Efter en veckas obeslutsamhet har den då landat, med alla ingredienser. Förkylningen!
Förra torsdagen började den lite smått för att sedan fundera fram och tillbaks på lämlig tidpunkt för fullt angrepp. I en hel vecka funderade den. I onsdags kände jag mig faktiskt helt OK och trodde att jag – kors i taket – för en gångs skull klarat mig med att bara bli ”lite” förkyld. Men OJ vad lurad jag blev. Igår accelererade den under dagen, och idag har näsan glömt hur man gör när man andas. Det är väl tur att man har en mun som kan tillhandahålla den lilla, men ack så viktiga, detaljen – syre.
Att jag ska på brukslydnadskurs med Karlsson hela helgen gör inte det hela roligare… Förra helgen hade passat betydligt bättre för en förkylning, men det är ju sällan man får välja. Det positiva är väl att jag inte säger ”nöff”, och att svanskotan fortfarande är en svanskota och inte har utvecklats till en knorr. Och så länge man är drabbad av ett ”vanligt” virus kan tydligen inte svininfluensan få fäste, har jag hört.
Nåväl; eftersom läget var som det var igår, och
hundarna var aktiverade av husse resp. svärmor
kunde jag med gott samvete ägna mig åt min
nya hobby.
Och ja – det går att ringa med den. Också. 🙂
(Husse betvivlade detta, men nu är han överbevisad.)
vallterrier.com 
Det finns ett spel där man landar flygplan på olika landningsbanor… väldigt poppis hos pojkarna i bekantskapskretsen. Även pojkarnas fädrar sitter som klistrade dvs ett spel för alla åldrar!!
Skönt att det inte är nöff, ja! Morsans grannar tror sig ha fått det och hela familjen ligger och stånkar i feberyra.
Tur att du bor låååååångt bort! 😉