Som jag skrev igår kväll så blev det ett pass med den lilla bland speglarna. Han var lätt (läs: rejält) överladdad och det mesta gick i turbofart, men på det stora hela var han ganska duktig, och det här med speglarna är en riktig höjdare. Det är ju svårt att veta vad som händer när man har en liten hund, men nu kan jag ha koll utan att vrida kroppen och titta ner.
Att våra stegförflyttningar åt vänster inte varit särskilt bra har jag ju haft klart för mig, men att det var sååå illa? Nu tror jag iofs att det var värre än vanligt igår, men till sist visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Vid minsta tendens till att jag skulle flytta mig åt vänster slängde han sig ut på en meters håll och såg ut som om jag regelbundet brukar sparka honom med stålhättade kängor?! Sen la han sig platt (med hakan i golvet) vinkelrätt med rumpan mot mig, och sen kröp han i raketfart i en halvcirkel in framför mig. Kan inte för mitt liv komma på vad som framkallat detta beteende, som uppträdde flera gånger. Det enda jag vet är att jag inte sparkat honom, och inte ens trampat honom av misstag. Jo visst har väl det hänt, men inte just i den här situationen.
Hur som helst började vi om från scratch, med att jag i princip bara lutade mig lite åt vänster, och tar vi det bara lugnt och metodiskt ska det nog blir bra.
Det där låter nästan som en potentiell freestylerörelse. Karlsson kanske har smygkollat på nån freestylefilm på YouTube och försöker omvända matte till en ny gren?
Gud förbjude! Hädanefter kommer jag spärra You Tube när han lånar datorn. 🙂
Liten terrier flyr kängor även hos oss! Men det där sista känner jag inte igen… Det är inte genetiskt ialla fall 😉
Nu hör det till saken att jag endast hade strumpor på mig…
Ovanligt taskig tåbira då kanske? 😛 😀
Endast när jag försökte gå åt vänster? 🙂
Ja, du kanske lutar, så att allt rinner ner i vänsterfoten! 😀 😀 😀
Kanske det… 😉