Sista natten med gänget!

Ja jag har ju inte direkt tänkt sova med dom på altanen i natt, men ändå… 🙂 I morgon åker de in i ladugårdskontorsförrådet på vinterförvaring. Lite trist med tanke på att en hel del av dom fortfarande blommar fint, men snart är nog första frostnatten här och då vill dom inte vara ute. Hittills har jag flyttat in dom mot husväggarna när det varit kalla nätter, men nu får det vara nog. Bilderna är tagna i den sista kvällssolen så de blev ”sådär”.

Halva gänget, och de lite mer udda sorterna. De vanliga bondisarna bor på andra sidan huset.

Lilla änglapelargonen blommar jättefint, så den får flytta in i huset. Den är inte fullt så diffus i verkligheten. 🙂

Stora änglapelargonen har varit rätt risig hela sommaren men nu … nu blommar den mer än någonsin?! Med det inte sagt att det är något överflöd av blommor, men som sagt, mer än tidigare.

Trogen mårbacka, vill inte heller inse att det är höst.

***

Karlsson har fått sig ett rejält träningspass på hemmaplan. Först ett repetitionsuppletande på samma ställe som i söndags. Dvs åkern. Inga fysiska hinder som han kan ”skylla” på för att inte springa ut på djupet. 20 meter bred ruta, fyra föremål, alla längst ut. Det krävdes några extra skick för att få in alla fyra men han tvekade inte att springa ut och det var det som var det viktigaste. Det blåste rätt kraftigt men från sidan vilket gjorde det lite knepigare att få vittring än i söndags, när vi hade rak motvind. Det där med uppletande ”på platten” är uppenbarligen inte heller helt enkelt.

Sen påbörjade vi framåtsändandet, transporten efter gruppen. Fördelen med en bt är ju att jag inte behöver lära honom att skritta. En normal trav är precis perfekt för att hålla samma takt som jag går i. Min tanke var/är att belöna rätt tempo och riktning med att kasta boll över huvudet på honom (inte på mig, vilket också inträffade en gång, hm…). För detta ändamål har jag införskaffat en tennisboll i snöre. Jag är rent ut sagt usel på att kasta så ett snöre underlättar, då får jag lite slung-effekt. Problemet visade sig vara att han travar en bit och stannar för att invänta belöningen. Då ska jag naturligtvis INTE kasta boll. Men ibland kastar jag när han travar jättefint och så tvärnitar han innan bollen hunnit fram… *suck* Där fick vi ytterligare något att fundera på.

Lite kryp och skall hann vi också med och båda delarna gick jättebra. Nu skäller han självmant så länge som krävs. Dock har han börjat gläfsa lite bara jag ställer upp mig inför skallet, innan kommandot kommer. Han lär sig (för) fort den lille terriern. 🙂

Ha en trevlig helg, för det ska jag! 🙂