Speedhelg med actionavslutning

Helgen har gått i rekordfart. Gårdagen ägnades under några timmar åt ett speedebesök hos mamma. Och tiden där ägnades till största delen åt en kurs i mobiltelefoni och hantering av själva hårdvaran. Det gick … sådär. En mamma på 77 år som aldrig hållit i en mobiltelefon liksom…

I natt väcktes vi vid 02-tiden av att pappa skjutsades iväg med ambulans. Igen! Ja vi har ju inte väckts av ambulanstransporterna tidigare, men de har varit ganska många den här hösten även om vi varit på avstånd. Den här gången var felet ganska snabbt avhjälpt bara han kom under vård och nu är han hemma igen, men snart är det nog bara förlossningsavdelningen och gyn han inte kommit i kontakt med den här hösten. Måtte det vända snart!

Efter den väckningen blev det inte mycket sovet, och när det i morse föll på min lott att avliva en mus som haft den dåliga smaken att inte fastna ordentligt i råttfällan så var det inte så mycket att be för. Husse försvann som en avlöning ner i källaren… Nåja, kvinnor kan! När dom måste…

Nåväl, efter frukost fick det bli en hundpromenad med två människor och tre hundar. Jag tog våra två djur och husse fick ta hand om Gino. Det var väl tur att det var måndag morgon och att klockan passerat 08.00 för Gino ville gärna berätta för heeela kvarteret att han faktiskt skulle ut och gå med sina polare. Polarna var dock inte nämnvärt imponerade. Det är fascinerande att se hur de hanterar honom. Iza blänger till en gång och säger ”VOFF” med värsta basrösten och Karlsson  han knäpper med klorna (tänk Lödder, ni som är tillräckligt gamla) och låtsas som om Gino inte finns. Alls. 🙂

Efter en snabbvisit på lasarettet för att säga hej då till pappa gav vi oss iväg söderut. Tiden i bilen, både på upp- och nedvägen, har till mycket stor del ägnats åt ajFånen. Vilken makalös manick det är! Jag är frälst. Trodde ju inte att det skulle bli så mycket bloggläsande i den, men det funkar över förväntan så nu var jag ”i kapp” när jag kom hem, och slipper tillbringa en massa tid med det. Dock  har  jag  slöat  lite med kommenterandet, för  det är inte jättesnabbt att skriva på den, även om det går fortare och fortare nu när jag börjar vänja mig vid  pekfingervalsen. Och bara  att ha tillgång till nätet (nästan) var och hur som helst är superskönt. Kameran är ”sådär”, som jag förvarnades om (vilket framgår av bilderna i förra inlägget) men det uppvägs utan tvekan av den övriga funktionaliteten.

Hemfärden har till största delen gått i regn, utom i Örebro  där någon tände lampan i himlen under någon minut. Dessutom sa de till på radion om en lastbil som vält på den vägen vi tänkt åka, så vi valde en annan väg. Idag har jag alltså sett delar av Västergötland som jag inte visste fanns. Hem kom vi dock till sist även om tanten i gps:en var mäkta irriterad en stund. 🙂

Skönt att vara hemma igen, och ikväll blir det inte sent. Husvagnssovandet under helgen har onekligen lett till ett visst underskott på sömnkontot.