Lagom frusen och med en lätt huvudvärk (bihålorna?) var jag inte ett dugg sugen på att åka till klubben på möte. En filt och TV-fåtöljen kändes betydligt mer lockande, men eftersom ev. nya klubbkläder skulle diskuteras och jag är en av ”mammorna” till dessa så var jag så illa tvungen. Och skulle jag ändå masa mig dit var det ju lika bra att ta med den lilla hunden och passa på att träna lite.
Nordliga vindar och ca +3° gjorde att man var tvungen att vara effektiv för annars frös man till is trots rejäl påklädning. Vi tränade på en del saker från helgen, och en del annat. Det gäller ju att ligga i nu, inför uppföljningen den 2:a december. Önskar att det kunde vara en sån ”uppföljning” en gång i månaden, året runt, för tusan vad triggad man blir att träna.
I helgen kom också frågan, precis som förra gången jag var på kurs för samma instruktör; -Vem tränar du med? Och det oerhört tråkiga svaret blev nu som då: – Ingen. Varpå jag fick order om att snarast fixa fram träningskompisar! Det är dock lättare sagt än gjort. Åtminstone sådana som bor inom rimligt avstånd.
Jag önskar så att jag hade några som jag kunde träna med någorlunda kontinuerligt, en gång i månaden eller två. Någon/några som kan övervaka (och stoppa) de olater jag lägger mig till med när jag tränar ensam. Jag skulle väl förhoppningsvis kunna ge en del tillbaks också. Men, men… de lyser med sin frånvaro, och jag orkar inte tjata längre. De gånger man haft något på gång så har det runnit ut i sanden ganska snabbt pga av tidsbrist eller ointresse från övriga inblandade.
Men åter till kvällens träning. På det stora hela var han riktigt duktig, och laddad som sjutton. Det här med BRUKSlydnad tar han dock på största möjliga allvar efter helgen och därför var väl kvällens stora fiasko – rutan. Men, men… jag lägger ingen större vikt vid det just nu.
Önskar dock att jag kunde begripa varför det ska vara så sabla svårt att stanna på en inkallning? På kul provade jag ett ”ligg” under inkallningen och då plöjde han nästan en fåra i gräsmattan med hakan i sin iver att göra fort och göra rättl och så brukar det se ut. Men ”stanna”…? Näe… Jodå, han stannar men det borde kunna gå tusan så mycket snabbare.
För att hålla värmen så tränade vi även en del språngmarsch. Igår sprang jag också en del på kursen, och – glädjande nog – känner jag ingenting i vadmuskeln nu. Det verkar som om den äntligen har läkt, och det var väl på tiden.
Mötet gick för övrigt smärtfritt och vi fick godkänt på våra förslag angående klubbkläderna så nu kan bollen fortsätta rulla. 🙂
vallterrier.com 
Håller med om rubriken, här har vi för första gången den här vintern dubbelsiffror: -13 just nu fast yr.no hävdar att det bara ska vara -4 just nu av någon anledning.
Men du, hur olika kan du och jag tänkas träna?
Det är inte mer än tre mil mellan oss tror jag…vi kanske skulle fundera seriöst på en träningsdejt och se hur det känns? 😀
Ja, visst kan vi göra ett försök. Det gäller ju bara att få till tid som passar. Jag jobbar ju måndag-fredag…
Samma nordliga storm som här, förstår jag. Man undrar ju om inte luften tar slut där norrut snart?
Det är svårt det där med träningskompisar. Jag hoppas väldigt på kursen jag går nu, att vi blir ett gäng av den som kan hålla ihop lite även senare. Det känns som att det finns en möjlighet till det faktiskt.
Kan det vara så att du själv varit noggrannare/mer positiv/konsekvent vid inlärning av (snabba) ligg än stanna/stå? Har du stanna som kommando och ”missbrukar” det ordet i vardagen? Eller använder du stå och har samma i fjärren? Inte för att dom inte kan lära sig att orden har lite olika betydelse i olika situationer men det kan påverka…Spånar lite, det finns ju alltid en orsak…
Skulle gärna träna hund med dig om det vore möjligt.
Visst har jag tränat ligg mer målmedvetet och från låg ålder, så att det funkar är inte så konstigt. Men att det ska vara SÅ svårt att få stå/stanna att funka lika bra? Men det där med ”missbruk” i vardagen kan säkert vara en bidragande orsak. Det lustiga är att han stannar bättre på väg från mig, om jag kastat t ex en boll, än mot mig.
Rent fysisiologiskt är det faktiskt lättare för en hund att lägga sig i farten än stanna stående. För dem precis som för oss (testa skillnaden i stoppsträcka på dig själv om du sätter full fart och försöker låsa benen i stående, respektive kasta dig omkull, så får du se *AJ”* 😉 )Så det är inte konstigt alls i sig. Att det dessutom är så att Lennart Å Karlssons fröken matte faktiskt har hållt på trixat med en massa olika metoder, samt att Lennart Å Karlssons fröken matte faktiskt har en viss … eh … negativ förväntan på ställandet, gör det ju inte lättare för Lennart Å Karlsson att lyckas, precis. Så det så!!! 😛
Vad gäller träningssällskap så vet du att du är hjärtligt välkommen hit (och jag förmodligen dit också), men det är ju inte nästgårds precis, särskilt inte såhär års när det känns som om det är dagsljus typ nån timma eller så … Men AK har ju en härligt invit till dig!
Sköt om er!
Skönt att du har testar läggande resp. ställande från full fart så slipper jag. 😉
Ja den här årstiden är det extra långt mellan oss, tyvärr.
Hurra för läkt vadmuskel!
Ja du, stannandet verkar vara detsamma för Karlsson som för Ruthunden. Stannar jättebra ute på promenaden, men i inkallningen så kanske hon stannar ett par meter framför. Men i går funkade det kanon på träningen. Jag började träningen med att leka med en boll, tog undan bollen och sa stanna. När hon stog helt stilla med alla tassarna där de hör hemma, drog jag fram bollen och lekte igen. Sen gjorde jag släta inkallningar där jag mitt i inkallningen bara kastade bollen utan att säga något. Senare provade jag att göra en inkallning med ställande och det funkade minsann, tom jätte bra. Ska fortsätta träna så och se om det bär frukt 🙂 Var bor du? Jag hade gärna tränat med bruksKarlsson och dig, men har en känsla av att du bor längre norrut än jag, vi bor i Dalby som ligger i Skåne.
Härligt att det börjar funka. Vi bor i Borås så det är liiite långt emellan.