Kategori: Uncategorized

Gårdagskvällens arrangemang var en riktig lyckträff! Riktigt bra var det. En stor portion humor, levererad med mycket självdistans, och många härliga skratt blandat med en portion allvar. Jag är också väldigt imponerad av folk som kan stå på en scen och hålla igång, helt ensamma, i närmare två timmar.

Enligt Ticnet är det bara två föreställningar till planerade; Karlstad IKVÄLL (Mårr, det finns biljetter kvar!!!) och Stockholm i maj. Har ni chansen så kan jag varmt rekommendera det.

Känner mig fortfarande rätt förkylningshängig och febern har nog inte släppt helt så det slinker ner en Ipren då och då. Det kanske blir långrandigt det här?

Det räcker tydligen att åka till Norge i fyra dagar och tre nätter för att tappa greppet på TV-världen?! Har till min fasa (nåja, det kanske var en liiiten överdrift) upptäckt att mina båda favoritserier, Desperate Housewives och 24, har börjat igen. Den här veckan!

Tack var den utmärkta siten tv.nu har jag dock lyckats utröna att det sänds repriser av både det ena och det andra. Dock vid extremt obskyra tidpunkter så det är egentligen som gjort för att misslyckas. Dessutom kommer 24 att sändas efter sängdags på torsdagar, och hur jag ska komma ihåg att spela in det…?

Det räcker även med fyra dagar i Norge för att tappa greppet på allt som ens kan liknas vid en frisyr. Jag brukar klippa mig var femte vecka, och var femte vecka inföll i tisdags – exakt! När jag skulle boka frisörtid kände jag mig lite wild & crazy och tyckte att vi kunde testa sex veckors intervall. Bad idea…

Om en stund åker vi in till stan för att äta snabbmiddag på en bättre krog och sedan bänka oss på Henrik Schyfferts The 90’s – ett försvarstal. Hoppas det blir så kul som jag trodde när jag bokade biljetterna i december. Då hade jag liksom ingen aning om att jag skulle ha tillbringat hela veckan i Norge och dessutom vara förkyld… Helst skulle jag bara vilja dö en smula i soffan framför Let’s Dance, men det får bli en annan dag.

Dagens positiva nyhet är att man nu kan ha ”trådade” kommentarer även i den här versionen av WordPress (=gratisversionen). Det innebär att när jag svarar på en kommentar kommer svaret att hamna på just den kommentaren. Kul … tror jag?

Efter att jag overloadade Arne Dahl och A-gruppen i höstas (fem böcker på raken) bestämde jag mig för att läsa minst fem ickedeckare av andra författare innan jag gav mig i kast med fler Arne Dahl. Nu är målet uppfyllt. Jag har läst:

1. John Irving – Den fjärde handen

2. John Grisham – Den samvetslöse

3. Jonas Gardell – Jenny

4. Majgull Axelsson – Is och vatten, vatten och is

5. Sara Kadefors – Fågelbovägen 32

Frågan är; kan jag nu anse mig avgiftad och klar? Kan jag ikväll ge mig i kast med ännu en Arne Dahl?

Men jag lovar (tror jag) att bara ta en i taget i fortsättningen, och läsa något annat emellan.

(Femte bokan ovan var för övrigt en mycket positiv överraskning; en ”fådd” pocketbok, jag hade inga som helst förväntningar, men den var riktigt bra och attacklästes på tåget igår.)

Hemkomsten igår var ungefär lika tumultartad som vanligt, dock inte värre än efter en normal arbetsdag. Hundar som hoppar, buffar, pussas och nästan börjar slåss med varandra i pur konkurrens om vem som ska får vara närmast matte… *puh*

När hälsningsceremonin var avklarad reagerade de dock lite olika. K var som ett plåster på mig och hjälpte till att packa upp resväskan, och med att vara rent allmänt i vägen.

Iza gick och la sig utanför dörren till arbetsrummet?!

När den så småningom öppnades och datorn startades – då var hon nöjd.

Karlsson blev inte riktigt tillfreds förrän det var läggdags och han fick apportera tomma toarullar ur papperskorgen?! Jo, vi ägnar oss fortfarande regelbundet (=varje kväll) åt denna något udda hobby.

En hund som är databeroende, och en som är toarulleberoende – vad har jag gjort för att få det så här?

Greit! 🙂

Som jag konstaterat i samband med tidigare besök så är ju inte shopping det första man tänker på när man är i Norge. Men idag har jag shoppat. Pappersnäsdukar!

Närmare bestämt 180 stycken! Borde väl räcka till kvällen och morgondagen? Nu har jag bara ett problem; hur redovisar jag detta anfall av attackshopping i den flygande tullkontrollen på tåget i morgon…?

Hur som helst mår jag bättre idag. Igår kväll var det riktigt synd om mig, men jag genomled två avsnitt av House och ett avsnitt av Så ska det låta. Lagom avancerat när huvudet är fullt av ”ludd”. Dessutom läste jag det sista i boken av Majgull Axelsson. Sömnen blev oväntat god, trots allt, och nu har det vänt. Ipren, nässpray och pappersnäsdukar utgör fortfarande jordens salt, men det har som sagt vänt och idag har jag kunnat andas flera minuter i taget utan öppen mun! 😉

Ikväll blir det middag ute (dock inte inne i Oslo, utan fortfarande in the middle of nowhere – typ) och det blir förhoppningsvis trevligt. Dock har jag ett par timmar att fördriva innan det är dags så jag funderar på gårdagens avsnitt av Mästarnas mästare. Har insett att SVT Play är guld när man ska hotelldöden dö.

***

Shit; upptäckte just att SVT av ”upphovsrättsliga skäl” inte får visa programmet om man inte befinner sig i Sverige. Tja, då får jag väl titta på nå’t annat då…

Jag hoppas detta är kulmen, för idag hade jag behövt en så’n här!

Hur kul är det då att sitta tätt ”ihopslingrad”, i möte med folk man inte känner sådär rysligt väl? Febern gör sig dessutom påmind med jämna mellanrum så jag har redan petat i mig rekommenderad maxdos av Ipren och lär få ta en dos till innan jag lägger mig.

Och på tal om att lägga sig; jag skulle utan vidare kunna tvärsomna NU, men då lär jag vakna ca 03.00 i natt och hur kul är det på en skala… Det gäller alltså att jag håller mig vaken några timmar till.

Nu är jag ju inte särskilt allvarligt sjuk, egentligen. Men det känns alltid mycket värre när man inte är hemma, och förhoppningsvis är detta kulmen och jag är piggare i morgon. Då ”hotas” det dessutom med restaurangbesök på kvällen och det vore ju lite trevligt som motvikt mot picnic på hotellrummet.

Igår kväll klämde jag de två första avsnitten av Dr House, på DVD. Kändes helt OK, men har man tendenser till hypokondri ska man nog försöka hitta något annat att fördriva tiden med. För jösses vilka märkliga diagnoser de lyckades ställa bara på två avsnitt?! Sen roade jag mig även med SVT Play och ett avsnitt av Skavlan som jag missat helt och hållet tidigare. Upplägget för kvällen blir nog något liknande…

I morse hade även inbjudan till Kindslägret kommit i mailen och jag skickade tillbaks den tämligen omgående. Den instruktör jag hört ryktas om, och som jag bespetsat mig på, fanns inte med i urvalet men jag valde något annat som lät bra. Jag som nästan, men bara nästan, lovade mig själv att inte åka på lägret den här sommaren. Men de brukar ju inte ha några problem att fylla platserna så än så länge går det väl att ångra sig.

Tjahapp, då är jag framme på hotellet utanför Oslo igen, med betoning på ”utanför”. In the middle of nowhere är faktiskt en ännu bättre beskrivning. Börjar ju känna mig hemma här, eftersom det är tredje besöket. Dock var det betydligt mysigare förra gången när jag hade sällskap av Iza som ju visade sig vara den perfekta hotellhunden. När jag lämnade Göteborg med tåget idag, och snön vräkte ner, var jag dock glad att jag inte chansat på att ta bilen den här gången. Och här är det rejält mycket snö. De har visst inte haft så här mycket på … många år.

De tidigare gångerna har jag, trots bokning av enkelrum, fått dubbelrum. Den här gången har jag fått ett enkelrum – på gott och ont. Istället för de supersmala, stenhårda enkelsängarna som har funnits i dubbelrummen har jag nu fått en gigantisk säng på 160 cm som dessutom verkar förhållandevis skön, med hotellsängsmått mätt. Jag är ju milt uttryckt kräsen när det gäller sängar, eller rättare sagt är min rygg kräsen. Hur det verkligen blev kanske jag återkommer till i morgon.

Men för att inte riskera att jag skulle bli på alltför bra humör så har de ersatt det klassiska skrivbordet med en snedskuren smal bardisksskiva där inte ens laptopen får plats i sin helhet…? Och till bardisken hör naturligtvis en – barstol! Att sitta i säng eller fåtölj med datorn är inte min stil eftersom jag är sjukligt beroende av att ha en riktig mus.

Motionen den här resan lär väl begränsas till löpande i kilometerlång hotellkorridor när jag ska ut och röka. Förut har jag hamnat nära hiss/trappor, men inte nu…

Förkylningen håller sig ännu så länge hyfsat på mattan. Det värsta halsontet har släppt, febern hålls i schack med regelbundet intag av Ipren och skulle det behövas har jag både nässpray och hostmedicin i resväskan.

Nu ska vi se hur jag ska fördriva resten av kvällen? Jag har de fyra första avsnitten av Dr House, en annan DVD-film och SVT Play att välja på. Ja… norsk TV och lite annat finns väl också att tillgå om jag skulle vara sugen. Sen ska jag läsa slutet på boken som höll mig fången under tågresan; Is och vatten – vatten och is av Majgull Axelsson, en av mina favoritförfattare. Har ni inte läst Aprilhäxan så kan den varmt rekommenderas! Och den här är också riktigt, riktigt bra. Jag kan inte peka på exakt vad som gör böckerna så bra, men bra är dom. Basta!

Idag tröttnade jag på köksträningen och beslutade mig för att åtminstone försöka göra nå’t vettigt utomhus. Uppletande! För i skogen där ingen har gått kunde det väl inte vara halt?

Jo, det kunde det…

Stora partier med blankis där blötsnön ramlat ner från granarna. Hittade till sist ett smalt område som var hyfsat isfritt där jag vallade en korridor på ca fem meter och la ut tre föremål. Förutom ett litet extra race med det första föremålet så löste han det rätt snyggt med tanke på att det var ett tag sedan sist. Förvisso fick han sitta och titta på när jag vallade, men ändå…

Sen fortsatte vi till en rak grusväg (återvändsväg praktiskt taget utan trafik) där jag tänkte träna på den avslutande transporten på framåtsändandet. Trav ska det va’, och trav it is, åtminstone efter en stund. Nu ska jag bara få terriertrollet att fatta att det inte ska vara ökad trav, utan samlad… Wish me luck! Funderar faktiskt på om jag trots allt måste lära honom att skritta där, eftersom de flesta hundar har en tendens att dra upp tempot på tävling? När vi tragglat detta några gånger fram och tillbaks på vägen gick vi hem via skogen där vi körde några inkallningar med stå och ligg. Jag kan inte för mitt liv förstå att det ska behövas så lång bromssträcka på ”stanna” när han bromsar och lägger sig jättefint på ”ligg”?

Nu har jag varit och simmat med Iza för första gången på några veckor. Trist med de här långa avbrotten som blir hela tiden… Den här gången beror det ju på att jag först glömde en tid, och sen fick jag avboka två tider pga såret på rumpan som nu har läkt fint. Hoppas nu vi kan få hålla igång ett tag så det blir ordning och reda på projektet.

För övrigt har det börjat svida på ett … hm … intressant sätt i min hals. Det blir nog några sjuka dagar i Norge trots allt. *suck* Det som retar mig mest är att det nio gånger av tio är husse som blir sjuk först och smittar mig. Verkar som om jag är immun mot de flesta andra baciller, men inte mot hans? Men för att vara man och sjuk har han den här gången varit ovanligt frisk (!) och inte en enda gång proklamerat att han han är döende, så jag kan ju alltid hoppas att jag också får en lindrig variant av eländet.

Nu ska väskan packas med kläder, böcker, dvd, iPod, nässpray, hostmedicin och Ipren. Om jag förbereder mig ordenligt kanske det inte blir så farligt?

Och att korrekturläsare är ett utrotningshotat (eller helt enkelt avskaffat?) släkte kan man också konstatera.

I dagens Borås Tidning finns en liten artikel med anledning av premiären för filmen ”Män som hatar kvinnor”. I slutet av artikeln kan man läsa följande:

Den första boken heter ”Män som hatar kvinnor”. De följande böckerna heter ”Flickan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes”. Dessa tre böcker skrev han tre år i rad mellan 2005 och 2007.

Samtliga tre böcker gavs ut efter att Stieg Larsson avled i en hjärtattack 2004.

Tror inte detta med moln ska bli något dagligen återkommande event, men även idag dök det upp ett fenomen på himlen som gjorde att jag inte kunde hålla fingrarna i styr…

Förutom att fotografera himlen har jag ägnat mig åt nödvändigheter så som införskaffande av nödproviant inför norge-resan, vanlig nödproviant (=helgmat), hundpromenerande och tvätt. Dessutom har jag införskaffat födelsedagspresent till pappa som fyller år om exakt en månad. I år har jag lyckats riktigt bra och hittade den ultimata presenten, tror jag. 😉 Och dessutom en månad ”för tidigt” vilket troligen är rekord. Vad det är? Äh, det kan jag ju inte skriva här eftersom han läser flitigt. Återkommer möjligen i ämnet om en månad. 😉

Till Karlssons stora förtvivlan räckte dagens timmar till att slänga upp honom på trimbordet en vända. Insåg att det är två månader sedan sist, när han fick sig en omgång inför uppdraget som mon(s)terhund på My Dog. Trimningen var minst sagt välbehövlig även om jag tycker han är charmig när han är lite rufsig. Men nu började vi i en rasande takt närma oss den kritiska gränsen när charm konverterar till vanvård. Han är dock långt ifrån utställningstrimmad eftersom jag för tillfället lider av bacill-skräck. (?!)Husse är nämligen rejält förkyld och i ett fåfängt försök att slippa bli smittad hoppade jag över ben och tassar på terrier-trollet. Då behöver jag nämligen husses assistans och just nu undviker jag att vistas i närheten av husse så långt det går. Har ingen lust att bli liggande sjuk på ett norskt hotellrum nästa vecka…

Och så hade den lördagen gått?! Nu återstår i princip bara att slänga ihop en gourmet-middag. Som vanligt… 😉

Inte ofta jag skrattar så att tårarna rinner innan klockan slagit 09.00 men den här… 😀

Upptäckte alldeles nyss att det var ett väldig skumt ljus ute. Greppade kameran för att gå ut och ta några bilder, och exakt, precis, just DÅ började det hagla, och det gör det fortfarande. Och allt skiftar fortfarande i olika nyanser mellan rosa och orange…

Bilden är alltså inte manipulerad eller efterbehandlad på något vis. Så här såg det ut åt öster, och solen går som bekant ner i väster…

Dom är här nu! Våra ”husdjur” skatorna som bor i ett alldeles eget hus i den ena av våra två tallar. Jag har inte sett dom på länge men alldeles nyss satt de nedanför tallarna och (bildligen) kliade sig i sina huvuden; ska vi bygga om, bygga till eller bygga nytt?

I den ena tallen har de en tvåplansvilla med källare. I den andra tallen har de ett annex/gäststuga.

Ska bli spännande att se vad det blir. Har fullständig koll från datorn, och det brukar vara rätt fascinerande att se hur de kämpar med grenar och annan bråte. En sak är säker; kreativiteten, arbetslusten och kamplusten är det inget som helst fel på!

Jag ser det som ett vårtecken att bygget snart är på gång.

För övrigt känns det bra att det är fredag!

Det kanske någonstans i denna blogg, vid något tillfälle, har framgått att jag längtar efter våren, och framför allt efter att snön och isen ska försvinna? Nähä, inte det? Men så är det i alla fall.

Nu har jag gjort en insats för att hjälpa tillställningen på traven. Jag tog helt enkelt en spettspade och gick ut och bokstavligen hackade bort isen på den stenlagda gången som går från köksdörren/köksaltanen ut mot världen. Denna gång som jag använder många gånger varje dag och som varit belagd med ett massivt, och mycket halt, lager is. Nu är stora delar av den frilagd och problemet (isen) är uppskjutet ca 4 meter. Desperat? Kan jag väl aldrig tro?

Nu ska jag gå ner och tortera hundar igen. 🙂 Fick tips igår om den ultimata schäfertortyren.

1. Man lär schäfer att ligga blickstilla med godis på nosen och på tassarna.

2. Man släpper in galen, hungrig terrier för att äta upp godiset på schäferns nos och tassar.

Men nej, så utstuderat elak är inte ens jag. 😉

***

Edit, en stund senare; en koncentrerad schäfer och ett utdrag ur veckans läckra tulpanbukett.