Järnhunden
Izas uppletande idag var väl närmast att betrakta som katastrof. Om jag inte får en vändning på det här området snarast så kan jag ställa in alla tävlingsplaner och pensionera fröken fräken. Hur nu DET skulle gå till? Att pensionera henne alltså. Hon är ju inte den lättpensionerade typen men tyvärr är det liksom ingen idé att köra högre klass utan ett fungerande uppletande.
Det blåste inte mycket men den lilla vind som var bestod av MOTvind, precis som det skulle vara. Men nu var det inte ens full fart ut på första skicket? Hon segar och dräller omkring och vill liksom inte gå ifrån mig. Har jag efter sju år fått utdelning på mitt arbete med att hon inte ska vara fullt så självständig? Det var ju i så fall synd att det skulle visa sig just på uppletandet… *djuuup suck* Hon kletar och klibbar och promenerar omkring och där ska man stå och vara glad och uppmuntrande när man helst vill dunka pannan i en trädstam och svära lååånga (och högljudda) ramsor… Frustration är bara förnamnet på mina känslor. Ett tag var jag t o m på väg att börja gråta!!!??? Hur som helst fick hon, efter mycket trugande, in fyra föremål. DÅ är det minsann inget fel på farten!? Full fart in och hyfsat snygga avlämnanden. Nybakade kycklinghavrekex serverades också vid varje avlämnande så man tycker ju att det borde gett mersmak? Efter det fjärde föremålet blev det ny strategi. Att fortsätta skicka henne funderade jag inte ens på, då hade jag förmodligen fått en infarkt av ren frustration. Husse fick ta henne i koppel och lulla iväg längs med bortre kanten av rutan där de kvarvarande föremålen låg. Och när hon markerade kopplade han loss och så fick hon lämna av till mig. Inte för att jag vet om det har någon effekt i förlängningen men nu är det iaf gjort.
Guldhunden
Efter ovan beskrivna katastrof gick jag ut och la ett spår till lilleman. Och för att uttrycka det milt; det är tur att någon i familjen kan få upp humöret på matte. 😀
När jag la spåret var dock huvudet fullt av deppiga funderingar på Iza och uppletandet så jag hade inte superkoll på hur jag gick och var jag la apporterna. I synnerhet inte den första visade det sig, som jag uppenbarligen tappat ca 15 meter från påsläppet. Hur som helst spårade han som en liten gud. Motiverad, kanonbra tempo (jag fick gå i rask promenadtakt), jättefina vinklar OCH … han tog varenda apport!!! Inklusive den tappade i början. På sista sträckan innan slutapporten tappade han dock fokus litegrann. Vi gick utmed en väg där det nyligen gått både folk och hundar (visade det sig i efterhand) men när jag uppmanade honom att fortsätta spåra så gjorde han det. Bara sådär. 😀
Nu väntar vi bara på att bönderna ska börja slå sina åkrar så vi kan påbörja intensivträning av fältspår.
Konstaterar också att det är underbart med en ledig dag mitt i veckan. Synd att det inte inträffar oftare… Även om tyvärr det mesta tillbringats framför datorn så innebär det ju att jag får tid över till annat i helgen istället.
vallterrier.com 
Håller ju just nu kurs tillsammans med en tjej som har en lite annan uppfattning om det här att vara positiv och uppmuntrande – hon menar stenhårt att vi INTE ska ”uppmuntra” när hunden gör sånt som inte är så önskvärt… T.ex. det här att man alltid berömmer på tävling, oavsett hur dåligt momentet utförts – det befäster bara det felaktiga beteendet, menar hon. Intressant tankesätt, men det gäller ju att man får tillfälle att verkligen berömma rätt beteende också…!
Jag förstår din frustration – jag börjar bli mer o mer sugen på att köpa en hund till och börja om från början. Teoretiskt kan jag ju låna Otto-Bus men han är ju ändock husses hund…
Tja, glad och uppmuntrande i det här fallet betyder att jag försöker säga ”UT LETA” i ett glatt och positivt tonfall fast jag helst skulle vilja vråla ”men för he***e hundskrälle, ut och leta med dig. NU”. Men tar jag till DEN tonen så flyttar hon till en annan kommun. Sen är jag självklart glad och positiv när hon väl kommer med en grej även om det tagit en halv evighet att ta sig ut till den… Jag tror inte hon tolkar det som att det var bra att hon lullade runt i en kvart först?