4 reaktioner till “Dementi, eller nå’t…”

  2. Hahaha, blev sambon upprörd?!? 😀

    Själv ser jag faktiskt till viss del effekterna hos det motsatta könet, beroende på om de är fostrade i ”manlig” respektive ”kvinnlig” anda. Äldste sonen, som jag var själv med de första 9 åren – och som därmed till 99 procent fick lära sig livet utifrån kvinnligt perspektiv – klarar det här med toabesök på ett ypperligt vis (d v s han sitter och kissar, t ex). Han är dessutom en av få män som faktiskt kan SE att det behövs städas, som vet att toaletter inte rengör sig själva och som är medveten om att när man steker saker så skvätter det ofta, vilket gör att man måste torka även RUNT själva spisen, för att nämna några exempel. 😉
    Min yngste son är däremot uppväxt helt och fullt med en pappa i huset och han är precis som ”karlar är mest”, d v s skvätt-och-smuts-blind och utan simulatförmåga, men däremot med en vidrig inställning om att saker är ”kvinnogöra”. 😦
    Så den som säger att det inte finns fördelar med att barn, i synnerhet pojkar, växer upp med bara en mamma vet inte vad de pratar om! 😉

    Hälsa du B och säg att vär(l)den gläds åt att han har ”sjukdomsinsikt”. 😀 Och han får gärna komma hit och dela med sig. 😉

    Svara

  3. Husse har inte läst. Han läser aldrig min blogg! Sjukdomsinsikt är bra på många vis men inte på alla… När han ligger på rygg i soffan för att han kokar ägg och inte är kapabel att göra NÅGOT annan medan äggen kokar så börjar man undra. Lycklig flickvän din äldste son måste ha förresten. 🙂

    Svara

  4. En bekant till mig som fostrade sina söner själv skulle, efter vad hon sagt till mig, knappast instämma i Agnethas påstående. Hon menar nämligen att de är precis lika hopplösa som alla andra karlar med städning osv. Kanske har det något med inlärningsmetodiken att göra? Jag vet dock inte vad sönernas flickvänner säger i vuxen ålder…

    För egen del känner jag minst 2 pedanter av manskön, men jag tror att sådana är rätt sällsynta.

    Svara

Lämna en kommentar