…. är inte en borderterriervalp utan … två trattkantareller!
Eftersom hundarna inte gick på mitt snack om att det faktiskt är nyttigt med en vilodag ibland så gav vi oss ut i spöregnet och kulingvindarna. För att komma undan den värsta blåsten gick vi en runda som vi sällan går numera på grund av sönderkörda skogsvägar. Men, den rundan innebär att man passerar mitt trattis-ställe. Och självklart kunde jag inte låta bli att titta efter och se vad jag hittade?!
Om jag haft vadarstövlar på och kunnat ta mig över den nybildade insjön hade jag säkert hittat fler. Vad jag ska göra med två (2) trattisar är något oklart. Men jag får väl torka dom och slänga dom i burken med dom andra.
På samma promenad fick jag också tillfälle att konstatera att gore-texkängor har sin begränsning. Den går vid ca 25 cm vattendjup. Det var vid den här passagen jag råkade trampa ”lite” snett. Vattendjupet var något större nu än då (och mittsträngen något mer ”porös”) för att uttrycka det milt.
vallterrier.com 
Undrar om alla hundar gått ihop om sak? Försökte oxå intala mitt gäng nyttigheten med en latardag, men blev fullständigt nedröstad:-( Jaja, jag har ju min BOA;-))
Underbara valpbilder i tidigare inlägget.
Haha…ur led är tiden! Trattisar till nyår!? Ja här har vi haft 8 plusgrader igår och idag så snart slår väl snödropparna ut…eller nåt sånt?
Såg en bild i kvällsposten (tror jag det var) idag – på krokusar…
Här hittar folk både ”riktiga” kantareller och trattisar var och varannan dag, tycks det när man läser tidningen. Och ja, jag har själv sett några trattisar i ”min” skog. 😉
Själv hade jag önskat mig vadarstövlar, eller ännu hellre en hel våtdräkt, när jag vi tränade sök i dag. Vattensök – en helt ny sport…. *plask-blääää*. Det är inte utan att man funderar på vad det är man sysslar med, om man verkligen är vid sina sinnen, när man ligger där i träsket under nån gran, med regnet vräkandes ner och stormen som härjar vilt och vätan – och med den kylan – tränger innanför skinnet, och vi fortfarande bara är på hund nummer fem av nio …. Det är ju tur (inte minst för min hund) att jag har en särdeles förmåga att glömma eländessöken så snart vädret blir bättre. 😉
Sööööööt är han Gino, trots att han är terrier. 😀 Men, det kan väl bli hund av honom också så småningom. 😉
Ha det gott!