Då har vi varit ute och spatserat igen, jag och min hatt. (Ja hundarna var också med.)
I ösregn.
I en timme.
I dagsljus.
I bebodda trakter, på trafikerade vägar.
Hatten skötte sig alldeles utmärkt.
Vi kommer nog att vänja oss, jag och min hatt. 🙂
Jag och min hatt!
vallterrier.com 
Vi har faktiskt träffats en gång, på Borås BK. Sandra och Tytti tävlade lägrespår. (Det är jag som är mamma. Sandras alltså.) Jag har läst din blogg nån gång då och då rätt länge, och varje gång undrar jag varför ajg inte gör det oftare. Men nu har jag fångat in din rss, så nu slipper du mig inte 🙂
Btw, hatten är cool!
ha….ha…. ja du skriver för härligt ändå , ni verkar ha det trevligt ihop du och din hatt 🙂
Lena; aha… fast jag kan tyvärr inte påstå att jag kommer ihåg dig. Tävlade själv högre med Iza den dagen så jag hade fullt upp med mitt + att klasserna gick ”om” varandra. Men det kanske kommer fler tillfällen. 🙂
Jag visste det! Ni kommer bli bra kompisar du och hatten 😀