade och spöregnade nästan oavbrutet fram tills jag skulle åka så jag var lite skeptisk, i synnerhet med tanke på åskan. Vädret höll sig dock hyfsat i skinnet och lite duggregn var allt vi råkade ut för, iofs med en extremt hög luftfuktighet och klibbig värme. När jag la spår till Nemo spelade terrängen mig ett spratt och en stund trodde jag att det skulle bli ett skarpt spår, dvs att jag skulle få sätta mig på en stubbe och invänta räddningen, men till sist hittade jag ut på egen hand, och tur var väl det. Efter att ha spårat kanonfint första halvan av spåret la Nemo nämligen av, och verkade tycka att något var väldigt obehagligt. Förvisso var det mycket vildsvins”bök” just där, men han bor där och borde vara van vid de dofterna? Funderingarna går onekligen åt rovdjurshållet, för jag har nog aldrig sett en liknande reaktion på en hund. Det var alltså tur att jag inte satt på en stubbe någonstans för då kanske jag suttit där än…

Sen var det dags för Karlssons spår, och jag får säga att jag är lite imponerad. Bitvis gick det i riktigt stökig terräng; gammalt hygge med tallar och björksly i axelhöjd. Jobbigt att hantera för både honom och mig. Där fick vi ett tapp, förmodligen pga att jag stökade till det i samband med ett rejält lintrassel. Men när han kom loss fortsatte han jobba och med ett litet ”tips” från mig (med hjälp av J som lagt spåret) hittade vi rätt. Precis när han kommit på spåret igen missade han en pinne, vilket kanske inte var så märkligt, men för övrigt plockade han alla och tempot var bra. Och köttbullarna var goda hälsar Karlsson. 🙂

Idag är planen spårupptag – uppletande – lydnad men det får bli i eftermiddag när vädret förhoppningsvis lugnat sig lite. Monsunregn känns inte så lockande, men det verkar faktiskt som om det redan avtagit lite.

För övrigt är det när jag ser sånt här som jag blir glad ända in i hjärteroten att jag har två hundar. Två hundar som tycker om varandra…

5 reaktioner på ”Bollsport!

  1. Delar din känsla av att ha två hundar som tycker om varandra….Man blir varm ända in i hjärteroten när Rut värmer sin tunnpälsade kropp i Kanels yviga svans 🙂

    Läskigt med rovdjursdoften 😯

    • OM det nu var rovdjursdoft? Det kan även ha varit ett hjärnsläpp eller bara ett akut behov av att sitta på mattes fötter och se uppgiven ut? Det lär vi aldrig få veta…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s