När det var dags för lunchpromenaden idag hade det inte regnat på flera timmar! Dessutom var det ovanligt ljust för att vara så mörkt… om man säger så. Jag iklädde mig någon slags semi-regnmundering bestående av bl a wettex-jacka (=goretex, men gammal) + (tack och lov) det gummerade regnkopplet till Iza, för det skulle göra nytta visade det sig. Sen hann vi gå 75 meter innan det började regna. Någon som har en aning om hur svårt det är att dela mini-Frolic i två delar med blöta, kalla fingrar?
Helt plötsligt studsar det upp en kattj*vel ur ett dike två meter framför oss! Vild kalabalik utbröt. Tack och lov för regnkopplet säger jag. Och tack och lov för att jag fortfarande hade grus under fötterna. 0,5 meter till och det hade varit uteslutande gyttja. Vad som hänt då vågar jag inte tänka på, men det hade förmodligen sett ganska roligt ut för ev. åskådare… En kattspaning till hann vi med innan vi angjorde trappan hemma. Som sagt; jag är inte på något sätt en katthatare. Har ju t o m haft två stycken själv, i många år. Men … när jag är på promenad med Iza är katternas charmfaktor ytterst begränsad.
För övrigt har uppenbarligen vaccinleveranserna misslyckats igen, för morgondagen är inställd. Ja inte helt och hållet, men på vaccinationsfronten. Men nu har man åtminstone ändrat texten på hemsidan till att alla över 18 kan vaccinera sig fr o m nästa vecka (underförstått: om det finns vaccin). Och hur mycket självbedrägeri jag än ägnar mig åt kan jag inte få det till att jag är under 18…
Hehe, den där upplevelsen på promenaden låter ungefär som det som brukar hända här. Och då är det vare sig det är rådjur, harar, katter, igelkottar, grävlingar, hundar, ekorrar eller vad helst fyrbent som kan finnas i världen. 😛 Det är ju den svarta som är största boven i det dramat. Och ja, jag HAR ramlat. Flera gånger. Och jag blev INTE glad, kan jag säga. Så inte glad blev jag att jag numera kan få Xsita att ta det v-ä-l-d-i-g-t lugnt (ibland i alla fall) genom att skrapa lätt med foten i backen och säga: ”Det är halkigt …” 😉
Jodå, här blir ”vi” också hysteriska för alla typer av vilda djur (katter ÄR vilda djur när de vistas utomhus). Det är dock sällan de poppar upp ur jorden två meter framför schäfertantens näsa, tack och lov…