Månad: juni 2007

Mysla alltså. Och det har hon varit sedan igår. Bacillen kunde inte stanna så länge eftersom hon var på väg mot andra mål men Kråka och Karlsson hann med ett rejält race på tomten. Det tog en stund innan Kråka insåg att Karlsson inte var så farlig som han lät i sina intensiva lekinviter men sen hade dom kul. Iza var mäkta upprörd och vissa av fönstren har en konstig beläggning på insidan idag…?

När Bacillen åkt tog vi en liten promenad med hundarna. Mysla och Karlsson fann varandra på direkten och resten av kvällen ägnade Karlsson åt ”grovhångel” med Mysla. Han kan pussas den grabben. 😉 En lång och trevlig kväll blev det med god grillmat, lite vin och mycket hundsnack. Om ett par timmar ska vi åka till klubben för den planerade bloggträffen. Just nu verkar det dock som om det, förutom vi två, bara blir Vovva. Men den som lever får se.

Så; MrArboc, du kan ta det lugnt. Jag kan intyga att hon lever och mår bra. 😉

Nu är det bara några timmar kvar tills Mysla & Bacillen landar. 🙂 Ska verkligen bli spännande att träffas efter alla ”nätkontakter”. Mysla stannar till imorgon så ska nog hinna ”tjôta” en del, men Bacillen åker vidare ikväll.

Bekvämlighet är onekligen ekonomins värsta fiende. Det är ju så bekvämt att behålla samma bank och samma försäkringsbolag och… Men när det händer något så att man tänder till, då jäklar! Nu har jag tackat för mig hos Folksam och istället tecknat bilförsäkring hos Aktsam. (Tack för tipset Marie.) Med detta sänkte jag försäkringskostnaden med ca 3000:-/år!!! Och nästan 4000:- om inte misstaget med min boendeform uppdagats igår. Det pinsamma är ju att det är så löjligt enkelt att byta försäkringsbolag på bilen. Två telefonsamtal på totalt ca 5 minuter och det ena, till Folksam, hade jag egentligen inte ens behövt ringa visade det sig.

Så gott folk; kolla upp era bilförsäkringar! De bolag jag också kollade på igår har utmärkta beräkningsverktyg på nätet så att man kan få en uppfattning om vilka belopp det handlar om.

Jag kan också konstatera att om jag inte haft en blogg där jag spytt ur mig min irritation så hade jag aldrig tänkt tanken på just Aktsam. De fanns inte ens med på kartan… Men nu gör dom det. 🙂

Nu pratar jag inte om den juiceliknande dryck som folk (inte jag) med förtjusning blandade groggar med på det glada -70 och -80-talet utan om den här trötta nattfjärilen som hela dagen har vilat upp sig på insidan av vårt altanräcke. Omständigheterna för fotografering var långt ifrån optimala men håll tillgodo ändå. I  verkligheten är de mörka partierna nästan marinblå…

Nästa gång det blir en bild här så hoppas/tror jag att det blir en hundbild. Det har varit mycket trädgård sista tiden. 😉

Försäkringsbolag är ju inte alltid så enkla att ha att göra med, det kommer väl inte som någon nyhet för någon. Jag ska försöka göra en lång historia kort…

För ca 10 år sedan lyckades jag backa på en bil med hyfsat rejäla skador som följd. Det fick gå på försäkringen och bonusen rök självklart. När jag kommit upp i full bonus igen upptäckte jag och husse att min premie ändå var rejält mycket högre trots att vi hade nästan identiska bilar och min enligt all tillgänglig logik borde varit billigare om det skulle skilja något. När jag ringde bolaget (det börjar på Läns och slutar på säkringar) och frågade varför så hänvisade dom till den gamla skadan. Detta belastade ALLA delar i försäkringen med ett högre belopp, fortfarande efter 6-7 skadefria år, och så skulle det förbli. Det handlade alltså om ett par tusenlappar per år om jag inte minns fel. Såväl, brand- som stöld- och glasdelen mm var högre. Hur mycket ger ni för den logiken? Han förklarade också, på min direkta fråga, att om jag bytte bolag skulle jag betraktas som ”skadefri” och sannolikt få en lägre premie. Och om jag gick tillbaks till dom efter ett år skulle jag vara lika ”skadefri” där… *suck*

Jag ringde runt och hamnade till sist hos ett bolag som börjar på Fo och slutar på am som erbjöd en hyfsad premie och på den vägen har det varit.

När jag köpte ny bil förra sommaren så var den registrerad som lätt lastbil = inget baksäte, lastgaller och lägre skatt. Av någon outgrundlig anledning tyckte jag dock att det vore bra med baksäte (att förvara spårpinnar, uppletandeföremål, gummistövlar och andra oundgängligheter i???) och gjorde en ny registreringsbesiktning så att det åter blev en personbil. Detta glömde jag dock att meddela Folksam och kom på först nu när det kom ett nytt försäkringsbrev. Utan att ha en aning om vilken effekt detta faktum skulle ha på premien (dyrare/billigare?) så tyckte jag ändå att jag borde vara ärlig. Ringer alltså upp bolaget och meddelar detta. Får också frågan hur jag bor? Villa, radhus, lägenhet? När jag svarar ”villa” så blev helt plötsligt försäkringen 800:- billigare per år.

– Men jag har bott i villa hela tiden, säger jag då.
– Här står det hyreslägenhet, får jag till svar.
– Men tidigare års premier då. Jag har uppenbarligen betalat alldeles för mycket. Något har blivit fel hos er, antingen har ni inte ställt frågan eller också har ni registrerat fel. Vad gör du åt det?
– Jag kan inte göra något bakåt i tiden…
– Det är ju inte JAG som har gjort fel, det är ju ni.
– Jag kan inte göra något bakåt i tiden… men det ska stå i försäkringsbeskedet, avdragen villarabatt.
– Men hur ska jag kunna kontrollera riktigheten i något som INTE står över huvud taget? Det står ju inte ”ej avdragen villarabatt”… det står ingenting!
– Jag kan inte göra något bakåt i tiden… då får du skriva in och klaga.

Vi får se exakt hur irriterad jag är imorgon, ännu ska de inte andas ut! Eller också kanske jag ringer ett samtal till bolaget som börjar på Läns och slutar på säkringar…

Att bloggen kom att heta ”vallterrier” var mer eller mindre en slump. Skulle bara testa lite och sen blev jag kvar… Dock är inte den benämningen speciellt långsökt med tanke på att Karlsson har betydligt fler vallhundsegenskaper än vad vallhunden i familjen har.

Igår kväll satt jag och tittade på en film där det ingick en hel del gigantiska fårflockar som vallades hit och dit. Varje gång fåren bähähäade slutade Karlsson att tugga på sitt ben och tittade mycket intresserat på TV:n. Vallhunden Iza lyfte inte ens näsan från mattan… Kanske bör tillägga att hon har ett helt annat (och mer engagerat) förhållningssätt till får när de serveras ”live”, men det är en annan historia.

När jag kom hem från jobbet idag var Karlsson fortfarande utarrenderad till dagmatte i avvaktan på att husse skulle ta med honom hem. Eftersom jag inte var sugen på att åka till klubben och träna gick jag ut och körde uppletande med Iza – igen. Nerverna var på helspänn. Jag är INTE förtjust i att göra detta på egen hand. Vet inte varför jag känner mig tryggare när det är fler människor med? Kanske för att det är fler som kan hjälpa till att leta när hon rymt? Ja jag vet, jag ÄR jättefånig, men det är så det känns. Inte för att hon någonsin rymt under ett uppletande men å andra sidan har det inte sprungit några rådjur genom rutan heller… Hon är ju inte typen som rymmer bara för rymmandets skull men om det dyker upp något värt att jaga så är hon borta. Då finns det inget som kan hejda henne…

Nåväl, att valla 50×50 meter ruta på egen hand tar ju sin lilla stund. Den här gången band jag Iza mer strategiskt på baslinjen så att jag kunde få ögonkontakt med henne hela tiden. Jag demonstrerade noggrannt att jag la ut föremålen och sen började jag skicka. Och det gick bra! Faktiskt riktigt bra. 🙂 En klar förbättring mot igår och jag behövde inte tjata speciellt mycket för att få ut henne igen. Något enstaka ”ut, leta” men annars jobbade hon på. Och den här gången fick hon in alla sex föremålen helt på egen tass. 😀 Det kanske finns hopp? Nu ska jag köra en gång till så här, sedan ska husse (eller någon annan) få stå för synretningen ett par gånger och sen ska jag tillbaks och köra utan synretning. Hoppas nu denna taktik funkar annars vet jag inte vad jag ska hitta på?

När vi var klara bet jag ihop och fortsatte ha henne lös medan jag gick och plockade ner snitslarna. Sedan fortsatte vi på promenad, fortfarande med lös hund, åtminstone en bit. Det är så oerhört skönt att se att det faktiskt funkar. Hon hade fokus på mig och försökte inte ens sticka. Vid ett tillfälle stack hon näsan i backen och drog en liten bit (10 meter?) på något som troligen var ett viltspår. I dom lägena kan jag bryta henne men det är när hon får visuell kontakt med viltet som det är helkört. I det läget kopplade jag henne dock eftersom vi dessutom började närma  oss vägen och mer kattrika områden. Men jag fick åtminstone en glimt av hur det borde vara att ha hund (läs schäfer).

Nu har även Karlsson landat i hemmets vrå så det blir lite apportering och andra lydnadsövningar för honom. Promenerat har han nog gjort så det räcker under dagen.

I en kommentar undrades det ”när blev detta en trädgårdsblogg?” Det blev det inte. Det bara såg ut så. 😉 När termometern pendlar runt 30° händer det inte så mycket på hundfronten så då får man väl skriva om det som står till buds.

Nu har termometern sjunkit närmare 10° och då börjar vi röra på oss igen. Igår var det framåtsändandeträning. Innan det hann jag köra ett litet lydnadspass var med fyrfotingarna. Fortsatte traggla inkallningen med Iza. Började om från början – igen. Mycket kort avstånd och ingen fart alls innan jag kommenderade ”stanna”. Sen utökade jag sakta avståndet. Måste försöka att inte, min vana trogen, gå för fort fram, igen. Körde lite kryp och ff också och avslutade med lite agility! Iza har inte satt en tass på agilitybanan på minst ett år och jag tror egentligen att det är ännu längre sedan. Gick dit och skickade in henne i en sex-pinnars slalom och det satt som en smäck! Flera gånger! Utökade sedan till 12 pinnar och det gick lika bra. Jag kunde t o m stå några meter bort och säga ”slalom” och hon gjorde vad hon skulle. Någon enstaka gång missade hon ingången, och någon gång en port på slutet men i det stora hela var jag mäkta imponerad. Vi får väl återuppta agilitykarriären nästa år när jag gett upp hoppet om uppflyttning till elit. En åttaårig schäfer i agility- och hoppklass I, tror ni det kan vara något? Hon tycker ju åtminstone att det är roligt… Framåtsändandet gick väl ”sådär” igår, inte mycket att skryta med.

Karlsson fick sig ett litet pass med positioner, framförgående och en platsliggning i grupp. Först ramlade det ner ett löv framför näsan på honom som han var tvungen att resa sig och titta närmare på. Sen kom han på att när vi kört appellen ska vi köra lägre så det var hög tid att börja träna på krypet! Han är alltså inte helt bekväm i situationen men det märks på honom att han blir mer och mer medveten om VAD han ska göra. Sen att den lilla bångstyriga kroppen inte riktigt är på samma linje, det är liksom inte hans problem?!

Idag lyckades jag ännu en gång lura med husse ut i skogen och valla uppletanderuta till Iza. Nu har vi definitivt gått tillbaks till valpstadiet, förutom att det vallade området är 50×50 meter. Hon fick sitta och titta på när vi vallade rutan och jag bollade och lekte med föremålen. Visst blev det bättre men ändå inte fullt så bra som jag väntat mig med den retningen. Av sex föremål fick hon iaf in fem på hyfsad tid och sen tog hon det sjätte när jag gick med ut. Känner mig helt vilse i uppletande-pannkakan just nu. Är egentligen inte alls förtjust i att börja med synretning igen, men har å andra sidan inga andra ljusa idéer så då får jag väl testa detta.

Kvällen avslutades med simning för Iza så nu ska nog hon sova gott inatt. 🙂

Idag är det ”bara” 27° ute. Men det blåser vilket underlättar livet betydligt. Det går faktiskt att gå flera meter i taget utan att smälta. Lunchpromenaden med hundarna blev av den något kortare varianten men dom verkar ganska nöjda ändå, och ikväll är det lydnadsträning…

…eller möjligen – tantvarning?!

När jag var och handlade blommor till krukorna på altananen hittade jag en charmig pelargonia av en (för mig) ny sort. Brukar normalt köra med traditionellt ”bond-röda” pelargoner. Har ingen aning om vad dom heter men dom passar bra här på landet tycker jag. 🙂 Men den här! Jag är djupt fascinerad och hoppas att jag kan klara att övervintra den. Väntar ivrigt på instruktioner från Ingrid, men de kommer kanske framåt höstkanten?

Ytterligare vuxenpoäng har jag skrapat åt mig genom att:

• Komma ihåg att vattna, flera gånger under veckan!

• Komma ihåg att vattna med gödning en gång, helt enligt reglerna.

• Komma ihåg att byta plats på krukor, lådor och amplar så att alla ska få lite sol emellanåt.

Nåja, vi får väl se hur länge det håller. Den här pelargonian funderar jag dock starkt på att låna ut till svärmor ”på foder” under semestern så att den ska överleva. Hon kan ju behöva något att passa när hon inte har Karlsson att ta hand om några dagar i veckan. 🙂

Bäst just nu är utan tvekan att – äta frukost utomhus! I skuggan.

Vill ni ha en klätterväxt som tål ALLT ska ni skaffa en så’n. Min har stått på samma torra plats i 8-10 år nu. Jag vattnar den aldrig, oavsett hur torrt och varmt det är. Jag har aldrig gödslat den eller gett den ny gjord. Den bara … är. Förvänta er dock inte att den ska samexistera med några andra växter. Den kväver det mesta i sin omgivning. Men lyckas man bara tukta den någorlunda så blommar den fint från juli och långt in på hösten. Blommorna är ca 3 cm i diameter.
Lycka till! 😀

När jag ändå var i farten och rotade efter gamla bilder så hittade jag lite annat smått och gott. Det mesta är från första sommaren med digitalkameran när jag testade makrofunktionen. Den fungerade. 😛

Höstspindelnät på altanen.

Spektakulära moln som jag tog mååånga bilder på.

Kolla vattendropparna.

Mer vattendroppar.

För några år sedan hade vi åtminstone två grannhus med trevliga innevånare som vi umgicks med. På en lagom nivå, ganska opretantiöst och ofta oplanerat. Vi brukade fira midsommar och nyårsafton tillsammans och framför allt på sommarhalvåret blev det en hel del spontana grill- och vinknytisar. Allt blev så mycket enklare när ingen av oss hade mer än 100 meter hem, oavsett hos vem vi var. Vi hjälptes dessutom åt med blomvattning, djurpassning och posthämtning vid behov. Sådär enkelt som det SKA vara…

Av olika anledningar har båda familjerna tyvärr sålt sina hus och flyttat och de grannar vi har kvar är inte några presumtiva umgängeskandidater. (Ärligt talat är de flesta av dem ganska knepiga… *suck*)

Den här helgen har det dock varit lite som på den gamla goda tiden. I  fredags kväll kom helt plötsligt det ena paret och promenerade förbi?! Det visade sig att de lånat sitt gamla hus (av sonen) över helgen. De stannade naturligtvis en stund och tog en öl och ”tjôtade” lite. Och igår kväll blev det gemensam grillning och mera ”tjôt”. Jättemysigt! Det hela blev inte direkt sämre av att man även vid midnatt kunde sitta ute i shorts och kortärmad skjorta…

Det blev ett litet spår till K i alla fall. Vill det sig illa (?) så är det sån’t här väder på lägret, precis som det var förra året, och då måste ju hundarna ändå klara av att göra något.

Själv spåret gick väl sådär. Lite strul i början men sen tog det sig. Viljan är det åtminstone inget fel på längre. Efter sista apporten råkade vi dock ut för en riktig rysare…

Min midjeväska är självklart en riktig guldgruva tycker lille K. Den innehåller bl a köttbullar och favoritpipen. När vi busat och matat färdigt stoppade jag ner både köttbullepåsen och pipen i väskan men det tyckte inte K var någon god idé. Han försökte göra en djupdykning ner i väskan och det var då det hände. På framsidan av väskan finns två ringar och i varje ring hänger (numer hängde) det en karbinhake. Helt plötsligt börjar han skrika rakt ut och försöka dra till sig tassen som fastnat i karbinhaken!!! Den ena hade hängt sig ”upp och ned”, dvs den smala änden var nedåt och den änden passade perfekt för en borderterrier-trampdyna. Jösses vilken panik vi fick båda två och det hela blev inte direkt enklare av att han försökte dra till sig tassen. Det var så rörigt så jag är inte ens säker på om det var höger eller vänster tass? Hur som helst fick jag loss trampdynan/tassen till sist. Det tog säkert flera sekunder! Inga fysiska skador verkar ha uppstått, ingenting syns och han haltar inte, men han har fått en viss (hälsosam?) respekt för väskan, och karbinhakarna är numera bortplockade…

Idag lämnar Mysla sina nordliga hemtrakter för en PR-turné i södra Sverige. Denna turné innebär bl a en övernattning hos oss med därpå följande ”blogg-träff” på Borås BK om exakt en vecka. Är du sugen på att delta, hör av dig, eller helt enkelt … kom dit!