Att matte i den här familjen ibland visar prov på ett enastående terriertemperament är inte vad det här inlägget ska handla om, utan om fyrbeningarnas respektive terrier-egenskaper (läs: envishet). Båda delar visades det prov på igår kväll.
När jag var inne och ”mekade” i tvättstugan/f d pannrummet var Karlsson med, precis som han oftast är. Helt plötsligt (och något oväntat) visade han ett stort intresse för husses gummistövlar (åtminstone den ena) som stod på golvet. Han stack ner sitt söta huvud djupt i skaftet, och självklart följde stöveln med när han försökte backa ut. Han gjorde om detta flera gånger. Hela beteendet tydde på att det skulle finnas något ätbart i stöveln. Till sist tog jag stöveln, vände den upp och ned och vips – ut på golvet ramlade en frolic! Hur den hamnat just där tänker jag inte ens spekulera i. K åt naturligtvis genast upp den, MEN han har inte förstått att det var samma frolic som tidigare låg i stöveln. Han tar fortfarande chansen varje gång jag går dit och sticker ned huvudet i stövelskaftet. Att det bara är ångorna kvar (och förmodligen inte bara frolicångor…) har han inte riktigt förstått.
Izas uppvisande av terriertemperament/envishet kommer bl a till uttryck i hennes mycket starka motvilja mot att vara kvar på nedervåningen när jag går upp för trappan. Oftast får hon följa med om hon vill men om jag bara ska upp och vända känns det lite onödigt. Om jag säger ”stanna kvar – kommer strax” så kan det hända att hon accepterar den (med krokar) stängda kompostgallergrinden. Om jag inte säger något så bryter hon resolut upp grinden och tassar efter mig. Varför låta sig hindras av något så enkelt som ett kompostgaller? Å andra sidan är detta den hund som klättrade ur en komposthage vid ca nio veckors ålder, mycket systematiskt monterade loss nätet i hundgårdsdörren vid sex månaders ålder och klättrade ur sin hundgård med två meter staket vid ca nio månader…
Kanske inte så underligt att jag är djupt fascinerad av de hundar (även större varianter) som faktiskt, på fullt allvar, tror att kompostgaller utgör någon sort hinder?!
vallterrier.com 
Känner igen det där med att hitta gottor på diverse konstiga ställen. Det ser så roligt ut när Roy försöker ta något. Leksakerna hos pappa är i en stor och hög hink. Där stoppar lilla terriern ner huvudet och hänger med halsen på kanten. Frambenen bara spretar! Gullig är han 😉 Pappas hundar är något större typ 8-9 gånger i kilo!
På jobbet har jag ett avklippt kompostgaller (typ hälften), stående på golvet vid dörren, lutat mot karmarna. Ingen av hundarna skulle ens drömma om att det gick att forcera =)
Ibland är det tom för jobbigt att lyfta benen över det, så då lägger jag det ner på golvet framför dörren istället. Inte ens när det står en annan hund utanför vågar mördartaxen doppa dit klorna. Tacksamt va?
I wish… att schäfern hade samma inställning. Livet vore mycket enklare då. Min första schäfer var en annan sort. Då hade vi en bambuspalje som hon inte gick närmare än 1,5 meter, ens när den var ihopfälld?
Kompostgaller funkar faktiskt hyfsat på våra hundar – men jag skulle aldrig drömma om att, vilket jag sett ibland, bygga en hage runt förtältet och tro att de skulle stanna innanför…