Igår var det dags för årets stora branschspektakel. Mässa, föredrag och mingel på dagen och på kvällen ”galamiddag” med uppträdande av Wallmans salonger på turné. Var väl måttligt inspirerad inför middagen, men, men…
Bordsplaceringen var ”lottad”, ett ganska bra system, ingen känner någon och alla är tvungna att prata med alla. Det brukar bli rätt trevligt, men igår blev det oväntat trevligt.
Hur stora är oddsen för att man på en middag med ca 400 gäster ska hamna mellan en man som har två (jagande) borderterrier och en annan man som under flera år jobbat som hundförare inom militären och haft schäfer? Dessutom fanns det en tredje man vid bordet som hade två hundar och jobbade en hel del med en av dom. Samtalsämnena var räddade och kvällen blev jättetrevlig. Att den ena jobbade på ett inkassoföretag, den andra på ett företag på betalningslösningar för internet och den tredje på en konkurrent till posten kom liksom i skymundan, liksom mitt arbete. Tanken är väl att man ska prata arbete och framtida samarbeten, men det sket vi i. 😀
(Ja, middagen var jättegod och underhållningen bra om än något högljudd och störande i hundpratet.)
vallterrier.com 
Sån jäklatur!! Har aldrig haft någon hundintresserad alls på mina middagar på deivere konferanser. De är bara intresserade av svamp… 😉
Å sikken astur – prata hund på en konferensmiddag. Skönt när folk kan koppla av och inte bara prata jobb. Han med bordrarna hade väl säkert hört talas om dig och Karlsson – ni är ju världskändisar och bäst.
Kram till min favvoKarlsson och hans syrra.