Kommer ni ihåg badbruden från igår? Hon schäfertanten, som fyller 10 i februari?
OK, jag tror ni vet vem jag menar.
Att hon är barnslig för sin ålder kom ju inte direkt som någon överraskning, men så barnslig…?!
För en stund sedan spydde hon nämligen upp stenen på bilden! Jag trodde onekligen att hon vuxit ifrån stenätarstadiet, men tydligen inte… Nog för att hon äter en del konstigheter på promenaderna, trots att hon är kopplad, men hon brukar sortera på smältbarhet. Häst- och kattskit är smältbart. Stenar är det inte. En taktik hon har hållit sig till i ungefär nio och ett halvt år, men nu tog det slut. När hon fått i sig denna är en gåta. Och det var ingen liten rackare heller. I brist på tändsticksask (tändsticksaskar är sååå 80-tal 😉 ) fick det blir ett värmeljus för storleksjämförelsen.
Hoppas att detta var den enda, och att den inte åstadkom någon skada på vägen upp eller ner. Hon verkar dock inte må särskilt dåligt, peppar, peppar…
Igår simmade hon, som framgår av ajFån-bloggen nedan. Lite roligt är det ju att kunna blogga från min nya hobby, men några oceaner av text blir det inte. Kanske lika bra det…?
Innan simningen hann jag köra ett kortare lydnadspass med Lennart Å. Karlsson. Vi fokuserade enbart på framåtsändandet, och främst utgångarna till gruppen, som bestod av klubbens ”figurer”. Det kändes bra och han var riktigt duktig. Dock upphör jag inte att fascineras över hur vissa människor fungerar. Vi var helt ensamma på den stora planen när det kom en människa till med en liten valp, och började köra kontaktövningar med hjälp av rolig leksak precis på vår sträcka?! Det var ju inte direkt någon trängsel, med två ekipage och två planer, men just precis där var vederbörande tydligen tvungen att vara. Någon annanstans på den planen hade inte gjort något – men inte mitt på sträckan! Jag bet mig i tungan och vände på ”gruppen”, och det blev ju iofs nyttig träning för den lilla bruksterriern, men kanske inte vad vi behövde just då. Lite hänsyn kombinerat med eftertanke (före) är inte så dumt ändå…
vallterrier.com 
Stenen kanske var inbakad i ”finaste” hästskit och liksom bara slank med… 🙂
Och ja, det finns folk till ALLT – även på BK:n, tyvärr. 😦
Hon är väl hungrig den stackarn;-) Har en här med som är precis så hungrig men jag har slutat oroa mig för huruvida dom kommer ut. Hon har hållt på sen i våras och inget har hänt än:)
Iza kanske också börjar bli senil och ”gå i barndom”??
Ang trängseln på plan – människan kanske var extremt mörkrädd, hade fobi för att vara själv på en plan, eller nåt…?? Sen finns det ju de där som bara inte TÄNKER. Jag skulle själv aldrig drömma om att stega ut på plan och börja föra ett samtal med någon som tränar. Dock känner jag folk som själva har tävlat på hyfsat hög nivå som gör – precis så…
Stackars Iza – ja vi får hoppas att det var den ende stenen.
Ja det finns många människor som inte tänker överhuvudtaget, – men det var en bra störning – och LÅK hade säkert klarat detta. Hon kunde förstås ha samrått med Lennart Karlssons matte om hon och herr Karlsson ville ha denna störning.
Puss till Isa och Lennart.