Uncategorized

Iza och det osynliga snöret

Iza har uppenbarligen lyssnat för mycket på husses (och hans familjs) vasaloppshistorier. När vi är ute och går och hon valt att stanna och nosa någonstans har vi ju förlorat lite tid. När hon släpper luktagottfläcken har hon jättebråttom en liten bit, liksom för att ta igen det vi förlorat.. Hon tror nog att någon står och drar ett snöre över vägen någonstans, precis som dom gör i Evertsberg på vasaloppet, och är vi inte där ”i tid” så får vi inte fortsätta loppet… 🙂

För övrigt har vi nu sett årets första snö. När jag klev upp i morse vräkte det ner stora blöta ”lappvantar”, och det låg kvar på gräsmattan en liten stund. Yäk, blä, buhuhuuu…

6 reaktioner till “Iza och det osynliga snöret”

  1. Snön är ju det man hoppas på just nu, det blir ju så ljust och rent. Nu är det bara mörkt, skitigt och kallt.

    Nämn dock inte ordet snö i min närhet i april är du snäll!

  2. …and here’s the bulldog. Visserligen var den blå gubben jag hade förut extremt ful och bulldoggar är rätt söta, men visst är det konstigt? Ett halloween-trick?

Lämna ett svar till Eva-Lena Avbryt svar