Månad: juni 2007

Hade tänkt lägga ett spår till K ”innan det blir för varmt” men det är redan 26° i skuggan.

Sensmoral; man ska inte sova till 08.00 när det är tropiktemperaturer som serveras…

Kvällens promenad med Iza blev ett oväntat äventyr. Eftersom termometern här hemma visade på 28° när jag kom hem (i mer låglänt terräng = stan var det över 30°) så hade jag ingen lust att gå hela djävulsrundan. Ca 75% av den går nämligen på grusväg i stekande sol. Bestämde mig då för att gå halva djävulsrundan, den delen som inte innehåller några ”djävlar”. Detta innebar dock att jag var tvungen att ”uppfinna” en ny väg. Det var den vägen jag skulle uppfinna för någon dryg månad sedan när jag drabbades av akut älgfrossa och la mina uppfinnarjocke-planer på is. Men idag var det dags. Den första, okända delen, var inga som helst problem, men sen… Där det i vintras gick utmärkt att ta sig fram fick vi nu vada i tistlar och hundkex som nådde mig till axlarna, och något lägre (men ändå jättehögt) gräs. Iza hade nog egentligen behövt cyklop och snorkel. Den rundan går vi inte igen förrän någon gång efter årsskiftet…

Jag har just preparerat den hembakade rabarberpajen (med både socker och mjöl) och vispat till vaniljvispen så att mina arbetskamrater (de få som är här på en skolavslutningsfredag) ska få sitt traditionella fredagsfika. Själv ska jag inte ha en endaste liten smula… jag är inte ens sugen. Blir nästan lite rädd för mig själv när jag är så här karaktärsfast?! 😛

Det var då stockholmaren som läser i tidningen att det var en fritidsstuga till salu upp i Norrland. Eftersom han älskar den norrländska naturen så ringer han upp den nuvarande ägaren. Han får en målande beskrivning av en välbyggd stuga i en underskön natur.

Men som han är allergisk mot myggbett, så frågar han också om det finns mycket myggor där stugan ligger och får ett nekande svar – inga myggor. Han nöjer sig för tillfället.
Några dagar senare kan han ändå inte släppa det här med myggorna utan ringer upp igen och frågar om det är 100 % säkert att det inte finns några mygg – och han får samma nekande svar. Man bestämmer att stockholmaren ska komma upp och titta på stugan.

När stockholmaren kommer upp till Norrland blir han alldeles betagen, men så är det så det här med myggen…

Ägaren börjar tappa tålamodet och ger stockholmaren ett erbjudande: ”Jag ska åka in till staden och handla nu på förmiddagen. Innan jag åker till stan binder jag fast dig vid flaggstången spritt språngande naken och om du har fått ett endaste myggbett när jag kommer tillbaka så lovar jag dig att du får stugan gratis.”

Det här går stockholmaren med på. Han binds fast vid flaggstången och ägaren åker till stan. När han återkommer så ser han stockholmaren hänga i repen vid flaggstången, alldeles grå i ansiktet och helt slut. Herregud,tänker han, fanns det ändå myggor här!!! och rusar fram till stockholmaren som svagt stönar:

Nej, inga mygg, men den där jävla kalven – har den ingen mamma?

Igår fick jag ett mail som gjorde mig MYCKET förvånad, fast samtidigt inte…

Hejsan.

När nöden kräver så finns ingen lag…

Jag xxx och xxx (hundens namn) xxxx nödgas nu gå ut med hoven för att hos vänner och bekanta runt om i Sverige söka ett frivilligt ekonomiskt bidrag.

Det som föranleder detta mail, som går ut till alla som jag har i min adressbok med mejladresser, är att för ett litet tag sedan köpte jag och xxx (hundens namn) en bil. Denna bil, en xxx årsmodell xxx, betalade vi 9.000:- för och nu efter någon månad så har det visat sig varit en mycket dålig affär för oss. Bilen har på tre punkter totalt rasat ihop och om den skall repareras som kommer det att kosta drygt samma summa som vi köpte den för. De tre punkterna är växellådan, vågrätt stötdämparaxel samt kamremen. I stort sett så finns det ingen anledning till att fortsätta lägga pengar på denna bil.

Då sommaren börjar att dra mot högsäsong så skulle det vara trevligt och roligt för mig och xxx (hundens namn) att kunna komma utanför kommungränsen.

Jag och xxx önskar nu att av det inkomna frivilliga ekonomiska bidragen kunna köpa en annan och bättre bil.
En målsättning och förhoppning som jag och xxx har är att 10.000:- skulle vara behjärtansväl av det totalt inkomna bidragen.

Om du med ditt hjärta känner att du vill hjälpas oss så kan du sätta in ditt bidrag på vårat postgironummer som är:
xxxxx

Resultatet av denna insamling kommer att presenteras på min och xxx hemsida.

Tack på förhand…

Mitt och xxx måtto som vi bägge försöker att leva upp till är:
”Neka aldrig den behövande din hjälp när det står i din makt att ge den”.

xxxxxxxxx
Underskrift

Ps. Om du vill så vidarebefordra gärna detta mejl till någon du själv känner. Ds.
Ps Ps. Om någon skulle bli arg och upprörd över detta mejl så ber vi om ursäkt, det var inte vår avsikt. Ds D

Men jösses! Hur är folk ihopskruvade??? Om han eller hunden lidit av en allvarlig sjukdom kanske jag förstått det, men en bil!!!

Jag känner inte denna människa. Och även om jag gjorde det så hade jag nog varit lika förvånad/chockad. Ett tag vistades han på klubben och deltog i träningar utan att vara medlem (visade det sig i efterhand) och sedan ägnade han sig åt smutskastning av klubben på insändarsidan i Borås Tidning. Jag tror inte ens jag pratat med karl’n?! Hur min mailadress hamnat i hans adressbok kan man spekulera över. Eller rättare sagt; det är klubbens officiella mailadress han skickat till, och då går det vidare till mig. Men hallå! Idag kom det dessutom en fortsättning på det hela men det läste jag bara som hastigast och raderade sedan. Innehållet var ungefär detsamma…

För övrigt så har Karlsson skrämt mig halvt ihjäl ikväll. Det blev det en sen och ganska kort kvällspromenad i värmen. Varken jag eller hundarna har vant oss än så det krävs inte så mycket för att vi ska vara nöjda. Dock höll det hela på att sluta snabbt. Iza var mer laddad än vanligt, förmodligen för att Karlsson fått gå ut och hälsa på husses kompis vilket inte hon fått göra. Det tumlades runt ganska rejält första metrarna och när vi passerat tomtgränsen med några meter så stannar Karlsson och vägrar gå. Han ligger ner med frambenen och bara tjuter. Inte jättehögt, men det lät rejält otäckt. Som vanligt fungerade hjärnan snabbt i sådana här lägen och samtidigt som jag vrålade allt vad jag kunde på husse, som var på andra sidan häcken, så hann jag både lägga in K på djursjukhuset och gipsa minst ett, förmodligen två, av hans framben…

Jag måste också ha låtit ganska illa för husse kom faktiskt upp i god joggingtakt innan han var framme hos oss. Han tog Iza och jag testade att gå med K åt andra hållet. Det var inga som helst problem. Han ruskade på sig och travade iväg precis som vanligt…

Jag skulle bra gärna vilja veta exakt vad som förorsakade detta beteende? Uppenbarligen var det ingen fysisk skada iaf. Jag skulle även vilja veta vad som rörde sig i Izas huvud? Efter detta lugnade hon ner sig rejält så jag tror att även hon fick sig en tankeställare. Sen misstänker jag ju att minnet är selektivt (och kort) så att hon skulle minnas det till imorgon är nog för mycket begärt…

• Man kan gå ut även tidigt på morgonen och sent på kvällen, i shorts och T-shirt (utan att frysa)
• Man inte ens överväger att ta med jacka när man åker till jobbet
• Man väljer skuggan även om solen skiner (för i solen är det ”för” varmt)

Nu är det sommar! 🙂

Nu blommar våra rhododendronbuskar. Vackert är det och humlor och andra flygfän njuter i fulla drag. Precis som dom gör av blommorna jag placerat på altanen. Lite tråkigt är dock att de praktfulla rhododendron-buskarna blommar under så kort tid. Det gäller att njuta!

Här kalasar en humla och två flugor!

Vackert som ett konstverk!

Vackra skiftningar i morgonsolen.

Järnhunden
Izas uppletande idag var väl närmast att betrakta som katastrof. Om jag inte får en vändning på det här området snarast så kan jag ställa in alla tävlingsplaner och pensionera fröken fräken. Hur nu DET skulle gå till? Att pensionera henne alltså. Hon är ju inte den lättpensionerade typen men tyvärr är det liksom ingen idé att köra högre klass utan ett fungerande uppletande.
Det blåste inte mycket men den lilla vind som var bestod av MOTvind, precis som det skulle vara. Men nu var det inte ens full fart ut på första skicket? Hon segar och dräller omkring och vill liksom inte gå ifrån mig. Har jag efter sju år fått utdelning på mitt arbete med att hon inte ska vara fullt så självständig? Det var ju i så fall synd att det skulle visa sig just på uppletandet… *djuuup suck* Hon kletar och klibbar och promenerar omkring och där ska man stå och vara glad och uppmuntrande när man helst vill dunka pannan i en trädstam och svära lååånga (och högljudda) ramsor… Frustration är bara förnamnet på mina känslor. Ett tag var jag t o m på väg att börja gråta!!!??? Hur som helst fick hon, efter mycket trugande, in fyra föremål. DÅ är det minsann inget fel på farten!? Full fart in och hyfsat snygga avlämnanden. Nybakade kycklinghavrekex serverades också vid varje avlämnande så man tycker ju att det borde gett mersmak? Efter det fjärde föremålet blev det ny strategi. Att fortsätta skicka henne funderade jag inte ens på, då hade jag förmodligen fått en infarkt av ren frustration. Husse fick ta henne i koppel och lulla iväg längs med bortre kanten av rutan där de kvarvarande föremålen låg. Och när hon markerade kopplade han loss och så fick hon lämna av till mig. Inte för att jag vet om det har någon effekt i förlängningen men nu är det iaf gjort.

Guldhunden
Efter ovan beskrivna katastrof gick jag ut och la ett spår till lilleman. Och för att uttrycka det milt; det är tur att någon i familjen kan få upp humöret på matte. 😀
När jag la spåret var dock huvudet fullt av deppiga funderingar på Iza och uppletandet så jag hade inte superkoll på hur jag gick och var jag la apporterna. I synnerhet inte den första visade det sig, som jag uppenbarligen tappat ca 15 meter från påsläppet. Hur som helst spårade han som en liten gud. Motiverad, kanonbra tempo (jag fick gå i rask promenadtakt), jättefina vinklar OCH … han tog varenda apport!!! Inklusive den tappade i början. På sista sträckan innan slutapporten tappade han dock fokus litegrann. Vi gick utmed en väg där det nyligen gått både folk och hundar (visade det sig i efterhand) men när jag uppmanade honom att fortsätta spåra så gjorde han det. Bara sådär. 😀

Nu väntar vi bara på att bönderna ska börja slå sina åkrar så vi kan påbörja intensivträning av fältspår.

Konstaterar också att det är underbart med en ledig dag mitt i veckan. Synd att det inte inträffar oftare… Även om tyvärr det mesta tillbringats framför datorn så innebär det ju att jag får tid över till annat i helgen istället.

I måndags kväll var vi ett rejält gäng som körde uppletande. Jag hade ”uppfunnit” en ny, ganska intressant ruta. Tvärs igenom rutan löpte en bäck, inte speciellt bred, men ändå. Avståndet från baslinjen till bäcken varierade mellan en och ca åtta meter. Den vållade inte några problem för några hundar, utom mina…

När vi vallade rutan blåste det åtminstone lite, men när det var dags för Iza hade det mojnat fullständigt och det var så vindstilla det kan bli på det här jordklotet. Typiskt. För att få ut Iza, nu när vi har problem, vill jag helst ha motvind så att hon kan känna föremålen redan från baslinjen. Det var alltså bara att glömma. Första föremålet gick dock bra som vanligt, men sen… Hon badade i bäcken, hon drack vatten i bäcken, hon promenerade omkring och … tja, letade? Men inte längst ute i rutan där föremålen låg. Hur som helst så lyckades hon jobba sig ut, sakta men säkert och till sist hade vi fått in fyra av de sex föremålen. Jag genomförde en teaterföreställning värdig en Oscars-vinnare när jag talade om hur himla duktig hon var (efter varje föremål) och hur oerhört roligt det är med detta moment. Jag tror faktiskt att hon inte genomskådade att jag egentligen var sur som ättika och ganska missnöjd. Men jag MÅSTE nu vara glad och positiv och låta henne själv komma på att föremålen ligger endast och enbart längst ute i rutan. Poletten måste liksom ramla ner utan alltför mycket hjälp. Någon föreslog synretning men nä! Inte på en sjuårig hund. Det skulle säkert funka utmärkt just den gången, men inte nästa. Hon får helt enkelt räkna ut själv vad som funkar. Basta!

Som sista hund körde jag Karlsson. Det är ju lite känsligt när alla andra bara har en hund var och jag har två. Men vi körde en minivariant med två föremål rakt ut i en korridor i kanten av rutan. Han skötte sig jättefint även om också han hade vissa problem med bäcken. Han var tvungen att leta efter ett ”bra” ställe att hoppa över på, och sen var han tvungen att leta igen efter samma ställe på vägen tillbaks. Men han var ganska söt när han höll på. 😀

I eftermiddag ska det bli uppletande till Iza igen, och ett spår till K. Vädret är ju underbart och nu har det börjat fläkta åtminstone lite så jag har visst hopp om åtminstone lite vind åt Iza.

I övrigt tillbringas dagen mest framför datorn. Först var jag tvungen att jobba ett par timmar och så är det dags för nästa nummer av klubbtidningen. Detta nummer är helt klart det värsta på hela året. I november eller februari är det inte sååå tungt att sitta framför datorn, men nu?! Och som vanligt har folk inte skickat in material i tid. Vissa är duktiga och andra inte… Det är när sådant strular jag blir less. Det är väl inga större problem att montera ihop tidningen om man bara har allt som ska vara med, men detta evinnerliga tjatande?!

Kul test som jag hittade hos Mårr. Det var någon engelsk term jag var osäker på men där la jag mig på medelvärdet för att inte sabba allt för mycket. Och den skriftliga analysen stämmer nog faktiskt ganska bra…

Left brain dominant individuals are more orderly, literal, articulate, and to the point. They are good at understanding directions and anything that is explicit and logical. They can have trouble comprehending emotions and abstract concepts, they can feel lost when things are not clear, doubting anything that is not stated and proven.

Right brain dominant individuals are more visual and intuitive. They are better at summarizing multiple points, picking up on what’s not said, visualizing things, and making things up. They can lack attention to detail, directness, organization, and the ability to explain their ideas verbally, leaving them unable to communicate effectively.

Overall you appear to be Left Brain Dominant

Vill du göra testen hittar du den här! Kom igen nu, hur många procent har du? 😉

(Varför funkar nästan aldrig koderna man får på sådana här tester? Den koden man ”bara” ska klistra in på sidan för att visa resultatet? Är det min mac, eller min webbläsare som spökar? Får alltid göra skärmdumpar, kopiera och krångla…)

Ikväll har jag varit på 50-milaservice hos naprapaten. Som vanligt innefattade detta några akupunkturnålar, massage av alla de former och stretching av nacke och axlar mm mm.

Första tecknet på förvirring var när vi pratade hund och han (naprapaten) plötsligt kläcker ur sig att han vill ha en kinesisk nakenhund! Först trodde jag han drev med mig, men tydligen inte?

Andra tecknet var följande; när han masserar ryggen så ligger man ju på mage, av förklarliga skäl. BH:n knäpper han prydligt upp och knäpper sedan igen när han är färdig. Så icke idag. När han knådat färdigt så säger han ”nu kan du vända på dig” varpå jag tycker att ”du kanske kan klä på mig först?” *garv* Man är ju liiite handikappad i den situationen…

Tredje tecknet på förvirring kom inte förrän ca 30 minuter efter hemkomsten. När jag sitter och äter ringer telefonen. ”Hej det är xxxx, du har nog en akupunkturnål kvar i huvudet”… Ridå!

Jag fick mig ett gott skratt, tog bort nålen, och var glad att jag handlat på vägen dit och nu åkt raka spåret hem…

Då är dagens hundträning avklarad och tja … jag är ganska … jättenöjd! Först blev det ett spår till Karlsson med några fastbundna pinnar och några vanliga. De fastbundna tog han utan problem och han tycker uppenbarligen att det är jättekul när han får kämpa lite. Två pinnar missade han helt och en markerade han men lyckades inte hitta den i blåbärsriset så han fortsatte spåra istället. Det var dock helt OK som markering betraktat så på en tävling hade jag troligen inte missat den pinnen. Vinklarna tog han som en liten dammsugare och tempot, jag säger bara – tempot! 😀 Nu galopperade han bitvis i spåret och draget i linan var riktigt, riktigt bra. Efter apporterna, när han kom till insikt om att det var slut på köttbulleutdelningen för den gången, så behövde jag inte truga utan han stack ner näsan i backen (OK, det är ju inte så långt, men ändå) på en gång och fortsatte! Det känns onekligen som om det har lossnat nu. 🙂

Sedan var det dags för uppletande med storasyster. Lyckades lura med husse ut och valla en ruta på ca 50×50 meter. Längst ut i rutan låg det sex föremål ”utspridda”. Jag hade försäkrat mig om motvind, så gott det gick, och se – det gick! Första föremålet var inga problem, det är det ju aldrig. Andra gick också bra men sen började hon ”klibba” och ville inte gå ut. Men utan allt för mycket tjat kom hon iväg ut och hittade ett till, och ytterligare ett. Efter det fjärde tyckte hon dock att det var nog så då fick jag gå med en bit ut i rutan och se på sjutton, då hittade hon det femte. Klang och jubel! 🙂 Då var jag sååå nöjd, med tanke på hur det har varit innan. Det sjätte hittade hon när vi gemensamt gick och letade. Roligt var också att avlämnande var ganska prydliga. Inget ”slänga på marken framför mattes fötter” utan i händerna på mig varje gång. Yes! Hoppas nu bara att vi hinner vara med på uppletandeträningen på klubben imorgon och att hon har minnesbilden kvar? Vi avslutade med några rejäla budföringar så att hon fick springa av sig. Härligt!

För övrigt har jag planterat pelargoner, lobelior mm i krukor som nu pryder altanen. Har även lagt upp ett mentalt schema för hur jag ska flytta runt dem för att alla ska få sol lite då och då. Det är nämligen rätt mörkt och solfattigt på den sidan. Kan jag dessutom komma ihåg att vattna dem och dosera ut lite näring då och då så kanske det blir bra? De frodiga ogräsen mellan plattorna är vederbörligen besprutat med gift och lite annat trädgårdspyssel är utfört. Jag har även beskurit (inte speciellt vetenskapligt, men ändå) klematisen som växer i rabatten. Detta är en extremt fascinerande växt som skulle platsa i någon skräckfilm. Extremt snabbväxande och ”yvig”. Har man inte öppnat dörren till uteplatsen på någon vecka så är det knappt man kommer ut… När jag höll på med den ansningen så upptäckte jag något konstigt som inte såg ut att höra dit. Det tog några sekunder innan hjärnan hade kopplat färdigt och meddelade mig att det var pionen som växt sig meterhög!!! Allt för att komma igenom ”helvetes-klematisen” och få lite ljus och luft. Trodde nästan att den stackars pionen kvävts under den envisa klematisen men nääädå, den kämpar på. Snacka om överlevnadsinstinkt!

Idag på morgonen har jag ägnat mig åt att kamma Iza. Hon hatar nämligen att bli borstad men med Karlssons underulls-kam går det bra?! Fick loss underull så att det skulle räcka till att göra en ny schäfer i 6-månadersåldern. Det är ett under att hon inte är helt naken? Å andra sidan kunde jag nog ha fortsatt ett bra tag till men min rygg började protestera så det fick vara. Sedan jag började simma henne har jag inte märkt så mycket av de här rejäla fällningarna eftersom mycket lossnar i bassängen men nu är hon inne i en rejäl ”period” så det var dags att ta ett tag.

Gårdagen tillbringade i sin helhet på Elfsborgs BK och årets event (vad det gäller hunderi) i sjuhäradsbygden. Sjuhäradsmästerskapet. En jätterolig lagtävling där det normalt är sex klubbar (i år var det fem) som tävlar mot varandra i lydnad (I-elit) och bruks (appell-elit). Jag var på plats 08.30 och åkte hem 22.30. Boråslaget slutade på en tredjeplats och det kändes helt OK med tanke på omständigheterna. Tävlingen var kombinerad med klubbens 10-årsjubileum så det blev fest på kvällskanten. Efter en hel dag i solskenet var man dock ganska mör så vid 22-tiden kändes det som en god idé att ringa efter husse för hemtransport. Iza och Karlsson fick tillbringa dagen hemma med husse. Rätt skönt med tanke på vädret, både för dom och för mig.

Nu ska dagen ägnas åt allt jag inte gjorde igår. Dvs trädgårdsarbete, hundträning, klubbtidning mm…

Nu när maj månad är över och borderterrier-ägarna inte längre kan njuta av kalenderpojken Karlsson så får jag lov att presentera omslagspojken Karlsson istället. 😉

Jag brukar normalt undvika att ha mina egna hundar på omslaget till klubbtidningen (det har hänt men nu är det många år sedan) men nöden har ingen lag. När man med mycket kort varsel ställde in klubbmästerskapet i lydnad, vars segrare jag tänkt mig på omslaget, så blev det till att rota i egna bildarkivet och ta fram en lämplig sommarbild. Och vad kan vara lämpligare än en glad hund på en sandstrand?

(Normalt sett är omslaget på tidningen i färg men detta är ett litet ”extra” budgetnummer så där är omslaget svart-vitt.)

Ja inte fysiskt, till maten, för det är jag inte speciellt förtjust i. Men ketchup-effekten har drabbat mig med full kraft. Det händer en gång varje säsong och varar i ett par veckor. Under denna period känns det som om jag ALDRIG kommer hinna klart allt som ska göras på jobbet… Och varje gång hinner jag. Så nu stressar jag inte upp mig så förfärligt för jag VET att det fixar sig, men det blir ändå ett par riktigt hektiska veckor. Dessutom ska jag iväg i eftermiddag/kväll till en av våra leverantörer på invigning av nya lokaler kombinerat med div. föredrag. Känns inte optimalt just nu, men so what, det blir nog trevligt.
Morgondagen, hela dagen OCH kvällen, ska jag tillbringa på Elfsborgs BK. Först som åskådare/fotograf på Sjuhäradsmästerskapet och på kvällen på deras jubileumsfest. Ska bli roligt, i synnerhet som vädret verkar bli OK, men mina egna hundar får husse ta hand om. Å andra sidan kanske dom kan behöva en paus från matte. 😉

På söndag är det inget direkt planerat men det finns ett oändligt antal projekt att ta tag i hemma. Måste köra uppletande med Iza och spår med K + att jag skulle behöva inhandla diverse blomster till krukor och amplar och… Tja, listan kan bli ungefär hur lång som helst…

Igår kväll gick jag djävulsrundan med Iza. Till hennes stora besvikelse och min stora förvåning/lättnad var det lugnt. Ingen katt på första kattstället, inga tranor på åkern, inga får i fårhagen, inga skällande hundar i hundgården på första hundstället, inga katter på andra kattstället, tråkiga hästar (=stillastående) vid djävulshuset, INTE EN ENDA italiensk vinthund eller annat litet kräk utanför djävulshuset, ingen katt på tredje  kattstället och t o m hennes favorithästar var för slöa för att ge henne någon respons.  Men jag hade det lugnt och skönt. 🙂