Kategori: Uncategorized

Idag var det dags för det årliga arrangemanget Rångedala marknad. Jag och Karlsson begav oss dit på en artighetsvisit eftersom husse och svärmor/dagmatte är djupt involverade i detta spektakel. Bra miljöträning för Karlsson om inte annat. Det är en lagom stor (= liten) marknad med lagom mycket folk. Mina inköp sträckte sig till några tennisbollar som kanske kan vara bra till hundarna nå’n gång.

När vi var på väg mot bilen stötte vi ihop med klubbkompisen och hennes lilla vita spetsludd på 3,5 månad. Karlsson ville leka men Tarzan tyckte det var lite läskigt i början. Han gläfste till några gånger och K tog då det säkra före det osäkra och gjorde sig så liten han bara kunde för att visa hur ofarlig han var. 🙂 Han är bra på hundspråk den lille. För en gångs skull var det ju en hund som var både mindre och yngre, men det spelade ingen roll i hans värld. Inget behov av maktdemonstrationer där inte.

I övrigt har det varit vilodag. Inte en enda apportering, ingen agility och inga appellspår. Bara promenerande. Ganska skönt faktiskt som omväxling. Och säkert nyttigt för hundarna också med en liten paus.
Synd att helgerna går så förb….at fort bara. Hade utan problem kunnat tänka mig ett par dagar till, eller tre, eller nå’t…

Rubriken redogör på ett bra sätt för vad jag ägnat mig åt idag. Imorse, ganska snart efter frukost, bar det iväg till butiken för inhandlande av cigaretter och när jag ändå var på G så fortsatte jag till klubben. Iza fick ett agilitypass (helt otippat?) som innehöll en hel del knepigheter. Förmodligen knepigheter som en utbildad banbyggare aldrig skulle komma på tanken att montera ihop. Men, so what? Klarar hon mina konstiga varianter så borde hon klara en ”normal-bana också”. Körde några hårresande kombinationer med ganska många hinder i följd för att känna av hur det kan funka på en hel bana. Ibland gick det bra. Ibland gick det inte bra. Men det är väl så livet är?

Karlsson fick sig ett pass med huvudsakligen apportering. Har nu börjat vänja honom vid att jag viftar med händerna runt hans huvud och apportbocken. Första gången spottade han ut den tvärfort men innan vi var klara höll han i riktigt bra. Prövade också att kasta några gånger, utan att han fick springa och hämta. Han var kopplad första gångerna och efter en ”utryckning” så förstod han att det inte var någon idé. Hoppas han lärde sig något på det?

När vi kom hem la jag ett appellspår på åkern åt honom. Även idag utan synretning. Med tanke på att det blåste rejält (skulle tippa på kulingstyrka i byarna?) så var jag lite skeptisk men faktum är att han löste det riktigt bra. OK, han fick jobba lite mer än igår men han löste det! Alla pinnar och pipar var med i mål och vinklarna löste han riktigt fint.

Så till dagens mest udda sysselsättning. Allsvensk fotboll! Detta är tredje säsongen Elfsborg spelar på skrytbygget Borås Arena, och jag hade fortfarande inte varit där. Förrän idag. Svärfar var mer sugen på att se matchen på TV så jag fick överta hans seriebiljett till dagens match mot Helsingborg. Även om jag inte förstår alla regler så var det ändå ganska kul. Att resultatet sedan blev 0 – 0…? ETT mål kunde väl Elfsborg ha fått göra i alla fall? För min skull!

För säkerhets skull placerade jag svågern på stolen mellan mig och husse. När det tittas på fotboll här hemma så brukar både jag och hundarna undvika att vistas på samma våningsplan så ett litet säkerhetsavstånd, bemannat av den något mindre hetsiga svågern, kändes som en bra idé. 🙂 Insåg dock att det inte bara är jag som lever ihop med en självutnämnd kombi av domare och coach… 😉

Upptäckte just att jag har slut på cigaretter…! (Nåja, jag har två kvar.) Det är sån’t som inte händer mig. Jag ser ALLTID till att förse mig i god tid men idag har jag GLÖMT! Det är nog minst 10 år sedan sist. Det gäller ju att underhålla sina laster. Ett glas vin har jag hunnit tippa i mig också så det åks ingenstans. Det är ungefär sex kilometer till närmaste butik så att promenera, fram och tillbaka, är inte aktuellt. Skulle väl knappt hinna dit innan dom stänger… Det blir alltså ransonering resten av kvällen och en akut utflykt imorgon bitti. Men varför skall sån’t inträffa en fredagkväll, när jag druckit vin? Varför inte en tisdag t ex? Bara ett litet förslag i all välmening… Och alla klämkäcka kommentarer om att ”det är läge att sluta röka nu” undanbedes, vänligt men bestämt.

Ikväll fick sig Karlsson ett nytt åkerspår, med ganska många vinklar, och han skötte sig kanonfint. Utan synretning! Han var väl lite tveksam på första sträckan men när han väl hittat första ”pipen” så gick det som på räls. Snabbare igång efter varje föremål var han också. Det ska nog bli bra det här när det är klart! 🙂

SM i bruks pågår för fullt och än så länge har det gått ganska bra för mina favoritekipage. 🙂 Har någon eller några ”kändisar” att heja på i alla grenar utom rapporten. Det är ju en dag imorgon också, och det är då det avgörs så nu får vi hålla tummar och sporrar.

Igår kväll började det lukta ”skumt” i huset. Trots att snickarna bedyrade att det inte fanns något mögel i köksgolvet så började man ändå misstänka något? Imorse hade husse gjort ett eftersök i skafferiet och hittat … en påse skumtomtar!!! Bortglömd från i julas. Uppenbarligen föll han i trance över skumtomtarna, för den ruttnande potatisen en hylla längre ned upptäckte han inte. Det gjorde däremot jag i eftermiddags, medan han åt skumtomtar. De var tydligen fortfarande fullt ätbara! Man kan ju fundera över mängden konserveringsmedel? Skumtomtar ingår ju inte längre i min lista över ätbara saker så han fick ha dom ifred.

Det andra bortglömda godiset var … plättar. Som träningsgodis. Detta körde jag ofta med förut men sen föll det i glömska och jag tror inte att jag använt det sedan Karlsson flyttade in. I förrgår snubblade jag dock över ett paket i affären och minnena väcktes till liv. Ett paket plättar inhandlades alltså och det visade sig vara en ”hit”. Perfekt som agilitygodis åt Iza och frågan är om inte Karlsson tyckte det var bättre än köttbullarna?

Vi testade agilityvarianten igår kväll på klubben när det för tredje dagen i rad var dags för träning. Iza skötte sig kanonfint – igen – och jag var sååå glad och nöjd. Det var nog hon också efter alla fjärdedels plättar hon fått under resans gång. 🙂
Med Karlsson deltog jag i den gemensamma träningen. Det gick … sådär. Mellan varven skötte han sig jättefint och ibland var han vimsig till tusen. Det blev rätt mycket väntan och stillastående och DET är inte hans starka sida. Då passade han på att träna skall…

Körde lite mer apportering också, med metallen, och det gick kanonfint. Men vi är fortfarande bara på ”plocka-upp-och-komma-in-och-sätta-sig”-stadiet.

Idag hade jag proklamerat ”vilodag”! Detta innebar att husse fick utnyttja sin umgängesrätt med Iza och ta en långpromenad. 🙂 K som varit hos svärmor/dagmatte och promenerat en hel del idag fick ett appellspår istället. Tyvärr har bonden städat undan balarna på åkern, nu när jag väl kommit på ett användningsområde för dem. Men det gick ändå bra att hålla ordning på var jag gått eftersom gräset nu vuxit sig så långt att jag såg med blotta ögat var spåret gick.

Även idag fick K synretning i form av släpspår med favorit-pip. Och jösses vad fint han spårade. Ibland gled han ut någon meter från spårkärnan men då bara stannade jag och väntade tills han var på banan igen. Han plockade alla pinnar och båda piparna utan problem. På åkern stod ett rådjur som t o m han borde ha sett från sin blygsamma horisont men han var så fokuserad på spåret så han noterade inte det. Det enda jag kan anmärka på är att det efter varje föremål tar en liten stund (30 sekunder kanske) innan han kommer igång igen, men sen är det full fart. 😉

I morgon eller under helgen ska jag köra ett likadant spår utan synretning så får vi se hur det går.

Är dom inte söta så säg…? 

Taget med mobilkameran alldeles nyss. Vågade inte resa mig och hämta den riktiga kameran för de hade garanterat INTE legat kvar så om jag börjat röra på mig…

Puh; gällande köket. I nuläget låter det som om vi inte behöver riva ut hela köket. Skönt! Dock gjorde jag en del intressanta fynd när jag rensade ett underskåp i ett hörn igår. Och tömde en låda. Om jag får för mig att bli konditor – inga problem. Öppna café med hembakade pajer – inga problem. Öppna restaurang – inga problem där heller. Jag hittade kastruller, bakformar och pajformar i överflöd. Rester från mitt förra liv (innan hundar och dagtidsjobb, kombinerat) när jag fortfarande ägnade mig åt lite husliga sysslor, mer än de direkt livsuppehållande, ibland. Nu får jag ytterligare en feng shui-chans…

Hjälp; gällande agilitytävlandet. Nu har pm:et kommit. Liksom fjärilarna i magen…

Kan konstatera att jag inte har någon träningsvärk idag, trots gårdagens pass. Förra veckan var jag  rejält stel men det hjälper tydligen att träna?! Dock har min ena höft vissa synpunkter på vår nya sysselsättning. Den har hållit sig lugn i ett par år men nu gör den sig påmind. Men jag kommer att överleva! 🙂

Det var i stort sett vad dagens agilityträning gick ut på. Dessutom skulle jag hålla käften? 😉

Det är inte lätt att lära gamla mattar att bli agilityhandlers men vi (läs jag) gör trots allt vissa framsteg. Jag ska alltså vifta mindre med armarna och springa fortare! Vifta mindre med armarna ska väl inte vara omöjligt att lära sig, men att springa fortare? På 1,5 vecka? 😀 Jag fick även order om att inte ”tjoa” så mycket utan spara det tills det verkligen behövs. Det är inte lätt att, i ”stridens hetta”, tänka på allt detta. Samtidigt?!

Tja, den som lever får se. För övrigt så började vi idag med ”bakom-byten” och det gick bra ibland, mindre bra ibland. Det är dock INTE Izas fel. 😉 Men jag är ganska tacksam att vår privatinstruktör befinner sig på landslagsläger under tävlingshelgen. Iza har nämligen räknat ut att instruktören är lycklig innehavare av både boll och godis som portioneras ut när Iza gjort rätt. Just den lilla detaljen, att göra rätt, bryr sig dock Iza inte om alla gånger utan hon springer ibland raka spåret dit istället, vilket naturligtvis inte ger någon utdelning.

Det mest positiva med dagens träning var dock Izas fokusering. OK, allt är relativt, men för att vara hon så var det bra. Det befann sig t o m andra hundar på agilitybanan, om än i en annan ände, men så länge hon var engagerad i att hoppa hinder så brydde hon sig inte för fem öre. Och inte ens när hon fått belöningarna drog hon iväg utan kom tillbaks till mig! Lycka! I mellantiderna höll jag dock ett stadigt tag i halsbandet för att inte ge henne chans till några felbeteenden. Fegt kanske, men OK, då är jag väl feg då.

När vi stapplat ner från plan efter ca 75 minuters träning (varav 45 intensiva med instruktör) var det Karlssons tur. Han tog ingen som helst hänsyn till att mattes ben mest liknade spagetti utan ville ha sitt träningspass. Ibland undrar man onekligen varför man skaffade en hund till? 🙂 Nåja, vi körde lite linförighet och framförgående samt apportering i koppel. Började om med basövningarna, plocka upp, komma in, hålla fast. Det var ju första gången vi körde på klubben och tredje gången utomhus så det kändes som det var läge att backa. Dessutom hade tävlingskursen i agility dragit igång så det var ganska mycket störning på plan. Han skötte sig dock fint.

Avslutningsvis fick han bekanta sig med metallapporten. Det var första gången han såg en sån. Först såg han mycket frågande ut. Han nosade på den och tittade sedan på mig med ett uttryck av ”Jaha. Och?” Jag tog fram klickern och klickade för minsta intresse/kontakt och efter fem minuter så både plockade han upp och kom in med den! Han tyckte att den var lite läskig så han var tvungen att slå på den med framtassarna först och kolla om det verkligen inte gick att gripa den med klorna. Nog för att klorna är längre än vad dom borde vara men riktig så långa är dom INTE! För att vara första försöket med metallen så var jag dock riktigt nöjd. 🙂

Någon kanske minns när jag ondgjorde mig över annonsen om Woods luftavfuktare som enligt annonsen var; de bästa luftavfuktarna mot fukt?

Nu har jag, under lunchen, hittat ett nästan lika roande exempel. I en annons för för Kungsörnens snabbmakaroner fullkorn står följande:

Snabbmakaroner Fullkorn är precis lika goda som våra vanliga snabbmakaroner, men innehåller betydligt mer kostfiber, vitaminer och mineraler. Helt enkelt en massa sånt som din kropp mår bra av. Men inte nog med det. Fullkorn ger också en fylligare smak och bättre mättnadskänsla så att du står dig längre. All pasta från Kungsörnen har dessutom dokumenterat lågt GI.

Inget ont i det. Sant eller inte kanske kan diskuteras, men det är inte texten ovan jag hänger upp mig på.

Längst ned i hörnet av annonsen står: Lokala avvikelser kan förekomma.

Vän av ordning frågar sig då; lokala avvikelser … från vad?

Är inte makaronerna lika goda i Västervik? Eller innehåller de mindre kostfiber i Östersund? Är det kanske så att kroppen mår sämre om man köper dem i Varberg? Kanske man inte blir lika mätt i Trollhättan?

Raden om ”lokala avvikelser…” fyller ju en funktion när man annonserar om ett pris, men i det här fallet?

Jag använder själv ofta gamla annonser för att skapa nya och visst blir man lite blind. Jag gör också fel, eller snarare mina korrekturläsare som inte upptäcker mina fel. 😉 Men, jag kan ändå inte låta bli att dra på munnen när jag hittar sån’t här. 😀

Nu har jag googlat och hittat det amerikanska produktionsbolagets hemsida för 24 och enligt den så är det premiär för den sjunde säsongen i januari 2008, i USA alltså. Sen är det ju möjligt att TV4 bestämt sig för att inte sända vidare. Vad vet jag?

Jag syftar alltså inte på någon relation eller något liv. Eller njae, på sätt och vis är det väl en relation. Min relation till Jack Bauer… Igår gick sista (?) avsnittet av 24 och hallåan hävdade bestämt att det var det SISTA! Inte bara säsongens sista. Dock har det funnits säsonger där hjälten varit betydligt mer död i sista avsnittet än vad han var igår, och ändå återuppstått så att serien kunnat fortsätta. Den här gången lämnades det liksom en liten öppning… Har följt den här serien slaviskt i sex säsonger, i någon form av hatkärlek. Inför varje säsong (efter den första) har jag tänkt att; ”nu ska jag INTE börja titta” men ändå inte kunnat hålla mig borta. Så inte mig emot; det får gärna vara jätteslut nu.

Förutom 24 hann jag med lite hundträning igår. Det stod framåtsändandeträning på schemat och eftersom Iza vikarierar som agilityhund för tillfället så körde jag med unge herr Karlsson. Han skötte sig faktiskt jättefint. Än så länge är det bara frågan om framförgående genom gruppen men han bryr sig betydligt mindre om folket än vad jag trott. Dessutom pendlade han betydligt mindre än vad han gjort sista tiden. Började även lite smått med utgångarna. Dvs vi sprang gemensamt fram till mitten av gruppen där vi lekte rejält. Fördelen med K (jämfört med en fullvuxen brukshund) är ju att; även om han travar i bra fart efter gruppen så kommer han ändå hålla det estimerade avståndet. Det känns inte som om jag behöver sträva efter skritt för då kommer jag att gå ikapp honom. Däremot får jag träna in rejäl galopp fram till gruppen så att han kommer ut på rätt avstånd och det blir en tempoförändring.

Han satt sedan uppbunden och laddade för fulla muggar när resterande hundar körde. Det blev nog lite för mycket, för resten av träningspasset blev mest cirkus. Men HAN hade iaf roligt…

Innan framåtsändandet hann jag med ett litet agilitypass med Iza. Det gick riktigt hyfsat. Dock kom jag på att jag bara tränat ”framförbyten” åt ena hållet. Att få den gamla kroppen att göra baklängespiruetter åt andra hållet var inte helt enkelt, men det gick. Till sist. 🙂 I eftermiddag är det dags för privatlektion igen!

Måste börja dagens blogg med att konstatera följande; nu har jag varit vaken i 12 timmar och det har inte regnat! Inte en endaste droppe! Sanningen är nog t o m att det är mer än 24 timmar sedan det regnade senast. Det klarnade upp igår kväll och jag tror inte att det regnat inatt. Som himlen ser ut nu så är det dock bara en fråga om minuter innan det börjar igen…

Idag har jag inte varit på klubben en enda gång. Räknade ut att jag den här veckan varit där; måndag, tisdag, onsdag, fredag och lördag! Ibland kan det bli för mycket av det goda.

Hur som helst; idag var det pysseldag på schemat. Tvätt (och tvätten kunde torka utomhus!!!), stryk, städ, plock, blomvattning, kloklippning mm mm. Ett av projekten var att vika ihop förtältet som hängt (och legat) på tork sedan lägret. Vi bedömde att det torkat färdigt nu. Det är ju trots allt tre veckor sedan hemkomsten…

I samband med detta projekt så drabbades jag av akut städmani gällande mitt stora (f d) kontor i lagår’n. Det är fortfarande kontor till viss del, dvs det står några skrivbord och datorer i ett hörn, men större delen har konverterats till någon form av förråd/avstjälpningsplats samt mellanlagring för prylar på väg till loppmarknad, sopstation och hjälporganisationer. Jag beslutade mig helt plötsligt för att det var dags att ta tag i detta. Husse fick alltså packa bilen full i två omgångar och köra till sopstationen samt Vitrysslandshjälpen som därmed blev med X antal påsar och säckar med kläder och skor. Hoppas det kommer till användning.

Dessutom är ett antal påsar med loppmarknadsprylar inpackade i husses bil för leverans imorgon. Detta var alltså dagens släng av feng shui – rensa i röran-delen – och det är onekligen oerhört skönt när det är gjort. Det finns mycket mer som skulle kunna rensas undan men varför göra allt på en gång? *hrmpf*

När alla ”måsten” var avklarade så var det hundarnas tur. Först lyckades jag lura ut husse och lägga ett appellspår av släpmodell till Karlsson. Det var oerhört länge sedan vi ens försökte oss på ett åkerspår, och då var det ingen succé, så jag ansåg att det var lika bra att backa till släpspårs-stadiet. Husse larvade alltså iväg ut på åkern med favoritpipen i släptåg. K var mäkta upprörd och skrek i högan sky under de 30 sekunder han fick iaktta spektaklet. Motivationen var det åtminstone inget fel på, där och då.

Konstaterade också att det ibland är rätt bra med slarviga bönder. Har retat mig på att det, sedan de slog åkern, har legat 10-15 oplastade rundbalar utspridda på åkern. Så brukar det inte vara utan det brukar vara ordning och reda på bonden. Det ser egentligen för j***igt ut nu men idag kom de till nytta. Helt plötsligt hade man lite hållpunkter på åkern. Dock visade det sig att jag och husse inte riktigt pratade samma språk när vi diskuterade balarna men det löste sig ändå.

Under tiden K:s spår ”låg till sig” la jag ett spår åt Iza. Upptag och första biten av spåret låg också på åkern, fast på en annan del, och sen bar det av in i skogen. Skogsmaskinernas härjningar gjorde dock att det blev en del oväntade återgångar och spetsvinklar…

Efter drygt 30 minuter släppte jag på K på åkerspåret. Fram till första föremålet (Pip 1) var det lite vimsigt, men sen! Jäklar vad han spårade den lilla råttan. 😀 Låg som en dammsugare i spåret och plockade båda pinnarna samt Pip 2. På sista sträckan hade husse inte tolkat mig rätt men för en gångs skull litade jag på min hund (han var sällsynt övertygande i sin spårteknik) och se; han hade rätt! Det kändes faktiskt riktigt bra efteråt. Sen återstår att se vad som händer när synretningen försvinner, men den kan vi ju ta till fler gånger om det kärvar.

Izas spår gick väl ”sådär”. Bitvis kanonfint och bitvis rätt förvirrat. Spårträningen under sommaren har ju inte varit överdrivet intensiv för hennes del så hon är ganska ringrostig och därmed förlåten. Några pinnar låg i vinklar och där genade hon i vinkeln och tog sedan pinnarna ”bakvägen”. Vi hade dock med oss alla pinnar hem, och alla snusdosor. Om, jag säger OM, vi ska köra högre i slutet av september så får jag lägga ner lite mer tid på spår även med henne. Jag är dock mycket imponerad av hennes teknik med snusdosorna. Jag har ingen aning om hur hon bär sig åt, men med ett välriktat bett öppnar hon själv locket och käkar upp köttbullarna innan jag, som befinner mig en bit längre bak, ens förstått att hon hittat en dosa. Och det är inte ens bitmärken i dosorna?! Hur bär hon sig åt? OK, hon har tränat på detta i några år men jag är ändå imponerad. Tyvärr är det glest mellan snusdosorna på tävling så den tekniken lär inte rendera i några spårpoäng.

Efter detta tog husse en promenad med Iza medan jag och Karlsson larvade ut i skogen på annat håll. Och när vi kom hem körde vi lite apporteringsövningar. Nu ägnade jag mig åt att han skulle plocka upp apporten och sitta lite längre (utan att tugga) vid min sida och det gick faktiskt ganska bra. Nu är vi på G!Synd att det är måndag redan imorgon…

Idag är det klar papegojvarning på undertecknad. När man klarat av ett antal hundar under en dag med MH känner man sig minst sagt tjatig.

• ”Du drar trasan fram och tillbaka efter marken och …”

• ”…och nästa moment är lilla jakten … och när jag säger SLÄPP så släpper du hunden”

• ”…och när overallen flyger upp så stannar du, SLÄPPER KOPPLET och tittar på overallen…”

Däremellan räknar man sekunder (tyst för sig själv alltså) för de olika faserna i avreaktionerna.

1 , 2, 3 …………14, 15
• ”Gå halva vägen fram till overallen”

1 , 2, 3 ………… 15
• ”Gå hela vägen fram till overallen”

etc.

Mot slutet av dagen upptäckte jag att jag stod och räknade även spökenas steg?!

Mellan varven pekar man med heeela handen; ”gå där”, ”stå där”. Man måste vara helskärpt hela tiden! Och att banan inte är av det handikappvänliga slaget utan mellan varven extremt ”svårgådd” och kuperad gör ju inte saken bättre. Med andra ord är jag nu trött. Både fysiskt och mentalt.

Hundarna då? Jo, det var en samling dobermann (5 st. ur samma kull) och avslutningsvis en mer kortbent, mer välpälsad och rödare variant (tollare). Jag kunde konstatera (och det kom inte som någon överraskning) att dobermann har långa ben. Och många ben. Och att de använder sina ben ofta och gärna…

Skulle jag välja en av hundarna hade det utan tvekan blivit tollaren som var riktigt, riktigt trevlig. De andra var inte på något sätt otrevliga men det är inte riktigt min typ av hund. Det positiva idag var dock att samtliga förare var vakna och alerta och faktiskt gjorde som man sade åt dom och det, det händer inte ofta!

En lång dag blev det hur som helst, trots att det bara var sex hundar. Nu ska jag vila mina trötta ben i soffan en stund så att jag förhoppningsvis orkar göra något med mina egna hundar imorgon. Idag har de fått vara husses hundar vilket innebär att de bara promenerat…

Fast i omvänd ordning. Ösregnet upphörde och när jag åkte mot klubben sken solen. I samma sekund jag parkerade på klubben öppnade sig himlen – igen! Det regnade rejält under tiden vi fixade MH-banan … men … lagom när den var färdigfixad slutade det regna. Agilitybanan tömdes i samma sekund på bordercollies och jag och Iza fick den för oss själva, i solsken! Lagom när jag satte mig i bilen igen började det regna…

Själva träningspasset lämnade väl en hel del att önska. Idag hade Iza ett sån’t där ”rensahelaplanenfrånrådjursskitochharpluttar”-ryck och var inte kontaktbar i sin iver att leta (och hitta) ätbara saker på plan. I dom lägena blir jag så oerhört frustrerad. Det bara kokar i mig, och nästan kokar över. Och det är ju just det det INTE ska göra på agilitybanan. Där ska vi ju ha roligt! *suck*

Hur som helst så skärpte hon till sig efter ett tag så att vi fick något vettigt gjort. Insåg dock att det nog var något övermodigt (understatement of the week) med vår tävlingsanmälan men … so what?! Det värsta som kan hända är ju att vi diskar oss. De ekipage som INTE diskat sig vid sin agilitydebut är nog ganska lätträknade så jag kommer inte på något sätt att bli unik. 🙂

Eller  man kanske skulle kalla det ”jätteflyt”?

Här har det varit uppehållsväder hela dagen. Blåsigt och ganska kallt men uppehåll och lite solsken mellan varven. Om en halvtimme slutar jag jobba och ska åka till klubben för att göra iordning banan inför morgondagens MH. Hade även tänkt mig några ”varv” med Iza på agilitybanan. Och självklart har himlens portar nu öppnat sig och regnet fullkomligen vräker ner. På tvären. 😦

Upptäckte på statistiksidan att någon igår hamnat på min blogg genom att söka på: tunga+halva huvudet+tumör. OK, när jag testade själv så kom inte bloggen upp på första sidan med träffar men väl på tredje.

Jag tror inte att den människan haft något trevligt skäl att använda dessa söktermer…