Kategori: Uncategorized

Hittade detta test hos Mårr. Vill du veta vad DU liknar för hund; klicka här och välj sedan Game i vänsterkanten.

Men OK, tollare är ju ganska OK så varför inte. Bättre än att bli en mops eller nå’t iaf. 🙂

…massor av saker. Men just nu står följande högst upp på önskelistan:

1. En altan med rejält räcke som även fixar höjdhoppande schäfrar.

2. Nya trädgårdsmöbler.

3. En hustomte. Hustomten skall ha goda snickar-, målar- och trädgårdsmästaregenskaper samt god hand med hundar så att han (jo, det ska vara en han 😉 ) kan passa och rasta hundar vid behov.

4. Mer fritid, mindre jobb.

Det som känns mest inom räckhåll är nya trädgårdsmöbler men jag vill först ha altanen och den lär jag INTE få i år. Den akuta och helt oplanerade badsrumsrenoveringen slukade liksom altanpengarna… *snyft*

Punkt 3 och 4 kan jag nog, tyvärr, direkt flytta till listan över orealistiska önskemål…

Då är (nästan) alla fönster på bottenvåningen tvättade. Kvällens planering sprack så när solen försvann från de sista två var jag upptagen med annat. Även om man inte vill ha strålande sol på fönstren när man tvättar är det ändå käckt med dagsljus, så det får bli en annan dag. Men de flesta är alltså skinande rena och samtliga Izas nosavtryck är borta. Hennes fönstertittande har gått in i en annan dimension sedan vi blev med terrier. Förut var det bara köksfönstret hon kollade ut igenom ibland i hopp om att få se någon av grannens katter passera förbi. Nu flänger hon från fönster till fönster så fort jag och Karlsson lämnar huset. Men jag får faktiskt ge henne en eloge för att hon lyckas både hoppa upp och ned utan att ta med sig några krukväxter eller annat, hittills – är kanske bäst att tillägga… Nu återstår fönstren på övervåningen. Det intressanta med dom är att de är utåtgående. När vi renoverade huset för många år sedan kändes det inte som ett problem. Vadå? Hänga i krokig arm för att putsa utsidan? Ingen match. Idag känns det inte som en lika god idé. Men det sparar jag till en annan helg.

På väg hem från spåret passerade jag även blomsteraffären och investerade i lite penséer som nu är vederbörligen planterade i krukor. Penséer sätter liksom en annan, mer spännande, prägel på mina mornar. Har rådjuren ätit upp dom eller inte? Att de käkar blommorna är väl en sak, det mår de (blommorna alltså) nästan bara bra av för de kommer igen. De ser lite luggslitna ut någon vecka men sen kommer det nya fräscha. Men det hör inte till ovanligheterna att ”våra” rådjur sliter upp hela plantor ur krukorna och då är jag måttligt imponerad. Det är några år sedan jag hade penséer senast så vi får väl se hur det går. Ett knep för att få ha dem ifred är att dränka in oasis med en häxbrygd på blodmjöl, ammoniak och vatten och sätta på blompinnar i krukorna. Jag har blodmjöl, det vet jag. Frågan är bara var??? Har man 360 kvadrat lagård finns det många bra gömställen…

Förmiddagen ägnades, som jag skrev i förra inlägget, åt spår. Idag testade vi nya marker som låg ”typ” vid världens ände. In the middle of nowhere – liksom. Men det var jättefina marker och vi kommer säkert tillbaks dit fler gånger. Efter själva spårarbetet skulle vi rekognocera lite mer och fortsatte vägen fram. När vi kom till en korsning ringde L till sin man som brukar jaga i området och frågade var vägen gick. Hon fick till svar: – Åk inte in där för jag har inte tid att komma och leta reda på er! Vi vände. Men mycket mark fanns det.

Karlsson fick ett kort spår med tre pinnar. Han spårade kanonfint till första pinnen och tog den. Sen brast koncentrationen och han hade svårt att starta om. Han kom iväg till sist och tog även de två andra pinnarna. Den sista var riktigt, riktigt lyckad. Jag var fullt upptagen med att se var jag satte fötterna i ett riktig oländigt parti och när jag fäster blicken på honom igen så står han och bollar med pinnen i munnen och tittar på mig. Jippiiii! Vidare kommentarer överflödiga. 🙂 En orsak till den bristande koncentrationen kan ha varit att jag hade favoritpipen med mig och belönade med den för första pinnen. Förmodligen blev han så fixerad vid den att han hade svårt att fokusera igen? Å andra sidan kanske det var det som gjorde att han fixade de två andra pinnarna så fint? Hm, svårt det där…

Iza fick ett ca 500 meters ganska rakt spår där svårigheten låg i att L även idag haft med sig sin galna riesen som fick springa fram och tillbaks över spåret. Nu löpte hon dessutom och löptiksdoft är mycket spännande enligt Iza som trots det löste spåret kanonfint. Visst gick hon av spåret och kollade ibland men valde att gå tillbaks och fortsätta. Och efter nästan varje sådant korrekt val fick hon belöning/förstärkning i form av pinne eller snusdosa med köttbullar. 🙂

Summa summarum är jag riktig nöjd med dagens spår. 🙂

Att Karlsson gillar bollar kom ju inte direkt som en överraskning. Men att han hade SÅDAN näsa för dom? Han tillbringade ju gårdagskvällen hos familjen J och jag tror inte han ens märkte att jag lämnade honom för då var han redan i full fart med att jaga livet ur en innebandyboll…! Barnen i familjen J har ju ett gediget bollintresse så huset är fullt av tennisbollar, fotbollar, innebandybollar och… ja… bara – bollar…

Enligt fru J hade han nog hittat dem alla! T o m de som låg inne i garderober hade han nosat upp. Det hade varit full fart hela kvällen och han hade roat sig mestadels på egen hand. Där behövs ingen uppmuntran inte. När vi ramlade in vid 23-tiden studsade han runt som en yster kalv, dängandes sig själv i sidorna med en tennisboll i en strumpa. Tydligen hade han gjort ett litet försök att sova, i en kvart, men det misslyckades och sen var det full fart igen.

Behöver jag tillägga att han somnade fort när vi kom hem?

Återkommer senare med en rapport från dagens spår. Nu ska jag tvätta fönster! 😦

Idag ansåg Iza att det var morgon kl 06.30. Annars brukar hon behärska sig till 7-tiden på helgerna men det var bara att bita i det sura äpplet. Inte så lätt att sova med en schäfer pussandes i ansiktet och en borderterrier som tog morgonpromenaden PÅ sin matte…

Detta resulterade i att jag har hunnit med en del. Bl a lyckades jag tvätta två fönster i vardagsrummet innan solen började gassa. Resten av fönstren blir imorgon – tror jag. Jag har även hunnit med tre timmars vårstädning på klubben. Jag har krattat, och krattat, och krattat… Vi var ovanligt mycket folk så det var rätt lyckat.

Nu har jag varit i skogen med K och kört uppletande. Gick ganska bra förutom första föremålet som han alltid ska köra ett rejält race med innan han lämnar av?! Finns för övrigt en hel del att önska sig av själva avlämnandefasen… Själva letandet finns dock inte mycket att anmärka på. Vi körde även ett rejält godislet i favoritträdet. Det var ett tag sedan nu men det är alltid lika fascinerande att se hur han jobbar. Och vilket fokus han har! Husse och Iza kom promenerande från ett annat håll och stannade ca 20 meter bort och tittade på. Han märkte ingenting! Full koncentration på arbetsuppgiften. Att det var mat inblandat kan väl iofs ha haft något med koncentrationsförmågan att göra… 🙂

Nu är sängen nybäddad med soltorkade lakan och snart ska jag åka och lämna K hos kvällens hundvakt. Vi ska nämligen till Göteborg tillsammans med svärföräldrarna och vara kulturella. Vi ska se Otroligt het med Annika Andersson och Carina Lidbom. Hoppas den är så rolig som man hört. Känns inte sådär jättefrestande att sätta sig på en mörk teater i det här vädret men vem kunde ana att det skulle vara full sommar, strålande sol och +20°, i mitten av april? Det är ju ett tag sedan vi bokade biljetterna…

Jag tror han har fattat!

Att lagd hund ligger alltså.

Tog ett lydnadspass på garageinfarten ikväll. Vi började med positionerna i halterna. Gick riktigt hyfsat. Körde (nästan) renlärig klickerträning för en gång skull och klickade bara när  han bjöd på korrekt/önskvärt beteende. Dvs att sitta rakt och inte för långt fram.

Därefter tog platsliggningsträningen vid. Nu ska det erkännas att störningarna begränsade sig till en husse som promenerade förbi på 0,5 meters håll vid ett tillfälle, men ändå…

Han låg.

Länge.

Med hakan i backen!!!

Jag klickade när han la ner huvudet och strax hade han fattat även detta (tror jag?). Vid flera tillfällen, när jag varit tillbaks hos honom med belöningen, så låg han med hakan i backen redan  när jag gått ut mina meter och vände mig om. 🙂 Och jag tror inte det berodde på trötthet. Han kom verkligen i rätt sinnesstämning och slappande av. Inget pip och gnäll, inget ålande och krypande, inget trams alls. Vid ett tillfälle smög han iväg efter mig när jag lämnade honom men det tar jag på mig för jag var nog inte vidare tydlig i mina kommandon den gången. Eller också, gud förbjude, började jag gå med vänster fot!!! Han är oerhört känslig för detta så det gäller att hålla tassarna i styr. Iza bryr sig inte om vilket så det tar ett tag att lära om. Det är inte lätt att lära gamla mattar…

Alltså; pilutta Barktroll!

Just nu kör han platsliggning i soffan. På rygg!

Idag är det sommar! Imorse bestämde sig ”tant” för att vara lite wild & crazy och vara strumplös i skorna för första gången i år. 🙂 Passade samtidigt på att inviga de sprillans nya vårskorna och än har jag inte skavsår.

Undrar om man skulle komma på samma idé (strumplös) om det stod november i almanackan? Temperaturen när jag åkte hemifrån var nämligen bara +2° vilket är en fullt  normal temperatur i november. Men nu är det betydligt varmare och jag saknar inte mina strumpor det minsta. 😀

Agnetha leder! 18 av hennes besökare har lytt uppmaningen och gått till min blogg och läst inlägget ”En liten lektion”.

God tvåa kommer MrArboc med 10 besökare som klickat vidare och trea är Mysla med 7 besökare.

Keep up the good work, och kommentera mera! 😉

Igår, när jag skrev det här inlägget trodde jag inte att det skulle få sådan genomslagskraft…

Några av mina bloggkompisar tyckte uppenbarligen att det var väl formulerat och länkade till det. Detta har resulterat i ”all-time-high” enligt Sitemeter och även rekord i kommentarer. 🙂 Uppenbart är att Agnetha åtnjuter en stor respekt bland sina läsare för det är mycket aussie-folk som varit inne och lämnat kommentarer. De flesta av dessa verkar dock vara förstagångsbesökare så någon större koll på mina återkommande läsare har jag tyvärr inte fått. OK, ett par stycken, men inte så mycket som jag hade önskat. Men beslutet att ta det stora klivet (?) och skriva en kommentar kanske måste mogna fram? Det är ju aldrig för sent. 😉

Ikväll är det simning med Iza. Kan inte påstå att jag är sådär jättesugen men, men… Karlsson har roat sig hos svärmor idag så han och husse får klara sig på hemmaplan. Gårdagens träningspass var ömsom vin, ömsom vatten. Vattnet stod Iza för; noll koncentration, åtminstone på mig. Det passet blev kort. Undrar om hon förstod varför?

Karlsson var desto roligare att träna med. Det där med att ligga still vill han dock inte riktigt förstå men i övrigt skötte han sig ganska fint. Blev t o m kommenderade i lite linförighet av Tytti och det var ganska prydligt. Lite sneda sättanden ibland, sätter sig lite långt fram och något ”luftig” i helomvändningarna men i övrigt tror jag inte det fanns så mycket att klaga på. (Hm…”i övrigt”…?! Undrar hur mycket det blev kvar? Nåja, han har en fin position när vi går rakt fram iaf. 😉 )

En liten del av mitt jobb är att bläddra igenom mängder av offerter från våra leverantörer i Asien och välja ut vad vi ska beställa prover på för att eventuellt ta med i katalogen.

Det är mycket, väldigt mycket, som vi INTE beställer…

De hittills mest fascinerande exemplen i dagens högar är följande:

1. Ett set med tre tumvantar. För nykära som bara måste hålla varandra i handen, med hudkontakt. Då kan de använda den tredje, gemensamma vanten, med två ”ingångshål”. Någon som känner ett oemotståndligt behov av en sådan vante?

Näää, trodde väl inte det. 🙂

2. En toalettpappersrulle med en oändlig räcka av sudoku…

Va? Ingen som ville ha en sådan heller?

Idag är det ”jobba-på-jobbet”-dag. Detta insåg Iza naturligtvis och låg i sin bädd i hallen och tjurade. När det var dags för sista kissningen innan min avfärd ropade jag på henne från köksdörren.

– Iza!

Ingen hund kom. Då tog jag till tjuvknepet, eftersom jag hade lite bråttom, och ropade:

– Karlsson!

Då kom hon tassande! Eftersom Karlsson hade lämnat huset för länge sedan tillsammans med husse såg hon minst sagt fundersam ut men hennes nyfikenhet tog överhanden. 🙂

Det är kul med kommentarer när man bloggar, att få lite respons på det man skriver. Vissa av mina läsare är jätteduktiga på att ge livstecken ifrån sig men det stora flertalet (av statistiken att döma) gör det inte. Om man inte bloggar själv så kanske man inte förstår värdet av det? Det gjorde jag inte själv innan jag började blogga.

Hur som helst, det vore roligt att höra av er! Det finns uppenbarligen några mycket trogna läsare som jag är nyfiken på. Och vill man vara anonym kan man alltid använda gästboken. Om ni inte vet hur man gör när man kommenterar kommer här en snabblektion;

Under varje inlägg finns nedanstående text. Om man klickar där så får man upp några trevliga små fält som man kan fylla i. 😉 Och har man inte en kommentar till ett särskilt inlägg så kan man skriva i gästboken. Länk finns i högermarginalen. Lycka till! 🙂

Rubriken är även en boktitel om jag inte missminner mig. Boken är författad av Joseph Heller. Det är dock inte någon bokrecension jag ska presentera utan ett betydligt mer egocentrerat tema.

Dagens lunchpromenad började precis som vanligt. I totalt kaos. Men när vi väl gjort entré i skogen och Karlsson kopplades loss så hände – ingenting?! Det vanliga stolla-idiot-rycket uteblev och han travade iväg lite försynt på skogsvägen och nosade i dikeskanten. Blev nästan lite orolig men i övrigt var han som vanligt och lite senare fick han ett liiitet ryck. I det stora hela var han väldigt lyhörd och lydig hela tiden och höll sig närmare än vanligt. I förra veckan var det någon dag han gjorde lite för långa utflykter för min smak och dessutom hade han Stimorol eller nå’t liknande i öronen. Idag var det dock raka motsatsen som sagt. Det tackar vi för och hoppas att det håller i sig.

Igår var det vaccinationskväll.

För katter.

På Blå Stjärnan.

Och så var det jag och Iza då… De första två katterna, eller snarare kattburarna, mötte vi  redan på parkeringen.  Åsynen av en kattbur får igång ALLA sinnen på Iza och hon varvar upp i rekordfart. Misstänker att det inte spelar någon större roll om det verkligen är en katt i buren eller inte. Bara hoppet räcker liksom…

I väntrummet satt det ett mycket ledset sällskap i ena änden och de såg onekligen ut att behöva vara ifred. Därför trängde vi ihop oss, jag, Iza och kattburar med ägare, i andra änden. Iza spelade ut hela registret av rynkade pannor, huvud på sned, förtvivlade gnällanden och tjutanden. Hon var riktigt pinsam mellan varven men kattägarna tog det med fattning och hon charmade dom rejält i all sin stökighet. När hon väl vant sig vid dessa katt(burar) kom nästa… Till sist var Iza så upphetsad att hon bara skakade. *suck*

Dessutom fick vi vänta extra länge pga ett akutfall (det ledsna sällskapet).

Ska försöka undvika kattvaccinationskvällarna i fortsättningen…

I övrigt tillbringades gårdagskvällen på nio-årskalas. Ganska mycket folk var det, utspridda på diverse ställen. När födelsedagsbarnet satte sig vid ”vårt” bord kommenterade jag detta; att vi fick äran att sitta vid samma bord som han. Och vad säger ungen? – Ja, jag sätter mig hos dom som gett de bästa presenterna!

Den ungen vet hur en slipsten ska dras och hur man charmar en ”plastmoster”. 🙂

Det var lite trögt i starten idag. Även om det mesta av snön som kom igår kväll hade försvunnit i morse så fortsatte det att snöa. Egentligen var det nog mer duggregn, men i fast form. Suget att ge sig ut och göra något vettigt med hundarna ville inte riktigt infinna sig men till sist så…

Det blev tre spår till Karlsson. Ca 100 meter/styck med snör-apport i slutet. Efter varje pinne selade jag av och tog en omväg innan jag släppte på spåret igen. Det gick faktiskt riktigt bra! Efter varje snör-apport hade jag lagt en extra apport efter ca 10 meter, OM han skulle gå över den första. De två första nöd-apporterna fick bli liggande i skogen men efter det tredje spåret kopplade jag loss. Och vad gör den lilla terriern? Jo, han fortsätter spåret i full galopp och gör sedan en tvärbromsning och en volt i luften när han får vittring på nödapporten!!! Yesss! Det var sååå snyggt! Och belöningen blev naturligtvis därefter. 🙂

Sedan blev det en aktivitetspromenad med fokus på ”ligg” (i alla möjliga situationer) och ”stanna” (i alla möjliga situationer). Han var hyfsat skärpt en stor del av promenaden och lär följdaktligen sova gott ikväll. 🙂