Nu är vi på god väg med rutan, och dit har vi kommit med en alldeles hemkörd metod! Jag orkar inte gå in på hur jag gått tillväga, men det har funkat. Terriern är glad och jag är glad.
Igår kväll gick jag och ställde ut konerna på gräsmattan, sen hämtade jag K. När vi rundade husknuten sken han upp och man riktigt såg vad han tänkte ”wow – där är dom” och rusade dit på eget initiativ. 🙂 Sen körde vi på fem olika ställen på tomten, och varje gång skickade jag in honom i huset när jag möblerade om.
I början led han av en påtaglig ”kärlek” till den främre högra konen. Han sprang dit, ställde sig och väntade ivrigt på klicket. När det inte kom började han ganska snart leta andra lösningar, och snart kom han underfund med att det nog var närmare mitten av rutan som var den utlösande faktorn. Det är underbart att se hur han funderar och testar. 🙂
OK, det är en bra bit kvar till ett tävlingsmässigt utförande men jag är ändå fascinerad på hur långt vi kommit på mindre än en vecka! Nästa intressanta fas blir att få kansjälvterriern att INTE springa till rutan – annat än på kommando. DET kan bli en nära-döden-upplevelse. Men det tar vi nästa vecka. 😉
vallterrier.com 
Har du använt tasstarget för att få in honom i rutan till att börja med?
Vi började med tasstarget i köket igår. Musmatta på klinkers blir ganska halt, så Monster brakade med buller och bång in under bordet varje gång han sprang fram och trampade… Men det verkade inte spela nån roll, han lärde sig snabbt ändå.
När jag började detta projektet, för något år sen kanske, körde jag med tasstarget. Det funkade bra men om jag testade utan så … nä?! Han sprang bara ut och letade target, utan att en märka konerna och förstå att de betydde något. Har provat ”lägga boll”-metoden också men då skäller han som en galning när han springer ut. Men nu, när han fått tänka själv håller han käft och springer (oftast) dit han ska. 🙂
Lustigt – det är just den främre högra (från mitt håll sett) konen som Hampus tenderar att ”låsa fast” vid också. Jag tror att detta kan bero på att jag någon gång i begynnelsen var så lycklig för att han gick in i rutan, så att jag klickade när han stod på insidan av konen.
Jag har ju envist kört tasstarget och har ju en bloggläsare som tjatar om att den ”alltid” ska vara där. Utom på tävling. Det har ju inte funkat och nu har jag börjat köra lite ”blandat” och ibland är den där, ibland inte. Konerna skiter vi i – jag vill att H ska åtlyda mina kommandon ”framåt” och ”stå” och sen ska det egentligen inte spela någon roll om där är koner, agilityhinder eller vad ”i vägen”. Har ju inga planer på att fortsätta uppåt i klasserna om vi skulle få till ett LP2 – att få till ett sittande i grupp på en hund som lägger sig före kommandot på platsliggning, för att han vet vad situationen innebär, känns som ett onödigt jobbigt projekt. I synnerhet som hunden i fråga blir 9 år i februari… 🙂
Sen får jag fundera på hur jag ska lära in det med nästa hund. Men det är ett senare bekymmer.
Jag kör en ”gammal” metod. Sätter ner hunden, går ut till konerna, tar i varje kon och säger ”RUTAN” Ev en grej på mitten men det tar jag snabbt bort.
Jag döper alltså momentet redan här…..gör hela stället intressant.
Går tillbaka, drar på lite igen med ”rutan….rutan”……sen kommenderar jag rutan.
Efterhand filar jag på placeringen, flyttar oftast konerna hela tiden, två i taget. Ibland ut med 3-4 rutor och skickar omväxlande till olika. Är noga med att hunden INTE får följa ett spår ut till rutan (vilket är lätt hänt)
Följer inte dagens target/mussmattemetoder men fungerar ännu. Fick det en gång i tiden inlärt av en SM-förare så…? 😀
Jag är ju mycket för att döpa momenten, dom flesta momenten faktiskt. ”rutan”…..”hoppa” …….”apport”…..”före” osv osv
Det viskar och peppar jag hunden med sekundrarna innan, förbereder hunden.
Rutan tycker jag är kanon att döpa, då ser man hur hunden söker efter konerna på plan. 😀
Vad kul att träningen går så bra!! Tycker allt att du skall skriva om din lyckade metod ändå, så vi andra kan apa efter:)
Ingrid; å andra sidan har jag just (sista timmen) läst regelböckerna tillsammans med två domare och ”rutan” får inte användas som kommando. Det är kommando ”framåt” som gäller och i elit ”framåt” till konen och sedan ”höger/vänster”. Det kom förvisso som något av en överraskning även för domarna men ska man gå efter reglerna så är det så. Tyvärr…
Linda; jag kanske återkommer när jag känner mig mer säker på att det verkligen fungerar. Hittills har det varit så flummigt så jag vet inte ens om jag klarar att få ner det i skrift… 😉
Kalle den ”framåt” då 😀
Ingrid; att döpa rutan till ”framåt” kan ju stöka till det lite på framåtsändandet. 🙂 Kan se framför mig hur den lille terriern far omkring som ett torrt skinn och letar efter fyra koner, istället för fyra människor, på appellplan i högre och elitklass… Att däremot använda kommandot framåt för det han ska göra, det känns mer logiskt.
”I dessa regler angivna kommandoord är
önskvärda”
Citat reglerna. Envisa jag…. 😉 Jag vet att det i mitten av 90-talet kom till domarna att förare inte längre MÅSTE anmäla avvikande kommando förutom handtecken. Det diskuterades livligt då. Före det fick man inte använda andra ord men efter det var vi många som la om till ordet ”rutan”
Nu kan ju det ha ändrats igen, är osäker där men det står ju faktiskt ”önskvärda”!?
Hmmm, måste vi ta reda på 😀
Jodå, den meningen läste vi igår också. Domarna var lite förvånade, och hade personligen inte reagerat när förare använt ”rutan”.
Ja det är just med tanke på reglerna som jag har valt ”framåt” (eftersom jag skrotat bruksplanerna med denna hund). Har dock noterat att många använder ”rutan” och som sagt står det ”bara” önskvärda= andra kommandon ÄR tillåtna. Åtminstone den tolkning jag har hört/läst.
Skulle jag köra brukset så är ju principen egentligen den samma – hunden ska springa framåt till annat meddelas. Jag tror nog fattar skillnaden bättre än vi tror – och K är ju en klipsk kille, Lotta!!!