Pussgurkan!

Igår kväll, när Karlsson satt och uträttade nr 2 på gräsmattan bakom huset, så studsade det iväg ett rådjur på åkern i det höga ”gräset” (havren?). Rådjuret passade också på att ”skälla” rejält. K såg det nog inte på grund av den höga växtligheten men att han hörde var det ingen tvekan om. Vad gjorde han? Jo, han sa ”boff” och så gick han raka spåret till mig när han var klar med det han höll på med. Pussgurkan! Iza hade dragit som en avlöning…

För övrigt så brummar en stor skogsmaskin just nu runt i ”min” spår- och uppletandeskog och tar hand om stormfällda träd. Vågar inte tänka på hur det ska se ut när han är klar med tanke på hur blött det är? Djuupa spår blir det. Det handlar inte om speciellt många träd men dom är väl spridda och maskinen måste ju ta sig emellan dom. Sen ska väl en annan maskin transportera ut dom till vägen också… *suck*

För övrigt höll samma maskin på att skrämma mig av vägen i förrgår. När det stormade i vintras så rasade det en gran som hamnade med yttersta toppen ut över grusvägen. Där har den legat sedan dess. Ett tryggt inslag i miljön liksom, som man girat runt utan större besvär. I måndags, när jag åkte in till jobbet mitt på dagen, så fick granen helt plötsligt liv. När jag var 3-4 meter framför den så flyger den iväg i full fart, genom björkslyn och av vägen!!! Jag hoppade högt och att jag inte slutade i diket är ett under. Naturligtvis var det skogsmaskinen som åstadkom detta men den stod så till att den inte syntes från vägen. Ibland är man onekligen mer lättskrämd än vad som är hälsosamt. 😛